Han dricker för mycket

I går bad jag honom ta en vit månad, för jag behöver en andningspaus. Han sa ja utan omsvep. Nästan lite snopet, jag hade laddat så länge för att ta upp det. Men jag ser att det kliar i honom idag när solen skiner å han inte kan sätta sig å verandan med en kall öl.

Jag vet att det blir fel när jag inte agerar när han bryter sitt löfte. Men det har smygit sig på. Det är ju inte så att han helt plötsligt toksuper, efter att ha hållit upp ett tag.
Det blir knepigt för han lägger ansvaret på mig och frågar mig om han får köpa hem vin, tex. Om jag säger ja kan jag liksom inte bli sur om dricker, om jag säger nej blir han sur.
Han manipulerar mig, det inser jag.
Sedan funkar det ju bra i övrigt. Vi älskar varandra, vi har roligt ihop och vi vill båda verkligen vara tillsammans.

Jag vet att om jag läst mitt eget inlägg hade jag sagt samma sak: lämna honom om han inte håller sitt löfte!
Men det är så mycket svårare när man sitter här och inser att i så fall raseras hela vår tillvaro.

Men visst har ni rätt, ställer man ultimatum ska de följas. Därför undviker jag ultimatum nu, för jag inser att jag inte klarar att följa dem.

Någonstans befinner jag mig fortfarande i förnekelse, jag vill inte riktigt tro att det verkligen är så att han är alkoholist.
Nu får jag se hur det går den närmaste månaden, om han klarar det och vad som händer sen.

Jag läser och tar till mig.
Tack!

Anonym (stop) skrev 2009-05-31 13:01:04 följande:

Hur går det för dig vännen?

Tänk på all kraft och mod du kommer få genom att vara där på mötet...

Kanske inte första gången, men så småningom.

Kram!

Anonym (orkar inte mer) skrev 2009-05-31 09:58:04 följande:

Jo, han håller sig ifrån alkoholen. I tisdags "skojade" han om att åka ut till Systemet...
Men än så länge håller han sig på banan.
Den stora utmaningen blir väl midsommar, för han har redan börjat gruffa om att då måste man väl få ta sin lilla nubbe.

Det är ju skönt att han inte dricker just nu, men fan så jobbigt att det ska vara jag som måste säga till att han ska låta bli. Vore väldigt skönt om han kunde hålla kollen själv.

Jag har faktiskt en i bekantskapskretsen som erkänt sig alkoholist. Jag ska ta ett försiktigt snack med hans fru vid tillfälle och ta reda på om och hur hon får hjälp. Kan dessutom vara bra att förbereda om jag skulle dyka upp på samma möte som hon.

Summa sumaraun så mår jag bra just nu, förhållandevis, men anar att det kommer bli jobbigt igen.

Stort tack för att ni bryr er!
Kram!

Fan! Det går inget bra.
Idag ringer han till min mobil på jobbet och säger att han är sugen på en (och så hans smeknamn på sprit). Jag blir så klart tvär och tycker det är dåligt att hans löfte inte höll mer än en vecka. Han vill alltså be mig om tillåtelse att dricka. Jag säger att jag inte kan bestämma över honom men att jag så klart blir skitbesviken om han dricker.

Han har inte köpt något och är nu jättesur på mig. Säger att han inte kan begripa varför det inte är ok för honom att ha kul. Varför ska han gå i en hel månad och inte få ha kul?...
Och jag kan inte fatta hur alkohol kan vara så viktigt för någon.
Han är nu väldigt sur, svarar knappt på tilltal och har nu stängt in sig i sovrummet för att "vila" (dvs sura).

Om jag går till Al-anon, finns det då möjlighet att pratat med någon enskilt? Känner ett behov att få bekräftat att han verkligen är missbrukare.

Bör jag tala om att jag går dit, för honom alltså? Eller är det ok att hålla tyst om det till att börja med? Han kommer ju bli så väldigt sur och hopplös att leva med om han får veta.

Tacksam för svar.

Men tänk om han väljer missbruket?
Jag vill ju inte lämna honom.
Om jag skulle lämna honom, hur blir det då för barnen, ska de leva varannan vecka med en pappa som dricker?
Känns som att jag ändå har en chans att kontrollera honom så länge vi lever tillsammans.

Och så är det ju det att jag älskar honom.

Jag har sån ångest, känner mig helt snärjd.

Hej igen
Gud jag minns precis hur det var.
Hur man undrade om man överdrev.

Han ballar ur efter en vecka och vad var dealen? En månad utan alkohol?

Problemet är fortfarande att någon som har det där (missbrukar-)suget efter alkohol FIXAR inte att hålla sig borta. Det drar och lockar och allt som står i vägen blir jobbigt. Du, barnen, familjefriden.

Ta dig iväg nu till ett möte. Du kan sitta tyst och lyssna om du vill, man behöver inte säga någonting om man inte vill. Du hittar säkert någon som kan prata med dig enskilt. Folk där brukar vilja hjälpa de som kommer "nya".

Det är inte så att du måste separera för det faktum att han har alkoholproblem. Däremot tycker jag att det är extremt viktigt att du faktiskt tar reda på vad det här problemet innebär. Dina barn växer upp med detta och det kommer att påverka dem. Lika mycket som det påverkar dig. De lever i samma familj och upplever exakt samma problematik som du gör. Det går inte att komma ifrån.

Massor av människor med alkoholproblematik kommer till rätta med det.
att bara hoppas att det går över eller att du kan kontrollera bort det är en total livslögn som kostar både dig och dina barn tid.
Du kommer inte att kunna kontrollera bort hans drickande. Det kommer inte bli bättre. Endast genom insikt, kunskap och mod kommer ni att gå vidare. Börja du, så följer han kanske efter.
Genom att förändra sig själv ändrar man mönster. Här måste många mönster förändras.

Jag skickar dig kraft. Jag vet exakt hur du har det. Gå iväg bara. Skit i att berätta det för honom om du tror det blir jobbigt. Det finns inget regelverk. Gör det som du känner är bäst. För dig!
Men läs böcker, hemsidor och gå iväg på ett möte. Ta med någon väninna som vet om din situation. Kan vara bra att tala vidare med sedan.

Stor kram!

Nä, det går inte att vilja åt någon annan. Jag har varit i din sits, gift med en man som inte tyckte han hade problem och inte fattade hur hans drickande förstörde för hela familjen ( 4 barn)

Man flyttar sina gränser i pyttesteg och helt plötsligt upptäcker man att man har mycket mer tillåtande än man egentligen vill. När han väl är nykter går man ju bara och väntar på att han ska börja igen och har ont i magen av det och när han dricker är man förbannad, ledsen och har ont i magen... moment 22

Jag bestämde mig efter alldeles för många år i detta elände utan slut och gjorde upp en plan för att kunna lämna. Och det gjorde jag för 7 år sedan, det var det bästa som jag någonsin gjort!

Jag har träffat en ny man och är hur lycklig som helst! Exet träffade ganska snart en tjej som jobbade på systemet (!) men det funkade ju inte när hon upptäckte hur det låg till. Nu har han har flyttat och han träffade en ny tjej i fjol och vad jag vet så fortsätter han i samma alkoholstil fortfarande... stackars tjej.

Nä, vill han inte göra något åt era problem så tycker jag att du ska tänka på dig och barnen. Det är en jobbig process att lämna, men det är SÅÅÅ värt det när man kommer ut på andra sidan!

Klart du kan gå utan att berätta till en början. Börja så och se vart det leder sen... Hur du tycker att mötena funkar och så.