LindeMammor05

e ute och snurrar som du brukar göra på olika trådar..ganska intresant

Johanna - Ja visst är det Finns fler sidor som lätt blir beroende framkallande.....

Jag måste ju tyvärr stryka mig och Kevin från fika listan, har verkligen blivit rejält förkyld.
Läser om att ni kanske ska ta dit Bergslagsposten, hade ju varit intressant men det är som det är, typiskt!

petra- ja..kollar på sidor där föräldrar misst sina barn...jag lider värkligen med dom!

jessica- typiskt att du blev förkyld ni som ska ha dop i helgen..urs urs...då tar jag bort dig från listan

Onsdagen 5/10 ca: kl 13.30 på Kingsgården.

Jenny & Levina
Petra, Jonas & Jesper
Johanna & Max
Maria, Patric & Lina
Elin & Linus
Karolina & Maya
Cissi & Tindra
ev Maria & Viktor
Angelica & Tuva
michelle & jakob

petra-har du nå tips om rolig tråd?

Johanna - Där är jag och gråter med jämna mellanrum.....Men samtidigt blir jag väldigt imponerad över den otroliga styrka som verkar finnas hos många. Jag önskar att jag också skulle ha det om jag någon gång skulle råka ut för något så hemskt.
Ibland kan jag sitta och läsa de sidorna för att sedan rusa upp och se på mina små. Tror att det på något konstigt sätt är "nyttigt" för mig att få en påminnelse om att ta vara på det jag har och inte ta något för givet......

ja, du Johanna...Har du tråkigt eller
Jag snurrar runt ganska mycket på allmänna diskussioner. Kost och motion är ju en favorit hos mig, men säg vad som inte diskuteras under de flikarna.....Här under föräldrar läser jag faktiskt det mesta, alltså inte alla trådar men nästan inom alla ämnen.
Återkommer när jag komemr på något....

Johanna - flikar som kan vara riktigt intressanta under allmänna diskussioner,
Okult, Irriterande och Familjeliv (sajten)
Beror på vad som diskuteras och vilka som diskuterar......

Finns det okult.. hmm.. har jag missat.. ska jag allt spana på me skulle vilja göra en regressionshypnos. Men det kostar ju mycket tyvärr. Har faktiskt varit på en session med Iris Hall, det va superhäftigt, fick ett meddelande som jag vet att den info hon gav mig kunde hon inte vetat om och dessutom hade vi inte skrivit upp med namn eller person nr så hon hade inte kunnat bakgrundkollat.

Vet ni, visst blir man att uppskatta det man har när man mist någon, speciellt ett barn, det hör liksom inte till det naturliga, det som komma skall. Att mor/far och mor/far föräldrar tyvärr förhoppningsvis kommer gå bort före oss själva, det vet vi och det kan man förstå, men att man ska begrava sitt eget barn det kan man inte få in i huvudet, det går inte ihop. Men ändå så kan jag av min erfarenhet inte vilja säga att jag skulle vilja vara utan den erfarenhet som Ludwig gav, den oändliga tacksamhet man känner över det man ändå har, sen att ilskan och tomheten kommer finnas resten av livet, över hur förbenat orättvist det är/var, men den biten blir lättare ju längre ifrån kaoset man kommer, det är vad jag upplever då jag har två olika situationer att jämföra med.. det första året som är jobbigast, alla helger som påminner, för att inte tala om bävan inför första födelsedagen och för vår del riktiga bf, det blev en pärs att ta sig igenom, det blir så påtagligt många gånger, men jag vägrar att låta rädsla och misstro ge upphov till att lyckan inte ska finnas, för det finns en mening med allt, bara att den är väldigt avlägsen när man ser en liten vit kista.
Men som sagt, de flesta av oss som varit med om att begrava våra barn känner detsamma, man kan inte grumla lyckan och man är stolt, över att ha en skyddsängel Låter säkert knäppt mycket, men min absolut bästa förlossning var faktiskt just den, den var inte vidrig som jag först kvällen/natten innan kände att den skulle vara, det vr ju vår lilla kille, felet var bara att han öppnade inte sina små blå och man fick aldrig höra han skrika. Men jag tror starkt på orden 'tills vi ses igen'.