Hjärtebarn

Vi har också fått operationsdatum, den 18/2 är det dax. Knappt två veckor kvar! Fy det är verkligen blandade känslor. Ibland bara ångest och i andra stunder känner man att det är klart allt går bra och det är inget att oroa sig över. Nu får man verkligen jobba på den där positiva målbilden som man alltid ska gå runt med!
Något som är väldigt jobbigt är att Cornelia mår så himla bra och har alltid gjort. Så allt känns så otroligt overkligt, det känns nästan som att dom "lurar" oss eller att dom måste ha tagit fel. Sen å andra sidan är jag så otroligt tacksam över att hon mår och har mått så bra. Jag förstår ju att en operation är oundviklig så det är "bara" att ta tjuren vid hornen......

Grattis till nyblivna mammorna!!

Tänker på er med stundande operationer!!

Här var det enbart frukt som gick ned. Ungen knep ihop munnen o skakade vildsint på huvudet när det kom nånting annat. Oavsett vad. Höll på i fyra månader med varenda grönsakspuré o 5-månaderspuré på marknaden. Vissa gick lite bättre, med det menar jag att han inte knep igen munnen så hårt... För några veckor resignerade jag o började på eget initiativ blanda mat med frukt. Större delen frukt för o vara ärlig. Så på en fruktbägare så fick han 1/3 liten barnmatsburk med mat. Och så blandade jag i mjölkersättningspulver i fruktpuré för o ha som mellanmål (han är mjölkallergiker, så sånt som yoghurt går bort tyvärr, annars hade jag nog blandat i det). Och nu ÄTER han! Han sitter i sin stol o gapar när skeden kommer och det är ljuvligt och underbart! Som balsam i en mammas själ! Nu har vi successivt och långsamt börjat öka mängden mat o minska mängden frukt.

Vi sondade bara E. i två månader och då mer som stöd, han åt alltid det mesta själv. Ändå har han haft supersvårt o börja med vanlig mat. Kan tänka mig att det är ännu svårare för de barnen som varit sondade längre perioder. Vad ville jag säga med detta mastodontinlägg: Jo, hitta erat egna sätt så kommer det gå vägen med maten. Till slut! Kämpa på tappra mammor o pappor!!

Här förstod sig lilleman inte alls på ätandet så länge han hade sond. Då han var ca 6 månader drog vi helt sonika ut sonden en lördag efter hans morgonmedicin och började truga i honom mjölk och mat... Han började sakta men säkert äta och vi var nöjda och glada men det var de inte på sjukhuset. De frågade på vems bevåg vi dragit ur sonden och blev halvt sura då vi sa att vi gjort det på eget bevåg. Vet inte om de blev sura för att deras planer om peg/knapp inte blev som de planerat eller vad...

Såklart hade vi lagt ny sond om det hade visat sig att det inte alls funkat att få i honom maten... Men det behövdes inte. Dock åt han ju inte alls lika mycket som vi hade sondat, men han började följa sin egen tillväxtkurva och har hållts på den sedan dess.

Här kommer länken till artiklen om Trinity

www.trelleborgsallehanda.se/article/20090206/TRELLEBORG/475007149/1989/&/%E2%80%99Hon-ska-leva-ett-sa-normalt-liv-som-mojligt%E2%80%99

Små hjärtan: Va bra artikeln blev. =)

hejsan svejsan alla!!

nu hittade jag åxo hit!
tänkte på en sak, för ett tag sen när jag skrev att jag var gravid o hade ångest för att det skulle bli ett hjärtebarn till osv. så fick jag ett medelande av FL redaktionen om att de ville ta med mitt inlägg i tidningen då de skulle göra ett repotage om hjärtfel hos barn..

fick hem tidningen o det var bara en liten ruta med om hjärtfel?

aja strunt samma.. trodde dock det skulle vara flera sidor :P

annars mår vi bra här, har vart på ul med max o det såg bra ut, bltrmed e höjd så han ska fortf gå på den och impugan, troligtvis till op 3..

kram till er alla..

Små Hjärtan skrev 2009-02-06 08:20:32 följande: