Kikar in snabbt mellan Idol och Lost 
iiih vi har ju en Örebroeare med.. härligt!!! Sen 'prästkillen' som jag vill kalla han.. tror han hette Jona på köpet.. ah, hade ett kors i en lång halskedja och mörkklädd, de två är mina favvisar hittils.
Petra.. nope, är hemma än och fortfarande ont, men just nu känner jag att jag måste lägga mina egna panik känslor åt sidan, det kommer inte hända något under natten. Även om jag dock skällt ut Kenneth efter noter och haft ett bryt redan, men är ju lite rädsla det bottnar i och han vet att jag inte menar något heller när jag blir lite halvhysterisk *s* Jag har läkartid imorgonbitti klockan 8 direkt, enda är ju att njurarna mår sämre. Men att dra iväg hastigt nu skulle skada pojkarna mer än mig så jag väljer att stanna hemma. Men lillbusen har värsta hickan iallafall 
bökar runt bra nog av och till också så för hans del är det nog ingen fara.
Goda råd kan man ha många Jag kan vara och bli osäker många gånger också, är lättare att råda andra än att själv veta många gånger. Sen är det ju så att jag själv fått vägledning, inte enbart av vänner, bekanta och föräldrar. Jag.. hmm.. vi ska man väl säga valde att söka oss till Lindan som är en stödenhet i Lindesberg när Rasmus var runt 1½år, därifrån har jag fått väldigt mycket stöttning och fått många bra användbara verktyg och har faktiskt sporadisk kontakt med 'vår' behandlingsass fortfarande än idag. Samma bvc tanten har jag rådfrågat väldans många gånger, och ju mer man frågar ju mer lär man 
men är mer tillfällen man blir ställd än man har det givna svaret.
Men just när det gäller mediciner å dylikt så har jag själv lärt mig genom egen erfarenhet. Jag har fått äta väldigt mycket penicillin och värktabletter som liten, är ett sk. öronbarn så numer fungerar penicillin dåligt, värktabletter tar om jag tar ganska hög dos.. kan väl säga att alvedon är lite som sockerpiller för min del, dessa nya munsönderfallande funkar ganska bra men så går de direkt ut i blodet också.
Det kan jag förresten rekommendera när man har lite större barn, typ över året. Finns i styrka 250 och 500mg och sakar inte alls illa, grabbarna går med på det utan att blinka. Är lite tuttifrutti smak och som en sugkaramell som smälter i munnen.
En viktig sak tycker jag är just den sk. magkänslan, eller intuition om man vill kalla det så. Den bör man nog följa in i det sista, hade jag inte gjort det med Rasmus och hans lunginflammation så hade han troligen inte överlevt natten sa de inne i Örebro och frågan som kommer ligga över mig resten av livet är om jag hade åkt när jag så gärna ville i höstas, om jag hade stått på mig, hade vi då redan haft en liten i huset. Tyvärr tror jag att den bistra sanningen är så att hade jag inte gett vika så hade han klarat sig men spelar ingen roll nu för man kan inte göra gjorda saker ogjorda, man kan bara se, lära och gå framåt.
Men nu är det Lost
