Himmelkropp skrev 2009-04-12 13:39:18 följande:
Fjärilen72, jag hade reagerat rätt hårt. Lite för hårt i en sån situation
Jag reagerade ju rätt hårt med. Försökte få honom att förstå vad det egentligen var han hade sagt och varför jag blev arg på det men han förstod verkligen inte varför jag "behövde" hetsa upp mig. Ingenting blev ju bättre av att min hjärna låste sig totalt och jag verkligen inte kunde förklara varför jag kände mig så sårad, påhoppad, arg osv utan jag började slå på och ha sönder saker som vanligt..
HellviHumle skrev 2009-04-12 13:42:31 följande:
Om någon ser ner på mig pga av diagnosen, så är det knappast nå't jag uppskattar. Men om det klart framgår att det är ett skämt, så kan jag skämta vidare på samma spår. Liksom jag emellanåt driver med mig själv.
Exakt så tänker jag med. Hade väl funderat på något i stil med mitt tidigare inlägg om npf och körkort där jag var högst ironisk. Om det nu är ihågkommet.
(Om inte så är det inlägg nummer 981
)
Ysta skrev 2009-04-12 14:33:56 följande:
Har just haft ett bråk med fd sambon... Orkar inte dra hela historien men grejen är att jag har problem med minnet (har ju fått det bekräftat genom min utredning hos psykologen). Han drar upp saker som han sagt förut och säger att han har sagt/förklarat det hundra gånger tidigare och säger att jag får skylla mig själv när jag inte kommer ihåg det! Jag kan inte minnas saker som är sagda under bråk för flera veckor/månader sedan, jag kan bara inte minnas då.. Och han blir arg och säger att det är ju bekvämt att ha nåt att skylla på (att jag fått diagnos funktionshinder av AF). Han verkar inte fatta hur jag mår och att jag inte är som alla andra och att jag rår verkligen inte för att jag inte minns vissa saker. Jag har nog svårt att minnas när jag mår bra och jag kan verkligen inte komma ihåg allt som är sagt när vi bråkar och skriker på varandra. Mår så jävla dåligt just nu för jag gör bara fel hela tiden!!! Jag säger en sak och menar på ett visst sätt och varenda gång så missförstår han det och så blir vi osams. Och han vet hur förtvivlad jag blir när han lämnar mig när han är arg och vi bråkat, jag blir så upprörd att jag kan knappt andas och kan inte lugna mig på flera timmar. Förlåt att jag skriver av mig här, jag skäms.. men jag orkar inte sitta ensam just nu.
Be ALDRIG om ursäkt för att du skriver här! Det är ju precis "sånt här" som tråden är till för! Jag kan inte lämna garantier för de andra i tråden men jag lyssnar så gärna och hjälper till om jag kan. Be heller aldrig om ursäkt för de svårigheter du har, det är en del av dig och pallar han inte så fine!
Det låter som att han har noll respekt för dig. Visst, man vill ju komma åt den andra partens svaga punkter när man bråkar men enligt mig har han passerat gränsen för längesen!
Hej och välkommen till oss. 
Dela med dig utav dina härliga och skitdagar. härliga och skitdagar.
