Jag "slog " min 3 åring!

Självklart är det alltid fel att slå någon eller daska till och framförallt barn. Tror dock inte att problemet löser sig genom skuldbeläggning utan med en plan för hur man ska agera när man blir så arg om mamman har svårt med impulskontrollen.

Fast nu försöker du göra det lätt för dig genom att påstå en sådan sak! De allra flesta som är på den "andra sidan" försvarar väl ändå inte att man ska slå barn men OM det skulle ske så som TS har beskrivit och det är enda gången det sker så måste man inte starta världens spektakel för det och snacka om barnmisshandlare osv. Men är det så att TS fortsätter att slå sitt barn eller om hon nu hade slagit sitt barn för första gången men slagit det gult och blått, ja då hade det ju varit en annan femma!

Anonym (s) skrev 2009-04-29 17:42:22 följande:

Men grejen är nog att den här händelsen inte klassas som barnmisshandel

att slå ett barn är barnmisshandel! och det är inget som ska förmildras i mina ögon är denna mamma en barnmisshandlare!!!!

Anonym (s) skrev 2009-04-29 21:30:16 följande:

Jo men om vi avlägsnar oss från diskussionen om ords betydelse då... Kalla det för vad du vill men hur ska TS barn hjälpas? Varken genom att bli omhändertaget eller få mamman nedbankad i skoskaften i alla fall.

Man får inte slå barn. Det vet TS. Men det räcker kanske inte. Kanske kan TS ordna upp det själv genom att behärska sig bättre i framtiden. Kanske inte. Kanske behöver hon hjälp för att kunna hantera situationerna på ett annat sätt. Till exempel genom att förvänta sig "mindre" av sitt barn, eller planera på ett annat sätt och inte minst styra sina aggressioner åt ett annat håll än mot barnet. Då är det bra att ta hjälp utifrån. Och inte gå ner sig i ett träsk av förebråelser och barnmisshandlarepitet. Inte heller skaka av sig allt med hjälp av "det var inte så farligt-klappar".

Och barnet skall omhändertas av myndigheterna?

om socialen anser det så JA och jag hoppas det blir utredning!!!! mamman är ju en barnmisshandlaren (enligt mig)

Då verkar du mest bara hysa agg mot barnmisshandeln i sig och inte tänka på de enskilda fallen och de enskilda barnen.

I TS fall, det man får fram här så är det tydligt att man inte tänker på barnet ifall man menar att det skulle vara bäst för henne att omplaceras. Man vill ju måna om barnen och deras psyken. En dask på armen en gång i livet då man var i 5 års åldern kontra att rivas från sin familj och allt som är tryggt till att placeras i ett nytt hem med nya föräldrar och eventuella syskon.

Det viktigaste är väl att se till barnets väl i första hand innan man skriker barnmisshandlare hoppas soc får höra om det här!

Suck. VIlken disskution här på tråden. Jag kan varken hålla med eller förneka allt.

Hur känner du dig TS? förmodligen av allt du skrev uruselt. Hur känner sig lillfröken? Förmodligen glömt det redan nu framåt kvällen.

Säg förlåt, förklara dig vad du kände och fråga henne vad hon kände då. Vad hon tyckte om hela alltet. Hur hon upplevde situationen både innan och efter händelsen.

Så bringar ni klarhet i saken, pratar om era kännslor.

Och sedan TS - skriv en stor stor lapp och fäst det på typ kylskåpsdörren med ungefär - Ska aldrig mer förnedra min dotter fysiskt. - Eller nåt i den stilen som funkar för dig.

Och låt det hänga där som en påminnelse och ha en backupp plan om du känner nåt illavarslande närma sig nån annan gång.

nåt som funkar för er båda.
lycka till

Anonym (ElMano) skrev 2009-04-29 18:57:43 följande:

Återigen, så läser du fel.. skriver jag så otydligt?? Jag sa misstag. Du är inte perfekt tro mig.
Som sagt, en vacker dag. Synd att man inte kan vara närvarande och applådera.