vuxna med adhd add as

Om jag orkar så dyker Sandlådetråden upp ikväll/inatt annars får den nog vänta tills imorgon.

Tvekar fortfarande då inte alla har svarat på vad dom skulle tycka om det..

Jajamen helt klart mår jag bättre på vår o sommar. Varenda år undrar jag varför man bor i detta landet med så kort sommarhalvår, o får ångest över att det snart är höst igen. Lite glädjeskugga alltså. Men i år har vi ny bostad, har äntligen kommit från gettot i stan o ut på riktiga landet, med hönsgård o växthus, man får påta o peta i rabatter o det gror i mina krukor, många fönster att putsa o sy vårgardiner, barnen springer ut o leker, vilken idyll det har blivit, gör mej lycklig i sej. Sen har jag haft nåra dagar nu när jag blivit trött som fasen prick kl 13, och fått kämpa för att inte somna i ett par timmar sen gått igång på nytt. Vårtrött kanske det heter, men ja jag mår bättre i solljuset o fågelkvettret o guvetallt. Duktig du vart, visst känner man sej som världens bästa o nöjdaste när man gjort sånt. Jag tog isär ugnsluckan igår o putsade väck en pannkakssmet som varit där sen vi flyttade hit i höstas, sen har jag gått där o speglat mej i den, tog till o med kort på det o skickade till mamma, så stolt va jag. Oj va jag pladdrade nu har inte tagit morgondosen än så är väl därför förlåt, men kram till allesammans såhär i morgonsolen!

Det är förmodligen till hjälp för dig att du iallafall vågar öppna dig här för oss, tror du inte? Det borde kännas som stor framgång att våga det, beröm till dig för det ysta! Skulle vela skicka jättemycket värme o kärlek till dig i en stor stärkande e-kram från mej till dej, hoppas den kommer fram. Jag känner igen det där humörsvängandet. Fram till för ett par månader sen så hade jag en halvårslång period av ständiga aggressionsutbrott på allt, varje dag vid samma tider mer eller mindre, på folk och ting, blev så arg så det svartnade o hjärtat slog så huvet var sprängfärdigt, skrämde mej själv o va sån, fast kände igen det sen tonåren, innan jag hittade amfetaminet, som fick ner mej på jorden i många år, tills jag sedemera såklart åkte fast för lagen. Men har fått adhdmedicin nu o allt har fallt på plats, alla runt mej är så glada för jag har jämnat ut ilskan, o fått ordning igen. Vad ville jag säja med detta det vet jag inte nu, men kram till dig ysta

Idag så mår jag skitdåligt. Jag känner mig ärligt sjuk i huvudet. Jag vet att detta som jag kommer att skriva inte stämmer. men jag känner att mitt barn hatar mig. Hon vill vara hos alla andra förutom mig. Igår satt jag och försökte trösta henne i ca 30 minuter mendans hon satt och storgrät och sträckte sina små händer efter min man. jag bara känner mig så jävla värdelös. jag vet inte vad jag gör för fel. jag har försökt prata med min man och han blev så rädd/ledsen så han ringde min bästa vän som pratade/skällde på mig i ca 45 min och sa att det var mitt eget fel att lilltjejen inte vill vara hos mig. För jag då skriker åt henne.. men som jag sa då att jag är inte lika änglalik som min man då han kan i lugn ton säga till henne när hon biter/klöser/sparkar honom.. nej lilla gumman så får du inte göra.. jag själv kämpar med min inpuls att inte göra henne illa. jag har kommit en LÅNG bit i min prövning för jag har nästan slutat skrika åt henne nu. Som idag så både rev och slog och knep hon mig så att jag fick stora revor i ansiktet. jag förklarade lugnt för henne att det gjorde ont och att man inte fick göra så.. så det är jag jäkligt stolt över. Men det gör bara så ont när hon markerar så tydligt at jag inte duger när min man är i närheten (eller någon annan som är nära i våran krets). Jag känner mig så värdelös. sitter här och gråter nu.. har gråtit mig till sömns nu de senaste dagarna. Hela jag skriker att jag ska ge upp för det inte är värt det. men hur kan jag göra det när detta handlar om mitt barn. Jag älskar ju henne.. varför älskar hon då inte mig tillbaka.. Fan vad värdelös jag känner mig. Det känns som om jag inte får någon förståelse någonstanns ifrån. varken från mina nära och kära eller från psykvården. Jag saknar min samtalskontakt som fan. men tyvärr så kan jag aldrig få träffa honom mer då han dog nu i slutet av förra året.
så hur fan ska jag göra.. finns det någon här som har haft liknande problem eller känns samma som jag och hur har ni löst det???

