Vi som väntar junibebisar del 2!

chanell
absolut ska man vara öppen för vart det bär hän, svårt att veta i förväg... det var därför jag skrev i mitt brev att jag ville veta innan det blev för sent för epidural om jag verkade behöva mer smärtlindring. min största oro är kejsarsnitt ,vet inte varför jag är så otroligt rädd för det. men jag har en oerhörd rädsla för att bli skuren i, får rysningar i kroppen av bara ordet.

spännande att läsa er afunderingar o erfranehter ang förlossningställning och smrätlindring.

jag har ju bara ett tillfälle att relatea till men på det stora hela gick det så mkt bättre än vad jag någonsin vågat drömma om, så nu försöker jag nollställa så att jag inte är inställd på att det blir en likabra förlossning igen.

tekannan:
ja det är mycket funderingar:) men jag försöker också vara så öppen så möjligt, har väl tanke att jag ska se hur det känns alltihop, sen kanske välja till lustgasen och skulle det bli totalt jävla förjäkligt så får jag väl ta någon bedövning. Det är ju inget examensprov man måste visa sig stark, men jag vill ju gärna vara så klar i skallen o kroppen som möjligt och man vet ju att smärtan kommer ju gå över, att smärtan leder till något fantastiskt, försöker ha den inställningen iaf:) man vet ju aldrig hur man reagerar egentligen. Kejsarsnitt är något jag fruktar för också, måste det göras så måste det väl, men jag tror jag skulle känna en uns av besvikelse, man har ju en bild av att föda normalt sen få barnet till bröstet och allt det där. Men sen får de ju hellre göra ett snitt än att riskera barnets liv. Har opererats mycket i mina dagar, brutit många ben och haft en mag/tarm infektion, och jag blir ju så himla dåsig och dålig av bedövning och narkos, helt borta och avtrubbad i en lång tid, varit tillfällen då jag förlorat medvetandet fast jag låg på uppvak. Lustgas fick jag en gång för många år sedan hos tandläkaren, jag fick en ny tid, de kunde inte göra klart, för jag fnittra oavbrutet åt mig själv i takspegeln i en halvtimme.

Men precis som du säger så får man väl se när man väl är där, prata om funderingarna och ta det som det kommer. Ingen förlossning är den andra lik och det är ju som sagt inget examensprov:)

Åh jag bara måste berätta om en tjej, ang. förlossningsbrevet... Hon har tydligen fått det här brevet lite om bakfoten, tycker synd om henne då hon kommer att få en chock när hon ska ha barn en dag... hon berättade för mig:

"Du kan ska skriva ett brev till sjukhuset exakt hur du vill ha förlossningen, så ordnar de det. Du kan skriva vilket sjukhus du vill föda på, vilken läkare du vill ha, vilken bedövning, att du inte vill spricka(!?), och att du inte vill bajsa på dig(?!?)"

Jag sa då att de nog inte kan garanter att man inte bajsar eller spricker, då sa hon JO JO, det kan de!! Och om läkaren är ledig den dagen eller på semester, eller så.. så kanske man får nöja sig med en annan... Nej då, jag ska kräva att just den läkaren kommer hem från sin semester, kanske mitt i natten, för att förlösa mig..

Tyckte det var lite roligt... "de kan garantera att man inte spricker om man skriver det i brevet"... Tänk om ALLA kvinnor visste det Då hade ingen spruckit! haha

en fråga, blir man tillsagd att skriva ett förlossningsbrev, eller är de ngåot man ska göra sådär själv bara, man vill ju gärna (iaf som första gångs mamma) besöka förlossnignen först och få lite info och så så man har lättare med brevet och så.. jag är i vecka 28 snart och tycker att brevet kan man väl börja skriva efter vecka 30, tidigare än de känns inte nödvängit, eller?