Jag "slog " min 3 åring!

haha! klockrent inlägg! you bad... hur vet du att barnet känner sig otryggt???

Anonym (s) skrev 2009-04-29 17:42:22 följande:

OK, jag accepterar inte heller barnmisshandel men men tycker du verkligen att det är till barnets bästa att barnet omhändertas efter en dask/slag på armen? Är det inte bättre att föräldern får hjälp och stöd i sin föräldraroll så att han/hon inte slår igen?

Man omhändertar ju inte ett barn för att straffa föräldrarna utan för att tillgodose barnets bästa.

Jag läste nyss en bok om en person, en man, som blev allvarligt misshandlad som barn. Han blev misshandlad med slag och sparkar, förnedrad, han blev sexuellt utnjyttjad och sexuellt förnedrad av sin far. Trots att han tvingades se på då hans far knullade med grisar, trots att pappan tvingade honom dricka hans systers piss, kissade honom själv i munnen och trots att fadern hade analsex med honom bland mycket mycket mer grymheter så var den värsta tanken pojken kunde tänka sig att flytta ifrån sin familj. Det var värre för honom än att vara hemma i det liv han levde. Han kunde inte med tanken på att vara ifrån sina systrar och sin mamma och det liv han kände till och trots allt så älskade han fortfarande sin pappa.

Det jag beskriver är ett fall av mycket grov barnmisshandel och även där sett genom barnet ögon så skulle barnet inte alls vilja flytta till en annan familj.

Att sedan komma och säga att TS barn borde tas ifrån henne för att mamman gett en dask på armen låter riktigt löjligt enligt mig. Jag skulle knappt ens kalla det för misshandel. Visst, man skall inte daska till barn men vad jag menar är att det finns personer som till och med menar att det är misshandel då folk tar tag i deras barn armar och håller det på plats, även om det är frågan om att barnet tänkt gå över en bilväg. Tycker det är löjligt och att energin borde läggas på de fall där det verkligen behövs.

Jag kan inte säga att det är okej att daska barn men slinker det ut en gång och man ångrar det som TS gör så kommer barnet sannolikt inte lida permanenta livslånga skador utav det. Börjar det hända fler gånger tycker jag att TS först och främst söker hjälp för att handskas med föräldrarollen. Fungerar inte det och barnet börjar få daskar titt som tätt är det dags att byta boende.

Visst förstår människor härinne skillnaden i att höja rösten/vara bestämd vs att slå, daska, smälla, knäppa till sitt barn!?

Som förälder ska man sätta gränser, visa rätt och fel osv...men klarar man inte av det ( som en del uppebarligen INTE gör ) utan att använda fysisk bestraffning...ja, då är det f*n synd om barnen!!!

Anonym (eeuuhm?) skrev 2009-04-29 17:49:05 följande:

Ärligt känns det rätt skönt att veta att jag har den självkontrollen och disciplinen så jag är inte ens orolig! Jag kommer aldrig någonsin slå mina barn!

Vet inte hur din självkontoll är, men man brukar ju säga att genom sig själv känner man andra ;)

Visst är det synd om barnet om det blivit daskat i armen men att prata om att byta boendet för en sådan engångsföreteelse som det verkar som i TS fall låter inte som någon smart idé. Och då är det barnet jag tänker på.

Ja, som OM soc verkligen skulle omhänderta barnet efter en sån här grej som TS beskriver!! Herregud människor!!

Jag håller självklart med att byta boende osv för detta inte är ngt alternativ!

Men det känns som att denna diskussionen har resulterat i en sida som försvarar aggressivt beteende mot barn, och en annan som anser att det faktiskt inte är ok att slå, oavsett vilken situation man hamnar i.

Ah, nej. Så skall det ju definitivt inte vara! Att slå ska aldrig ses som okej. Det är inte okej. Men händer det en gång och det är ett misstag, en engångsföreteelse där föräldern verkligen inser allvaret i det hela och känner sig genomrutten då ser jag inte att barnet är i fel händer om jag säger så. För barnet skulle det vara värre att ryckas upp från sina rötter och flyttas till ett nytt hem med nya föräldrar. Det skulle vara förödande för barnet. Så länge barn inte misshandlas regelbundet i sina hem så tror jag inte att de får men för livet. Men ett men för livet kan det bli ifall barnet omplaceras.

Jag ser det lite som så, en gång ingen gång. Självklart är det ju beroende på fall till fall. Finns väl de som slagit till sitt barn så hårt så det dött så där håller inte regeln måttet men just som i fall som TS beskriver kan jag inte säga att jag tror barnet har det dåligt i sin familj och behöver omplacering.

Ta kontakt med bvc och få en tid till bvc psykologen. Hon kan hjälpa dig med verktyg för att i liknande situationer använda ett annat beteende. Dessutom kan hon säkert lindra ditt dåliga samvete. Jag tycker absolut inte att barnet ska omplaceras pga en engångsföreteelse. Be flickan om ursäkt utan att lägga någon skuld på henne. Säg att du blev stressad och gjorde fel men att det inte kommer att hända igen. Lycka till!