Petra.. det är nog mer det jag menar med att man är mer avslappnad nu än man var med första barnet, för min del de två första iom att de kom så tätt. Man var orolig för minsta lilla, nu är det mer en 'säkrare' stil på själva utveckling mm. Känns som om man kan luta sig tillbaka och njuta mer nu
skönt.
Vad gäller nattskräck så vet jag iallafall två tänkbara orsaker, stress och trötthet kan utlösa anfallen.. oro är också ett stressmoment. Har han haft detta länge eller är det något du kan koppla ihop med att han har det tufft i skolan? Eller kanske han är ett oroligt barn i sig själv, såg att du skrev att han haft det i 4år då borde det ju börjat redan runt 3års ålder.. har han gått på dagis, varit jobbigt där? Blivit bättre när han bara varit hemma på sommarlov? Nattskräck tros också vara ärftligt, viktigt är dock att inte väcka honom, utan bar tala lugnande och hålla om honom. Ungefär samma som att man inte får väcka en sömngångare. Du hade inte pratat med läkare eller bvc? Oftast brukar detta ge med sig runt 6-8år, så borde nog vara på sluttampen, men är ungefär som med Rasmus barninkontinens, finns ingen direkt ålder som gräns.
Tröttheten som är en orsak kan man häva genom tidigare sänggående, möjligen en sovstund på dagen om det behövs och lugna aktiviteter på kvällen, läsa, , lyssna på en saga, rita, äta något lätt innan man går och sover för att varva ner.. typ bara en tallrik fil eller nått, bara för avslappning.
Hur känner han själv inför att gå och sova? Besväras han själv av nattskräcken?
Jenny, en till med huvudvärk.. har haft/har megahuvudvärk så är tajm att hitta kudden här, men börjar smått fundera på om jag ska gå och kolla synen, har så ont bakom ögonen och har haft så ett bra tag varje gångj ag får huvudvärk.. men så är det ju, är ungarna eller djuren sjuka så är det bums till doktorn, mig själv.. mja.. det blir nog bättre *s* bra knäpp man är.