VI från Linköping Del 3!!!!

Godmorgon, här håller man på å fixar iordning sig precis. Skall åka om ett par minuter. USch så jobbigt att veta vad man skall ha på sig verkligen. Har hittat ett par byxor som passar, men tyvärr måste de sys upp om jag skall kunna ha dem på mig.. och det orkar jag minsann inte göra... men kanske kan gå ändå även om de är tjugo cm för långa.. eller vad tror ni?

Åh, vad jobbigt. Men vilken tur att gubben din klarade sig oskadd. Tråkigt när det händer dock.

Sambon blev befodrad igår på jobbet, vilket han är jätteglad för. Han har bara jobbat där i ett halvår och är nu redan chef för sin avdelning. Snacka om att han är stöddig nu =)

Japp, det kan jag ju tänka mig. En anledning till att jag inte vågar sätta mig bakom ratten. Jag får väl börja övningsköra sen när bebisen är ute. Har lovat sambon att jag skall börja köra bil till hösten i alla fall. Kan ju behövas när man har två barn i alla fall.

Nej skall ta å äta lite frukost nu, har redan prparerat mig med lite åksjuketabletter för säkerhetens skull.

Hej hej...

här har man inte någon fixerad bebis heller... minns att Molly inte heller var fixerad utan låg med rumpan ner precis som denna lilla krabat. Skall på nytt UL på fredag så nu går man bara och försöker få tiden att gå. Tyvärr är det ju inte så lätt när man fått order från BM att ta det lugnt (känns som tiden går saktare då). Gått in i v 33 idag i alla fall och BM har ju satt den sista kontrollen den 25 maj, så det är ju inte så många veckor kvar nu. Får se om liten tittar ut innan dess, beror ju helt på hur det ser ut på fredag.

Linda, vilken vecka är du i nu? Det börjar ju närma sig förlossning för din del. Så spännande!

Här tycker jag ju att det är tvärtom.. hinner ju inte göra någonting.. tiden går ju sååå otroligt snabbt. Och då är jag ju bara hemma..

Det är knappt jag fattar ännu att jag har barn.. och då är ju Molly 28 månader nu =) Det är sjukt vad tiden går fort. Nej tiden går väl extra fort sen när man har fått barn det är nog därför som jag inte tänker på det. Sen har det ju varit en massa död den senaste tiden så man har inte haft någon tid att tänka på graviditeten. Pratade med min far igår och han berättade att min fasters man försökt att ta livet av sig igår nu när hon inte finns kvar längre. Sen så dog ju min mormors pojkvän förra veckan och så faster för tre veckor sedan.

Sen så kan jag ju räkna med att jag inte kommer gå fulltid ut den här gången heller. Jag försöker vila och få ned blodtrycket, men jag tycker ju inte det är så roligt att ligga ner när det finns så mycket annat roligt som måste göras i lägenheten. Men hoppas jag får gå längre än vad jag gjorde med Molly för hon vart ju inte så stor när hon föddes och det är ju lite roligare om det finns lite att ta i =)

Nej, jag kan inte påstå att jag är speciellt orolig egentligen. Jag har ju redan varit med om det mesta så det som skrämmer mig mest just nu är att föda vaginalt. Mamma visade bilder på när vi barn föddes och jag kan säga att jag nog hade klarat mig bättre utan dem bilderna. *gaaah* Men min pappa älskar att fotografera och han skräms då inte för lite blod... min sambolär väl svimma efter fem minuter.

Min mamma var 32 år när hon fick mig =) och jag var 23 när jag fick Molly.

Jag vet kanppt vad singelliv innebär... tror aldrig jag varit singel, mer än då när jag gick i grundskolan. Skaffade pojkvän i nian som jag höll ihop med i två år. Sen hade jag en annan kille gymnasiet ut. Och sen träffade jag Rickard efter gymnasiet och vi har ju varit ihop sedan dess.