Vi som väntar junibebisar del 2!

smulan87
jag tror nog din bm kommer att prata om att det kan vara bra att skriva ett brev och vad det kan stå där i. det gjorde min iaf förra gången... eller om vi tog det på föräldrautbildningen, minns inte. Men att skriva ett är inget tvång utan bara ngt man gör för sin egen del för att personalen ska veta vad du har för förväntningar, oro och vilken typ av smärtlindring och ställning du kan tänka dig. Det kan ju vara lite svårt att föra sin talan mitt i värkarna. Minns inte när jag skrev mitt brev, kanske 1-1½ månad innan bf. Men skriv när du känner för det, man kan alltid ändra och lägga till.
Tycker helt klart du ska besöka förlossningen. VI hade ett besök med föräldragruppen där bm (som även jobbade på förlossningen) visade allt mellan himmel och jord. Det gav mig jättemkt!

Jag hade med mig en krysslista plus lite standardinfo.
Tror personligen inte på långa uppsatser, det blir ändå aldrig som man tänkt sig utan måste följa med flödet när man är där.
Inför min igångsättning visste jag att det kunde sluta lite hur som helst, det som var skönt var att jag kunde snacka igenom i lugn o ro med BM innan om vad som hänt förra ggn och vad jag ville ha hjälp med denna. Det är verkligen viktigt att man får en bra BM som man har förtroende för, de ska ju coacha och vara där under en av livets viktigaste dagar. Åh, nu längtar jag jättemkt efter bebisen!!! *nostalgi*

Okej! för vi ska ju på utbildning då i maj/juni, väldigt tiätt in på, sista utb dagen är min BF dag :P stabilt, men jag vill beöska FL innan slutet på maj lixosm :P så jag tänkte fråga om man fick de :P

Ser att ni pratar förlossningsbrev!
Förra gången skrev jag inget brev alls. Kände att som förstagångsföderska hade jag liksom inga direkta förväntningar, visste inte riktigt vad jag skulle skriva. Tänkte att det tar vi där och då!

Många skriver faktiskt i sina brev att de inte vill spricka för att barnmorskan ska hjälpa till och trycka med varma handukar och säga när du ska krysta osv men det hoppas jag faktiskt att de gör åt alla! För det är ju knappast någon som vill göra det, även om jag personligen känner att det inte är jordens undergång heller!

Men den här gången har jag haft mitt brev klart i huvudet sedan jag kom hem från BB med min son. Jag kommer att beskriva hur traumatiskt det var förra gången och vad som hände och vad jag känner kunde vart annorlunda. Mest bara för att de ska veta min bakgrund direkt jag kommer in så att de kan förstå varför jag kanske beter mig på ett speciellt sätt..

Men jag känner endå som ni säger att det finns ju inte så mycket man kan göra mer än att önska! Det blir ju som det blir! Bara barnet mår bra!

ploppen, ja den största rädslan är väl egentligen att man inte riktigt vet vad som komma skall och att man inte har någon direkt kontroll över det och jag tycker inte att man ska känna sig som en mindre bra föderska om man tar till någon bedövning eller liknande. alla är vi olika med olika behov o gränser. försöker se det så, får mig att må bättre:)

Man kan skriva ett förlossningsbrev och be bm lägga dem i sin journal.
Jag har inte funderat så mycket. vill inte sätta i någon bedövning direkt utan jag vill se hur det går o känns först. Jag vill inte heller ha några elever med då jag har en sådan rädsla av just "mycket folk som stressar omkring" sen att om det bli kejsarsnitt så vill jag i möjligaste mån vara vaken. Tror det känns bra att skriva o lämna in brev, sen blir det kanske inte så ändå som man tänkt, men känslan av att få vara med o bestämma känns bra:)

katta86: läste om din förlossning, och ja, rakt ut så är det väl exakt det där jag är rädd för, att inte förstå situationen, sövas, vakna dåsig, inte ha barnet intill mig osv.
men det fick ett gott slut iaf, och det hindra inte dig från att föda barn igen! Så även det man är mest rädd för är värt att genomgå för barnet man bär på! Kvinnor är så otroligt starka varelser egentligen.

detta med förlossningbrev kom fram udner det samtal som jag o min bm hade ang förlossning, vid ett tillfälle pratade vi speciellt mkt om detta, vad jag hade för fudneringar etc och då tyckte hon att det var bra att skriva ner detta...
mitt var inte långt, jag skrev att jag var förstagångsföderska, vårt första barn både makens o mitt att jag det jag oroade mig mest var att ngt skulle hända bebis udner förlossning hur veta att den mådde bra, vilketresulterade i att de hade stenkoll på ctg även mellan kruystvärkar och det var maken som berättade hjärtslag för mig, de låg stabilt ingen ändring etc....
Jag kände att de läste detta brev, la det längst fram i min mapp med papper jag hade med mig till förlossning, dvs framför bm journalen....

Kommer att uppdatera detta!

bebek, det är ju just sådana saker man ska skriva i ett brev....jag skrev också mnkt kortfattat hur jag är som person, att jag lätt kan bli ganska orolig och detta har ju vänt sig mot bebeis udner grav. att jag tränat avslappning o metnal trning etc, var lite drygt en halv a4 sida totalt

Hehe, det jag var mest rädd för inför förra förlossningen var att behöva bli sydd. Så jag skrev i mitt förlossningsbrev att om jag sprack så ville jag absolut inte bli sydd om det inte var helt nödvändigt. Hmm, jag blev ju klippt ganska mycket och klart att det måste sys, annars hade jag väl förblött. Nog fattade jag väl egentligen att det inte var ett rimligt önskemål, men jag var så dörädd för att bli sydd så jag tänkte väl att "försöka duger". Med facit i hand, när väl bebben var ute var allt annat bagateller, som att bli sydd halvt utan bedövning, no problems

Jag använde bara lustgas, enligt min önskan i förlossningsbrevet, funkade bra för mej. Man bör dock veta att de tar bort lustgasen när krystvärkarna kommer (det visste inte jag i förväg) så sedan får man ju fixa det utan smärtlindring. Och visst gjorde det ont, det som gjorde mest ont var det sista krystet när klippet kom och bebben kom ut. (Hade även hjälp av tång vilket också kändes) Läkaren klippte snett bakåt så det kändes som om man "sket ut" bebben, blev mycket förånad och förstås överlycklig när han några sekunder senare låg på min mage, blodig och alldeles underbar. Man klarar av mycket mer än man tror. Vi kvinnor är fantastiska!