gud vad jag hatar han,hans iskalla ögon o tomma ansiktsuttryck.
det finns ingen glädje i den människan ingen spontanitet eller roliga upptåg.
han är som en staty som sitter i soffan som en hövding.

jag slutade att serva han för längesen,jag är inte hans slav eller piga.
jag har aldrig skrattat tillsammans med han utan han har skrattat åt mig.

en gång framför tv:n så ville jag småprata lite men han sa åt mig att vara tyst,så jag satte mig framför datorn o då sa han till mig att gå därifrån,jag får inte surfa eller chatta med andra när han är hemma hos mig.
jag fick ett sånt utbrott och bad han dra åt helskotta,jag blev galen mitt i min vrede så tittat han iskallt på mig o säger: Hämta ett glas vatten.

gud vad jag avskyr den människan...hur kunde jag ge så lång tid av mitt liv till en galen psykopat mytoman?

Usch...så blir jag på hösten!!!Samma här!!!O jaaa....!!!Många kan ju slänga ur sig..."sluta dampa dej" "...eller kolla på den där...måste ju ha damp..."

Sånt kan jag reta mej på...det är som förr...när folk använde ordet CP....ordet använd fel...lika frågor som hur beter jag mej med en som har adhd tex...
*DÖÖH*
Vi är väl inga freaks heller...var som vanligt...vi är av kött o blod

Så har man haft världens bråk med killen igen... Allt för att jag är så jävla IMPULSIV! Jag kan aldrig ta saker som en normal människa gör det utan går från o till 1000 på en sekund.

Jag upptäckte idag att han hade bytt sin personliga kod på internetbanken, vi har haft samma kod båda två i flera år och han har uttagsrätt på mitt konto. Vi hade helt gemensam ekonomi fram tills han flyttade i slutet av januari.

Dessutom så säljer jag en del grejer på Tradera och de pengarna går in på hans konto så jag behöver kunna kolla om folk har betalt så jag kan skicka deras grejer. Han har sagt att det är helt okej med det...

Men när jag inte kom in idag för att han hade bytt lösenord så vart jag så arg så jag blev helt galen och ringde och skrek åt honom i telefonen och anklagade honom för att inte lita på mig och diverse andra saker...

Jag måste sluta bli så ARG!!! Vet inte vad jag ska göra för jag inser ju själv att jag blir galet arg för småsaker som vi kunde prata om om jag bara inte blev hysterisk och galen!

Anonym (fia) skrev 2009-04-13 08:42:05 följande:

Hej!Tänk hur olika det är med oss...sj mår jag som bäst under vår och sommar...Flyttat hem tillbaka till "vårt" bostadsområde...där vi känner alla..där dagis ligger...aaa...där vi känner oss hemma så att säga...jag och den älsta..vi får ju inte p.g.a honom byta dagis...vi har bott här nu vår fina nya 4:a i snart ett år och allt har blivit mycket bättre.Trivdes inte alls där vi bodde innan för...min ångest vart värre där...här har vi stooor framsida...och ute plats på gaveln och på framsidan...vi bor i en hörn lgh..så vi har trädgård från baksidan fram till fram sidan...närmare radhus utan att vara det kommer man inte.Här trivs heeeeela familjen...//C

Jag hör många som (fortfarande) använder ordet cp som skällsord. Jag är benhård på att jag absolut inte vill höra sådant i min närhet. okej om man diskuterar cerebral pares eller liknande men inte som skällsord. Jag reagerar på samma sätt om någon säger "damp barn", "adhd unge" eller liknande.

De flesta i min omgivning vet om detta och använder inte dom orden/uttrycken i min närhet eller rättar sig själva väldigt snabbt om dom säger någonting sånt. (Det kan ju ha att göra med dom onda blickarna från mig med )

Men det är också just för att "folk" använder dessa uttryck som man skulle kunna "vinna" på att starta en tråd där "folk" kan inse att "vi" faktiskt är normala. (Vad nu normalt är) Och att det är en "skämttråd" tror jag gör mer att andra som inte är insatta i de olika diagnoserna/problematiken i större grad skulle läsa den jämfört med om det var en "väldigt seriös" tråd med statistik mm.

Eller låter det helt galet?

'

Bara för man inte är som andra betyder det inte att man är dum i huvudet eller så...många använder vårt handikapp på felaktigt sätt....blandar ihop det med att man är dum i huvudet....adhd har inget med intelligens att göra...eller om man är bråkig...