Anonym (10) skrev 2009-04-29 23:57:40 följande:
Men är ett löst slag verkligen mindre kränkande än ett hårt? Jag förstår inte resonemanget. Jag har många gånger tidigare i denna tråd sagt att jag anser att
ts behöver söka hjälp för att lära sig hantera sina känslor samt för att
ts själv sagt att hon är rädd för barnets utbrott. Om
ts inte själv söker hjälp kommer hon och barnet inom snar framtid att hamna hos soc. Är det inte bättre att söka den hjälpen frivilligt? Säga att "Jag blev så frustrerad och slog mitt barn. Jag klarade inte av mina känslor. Jag är rädd för mitt barns utbrott, hjälp mig!". Att ignorera det som hänt och fundera på att skylla på barnet är varken moraliskt eller lagenligt rätt. Varför tror alla att
ts barn skulle omplaceras om soc fick veta om denna situation? Då måste ni, enligt mig, tro att
ts verkligen inte vill sitt barns bästa och inte tvekar att slå när hon anser sig ha rätt till det. Jag blir rädd för alla dessa vuxna som anser att det är okej att slå barn!
Jag ser inte alls det här ur perspektivet kränkande. Jag värderar hur skadat barnet riskerar bli. Ett löst slag är definitivt mindre farligt än ett hårt. Ett hårt riskerar skada barnet rent fysiskt och troligen skadar det också mer rent psykiskt. Kränkande däremot är båda handlingarna. Men jag kan säga att jag kränker mina barn dagligen. Inte får de välja att skippa borsta tänderna om de vill, de får inte välja själv när det är läggdags, de får inte busa i sängarna då de skall sova. Jag bestämmer mycket i det här hemmet och många gånger får de ett nej. Det är också kränkande. För att uppfostras så måste barn enligt mig i vissa avseenden kränkas. Vuxna kränks också. Det finns folk som anser sig ha rätt att bryta mot lagar och regler men deras rättigheter kan bli indragna till påföljd. Det är också en kränkning enligt dom, så upplever dom det.
Jag ser inte alls att TS tids nog kommer hamna på soc. När ajg var liten luggades jag ibland, en gång fick jag smisk på rumpan också. Mamma och pappa hamnade inte på soc. Vissa mänskor daskar rent instinktivt till sitt barn en gång och inser direkt sitt misstag, gör inte om det. Varför skulle en sådan person hamna på soc?
Och nej, jag tror inte alls att TS barn skulle bli omhändertaget av myndigheterna för en sådan här sak. Jag har frågat de som anser att barnet BORDE bli omhändertaget hur de riktigt resonerar. För barnets väl ser inte jag att man tänker på då i första hand. Det ser mer ut som om man vill hämnas på den mamma som lade finger på sin dotter.
