Enligt den kristna traditionen anses numera Lucifer ha varit den ängel som stod Gud närmast, vilket då skulle förklara hans namn som ljusbringare då han skulle ha varit den starkast lysande stjärnan på Guds himmel.
Lucifer ansåg sig bara lyda under Gud, men när Gud skapade människan och krävde att alla änglar ska lyda under dem, vägrade Lucifer och gjorde uppror. Han blev besegrad av ängeln Mikael och kastades ner till avgrunden tillsammans med en tredjedel av himlens skaror, som följt honom. Som en beskrivning av detta brukar man traditionellt hänvisa till Uppenbarelseboken 12:7-9:
Och det blev en strid i himlen: Mikael och hans änglar gav sig i strid med draken. Och draken och hans änglar stred, men han övermannades och det fanns inte mer någon plats för dem i himlen. Och han, den stora draken, ormen från urtiden, han som kallas Djävul och Satan, han som förför hela världen, han störtades ner på jorden och hans änglar störtades ner med honom.
Detta har blivit den vedertagna bilden av Satan i stora delar av den kristna välden. Däremot betonar kyrkofäderna att namnet Lucifer inte är det rätta namnet på djävulen, utan att det mer beskriver det tillstånd från vilket han fallit ifrån. Djävulen har inget egentligt namn i Bibeln utan beskrivs mer i termer som anklagare och motståndare.
