BF framåt jul 2009!

tack tjejer, känns tryggt o veta att man inte är ensam men önskar såklart ingen av er att må dåligt. tur man har den här tråden o luta sig emot, har inga vänner som e gravida just nu i närheten, hade varit kul faktiskt..

Kram

Känner också igen det där med humöret. Jag kan också känna mig nedstämd och det även fast magen är svullen och byxorna stramar så känns det verkligen som att jag ljuger när jag säger att jag är gravid. Känner mig inte gravid - detta skulle vara den lyckligaste tiden i mitt liv (och det är det väl iof) men jag blir obekväm när jag ska prata om min graviditet.... är detta normalt???

Vet inte, men vi som blivit besvikna så många gånger innan kanske blir mer nojiga än andra? Eller så känner de flesta såhär...

Har inte kvar den där molande känslan, så jag blir nojig och tror att det inte växer längre. Brösten ömmar inte heller. Illamåendet o tröttheten har jag, men då får jag för mig ibland att jag kanske mår så för att allt inte är rätt... Är så dumt, man ska inte tänka så! Men tankarna kommer ju automatiskt. Försöker intala mig själv att allt är som det ska.

Är väl lika bra att ta det lugnt och tänkta att allt är normalt. Kommer man ändå inte över obehagskänslan får man nog försöka komma in på en extra undersökning snart. Själv vet jag inte om jag orkar vänta till 22:e juli... Får se.

Åh, om man ändå kunde få känna att det rörde sig därinne! Även om det är för tidigt för det...

Har hört talas om nån apparat man hör hjärtljuden med. Vart får man tag i en sån? är den dyr? Är den ofarlig att använda?

Ja e med supernojjjig att de ska ha hänt nått med bebben...men ska be o om de kan lyssna om de hör hjärtat på måndag när ja har en ny tid med min BM...annars får ja väl snällt vänta men tänk va hemskt om de bebis lever...va gör man då??? huuu blir tårögd bara ja tänker på de....
men ja har hört att man ska inte försöka sig på att lyssna på hjärtljudens jälv utan låta BM göra de...för om man inte lyckas hitta dem blir man ju tokig av oro...så låt de som e utbildade göra de...men visst e de frestande..ja som jobbar extra inom vården funderar tillome ibland på att ta ett stetoskåp o testa...men vågar verkligen inte heller...

Har också varit lite nedstämd, trots lyckan över att ha fått jobb då såklart... Märker att oron över att nåt är fel med lilla hjärtat finns hos mig också, och det känns som det växer dag för dag lixom. Funderar på att boka ett privat VUL hos den läkare som hjälpte oss att bli gravid. Vill inte vänta till RUL 29/7 egentligen, men mannen min tycker att vi ska vänta. Om jag inte får blödningar eller så.

Fast samtidigt som graviditeten känns overklig försöker jag göra den verklig i mina tankar. Typ tänka på om jag ska skriva "efterlängtad & älskad" på bebbens första body eller sno din lyckospeja "gjord av ÄKTA kärlek". Den var bra! :) Men jag vågar absolut inte göra nåt tryck än. Vad som helst kan ju hända känns det som. Samtidigt har jag vågat köpa både minibody o mammabyxor. Känns som om jag kör på båda spåren samtidigt, lyckas eller misslyckas med graviditeten alltså.
Har börjat fundera på tapet till barnrummet också. Hjälper bra när tankarna på att nåt är fel försöker att trycka sig in i hjärnan.
Ska vi försöka att inte oroa oss tjejer? Det är ju supersvårt, men vi kanske kan tipsa varandra om hur man oroar sig mindre... Skönt att veta att man delar en hel del tankar med fler iaf. Jag gillar verkligen detta forum. Det skrivs lagom mycket tycker jag o ni är alla så härliga!

Vi o lilla hjärtat! känner precis igen mig i all oro.. har hört att man skall slappna av o njuta men va va det för en fåntratt som kom på det?? hehe
Har alltid haft lite problem med min mage, den e ofta trög men nu är det verkligen tvärstopp.. har fått ta tabletter mot förstoppning som skall verka över natten puh..

Sessan 4: Ja, har man inte diarée så är det för hårt... :( Min mage pendlar verkligen mellan ytterligheterna känns det som. Vet inte vad jag ska äta för att få balans. Men jag har inte behövt ta några tabletter än. Hoppas du mår bättre imorrn!

Ja, det verkar som de flesta av oss känner oss nedstämda emellanåt och inte riktigt vågar tro på att vi faktiskt är på väg att bli mammor. Jag började läsa en bok igår "På Smällen - från A till bebis" och det verkar som att div oro drabbar de allra flesta! Det står att vi ska skylla allt på hormonerna . Har bara läst några sidor än men den är skriven med en humoristisk ton och jag ser fram emot fortsättningen.

Jag har köpt några mammabyxor redan, men inte vågat mig på några bebisprylar än. Och jag har tänkt på nya tapeter och ny bil och barnvagn osv men det känns som att det ligger sisådär tio veckor att jag ska våga beställa något av det.

Kram och tack för att ni finns

Åh som vi oroar oss nu, tänk då hur det ska bli när bebisen verkligen är här. Eller när det växer upp, och när den är ute o springer på stan med en massa kompisar och man absolut inte har nån koll på vad som händer i dennes liv.
AHHHH, tänker man så får man ju oroa ihjäl sig!!!!!!!
Nä, nu släpper vi alla oroliga tankar och bara njuter tycker jag!!! =)