Han dricker för mycket

Hur mycket dricker han på en vecka?

Ta upp ämnet igen? Säg att det inte fungerar för dig, berätta hur du upplever det. Helt uppenbart är att han inte upplever det på samma sätt. Jag säger varken bu eller bä om att han dricker - problemet ligger i hur du och han ska komma till en gemensam lösning som båda accepterar. Handlar om inlevelse och förståelse för varandra, det kan ju vara så att du tycker 2 glas vin är för mkt medans hans gräns går vid 5 glas?

Prata, prata, prata! Lycka till!

När han dricker handlar det oftast om en flaska vin plus 3-4 öl (3,5%) alternativt en liten flaska sprit/wiskey och kanske en flaska vin också.
Han vill börja dricka redan vid 6 på eftermiddagen, vilket innebär att han är märkbart påverkad inom någon timme och full senare på kvällen. Ofta hoppar han då över middagen eller äter väldigt sent, eftersom han inte är hungrig när han dricker.

Han dricker varje fredag eller lördag och en dag mitt i arbetsveckan.
Det påverkar hela familjen, eftersom jag jobbar helger ibland och då kan han inte göra något med barnen, för han är bakis och kan inte köra bil.

Jag tycker det är jobbigt när han dricker så han blir full, för då blir han annorlunda: sentimental och gaggig eller rastlös och klättrar på väggarna.

Igår nattade han ett av våra barn och när jag var in till dem senare kunde jag känna att det luktade så där unket som det gör när man har druckit. Ni vet så där som det luktar i sovrummet dagen efter när man varit ute å festat.
Jag vill inte att mina barn ska växa upp med sånt.

Jag vet att jag måste prata med honom igen. De känns bara så hopplöst. Jag har ju gjort det så många gånger förut, både pratat och skrivit brev till honom.
Han lovar att bättra sig och det håller bara ett tag, sedan är det samma gamla visa igen.

Det är så förbannat trist att det ska vara så här, nu när vi har flyt i övrigt, med jobb, ekonomi osv. Allt hade ju kunnat vara så bra.

Oj.
Jag har själv varit tillsammans med två alkoholmissbrukare och vet EXAKT vad du talar om. Det enda du kan göra nu som kommer att göra någon skillnad är att själv ta kontakt med Alanon och gå dit på möten. Det är Anhöriggrupper till alkoholister. Där kommer du få träffa människor som levt eller lever med samma problematik. Detta kommer få dig att må bättre och hjälpa dig vidare i hur du ska handla och förhålla dig.

Du har två barn. Dessa tar skada av att växa upp med en alkoholberoende förälder. Så är det bara. Ta dig till alanon. lyssna på berättelser och hjälp dig själv att komma fram till hur du ska hantera situationen.

Du behöver den hjälpen. tro mig.

Jag önskar dig allt gott och hoppas vis gud att du tar mitt råd på allvar.

Ps. min första kille som drack dricker och knarkar fortfarande. nästa kille är totalnykter sedan 8 år tillbaka, har till och med slutat röka... och börjat på yoga. Vem hade kunnat ana det??? Inte jag.
Det går att ta sig ur ett missbruk. men du måste ta dina egna steg. Inte endast fokusera på hans.

stor kram!

Det där hade kunnat vara skrivet av mig ts.
Jag har verkligen ingen ork att tjata och gråta mer. Jag vill bara hjälpa honom så att vi kan bli en familj igen men han vägrar inse att han har problem.
Han har ett projekt nu i 3 veckor som han måste fokusera på så han har lovat att hålla sig nykter under dessa 3 veckor. Det har gått bra denna veckan tills idag. Han ville ta en öl förut men gjorde inte det och nu är han så där sur och trött som han blir när han inte "får" dricka.
han ligger bara i sängen och sover bort hela dagen. Skyller på ryggvärk men jag har sett detta beteendet så många gånger så jag vet ju att det är suget som gör att han blir sån.

Tack för era svar.
Jag känner mig så förvirrad. Visst dricker han väl mer än normalt?
Han tycker ju inte det, utan hävdar att jag är en sur ragata om bara gnäller och att det är inget konstigt med att ta lite vin eller dylikt när man känner för det.

Tyvärr stämmer det att jag blir en sur ragata när han dricker. Jag blir tvär och snäser mot både han och barnen, för jag mår så jävla dåligt av det.
Ungarna reagerar inte alls på att att pappa sluddrar och blir annorlunda. De har väl vant sig (?). Det blir liksom jag som är problemet, vilket känns konstigt.
Jag blir extra noga med att de ska i säng i tid osv, för när han dricker släpper han på alla rutiner (livet leker, liksom) och då blir jag strängare, för att kompensera antar jag.

Jag började prata med honom i kväll, men det gick inget bra eftersom han hade druckit en flaska vin. Slutade med att han satt å svor i soffan samtidigt som jag försökte natta ungarna i rummet bredvid.

Jag ska kolla upp om det finns Alanon i staden där vi bor, tack för tipset.
Vet inte vad som är jobbigast: att fortsätta stoppa huvudet i sanden å låssas som att allt är bra, eller att tag tag i problemet...

Allt du skriver är ettA i relationer med alkoholmissbruk. Du kommer förstå när du träffar andra i samma situation. Du behöver inte fundera på om det är du som är överkänslig eller din man som har alkoholproblem. Din beskrivning är glasklar.

Snälla du. Ta tag i detta. Gör det för dina barn även om du kanske skulle stå ut ett tag till själv. Det kommer inte lösa sig av sig själv och de som skriver att du ska tala med din man har tydligt och klart inte levt med en missbrukare. Det går nämligen inte. Du måste själv få mer på fötterna och veta vad det handlar om innan du har en chans att bemöta hans beteende på och nå fram. Inte för att han är elak och kall, inte för att han inte förstår eller lyssnar. För att han inte KAN ändra sitt beteende själv. Att vara beroende är ingen lek, det snubblar runt i gränslandet liv och död, galenskap och vansinne.

Jag sänder dig styrka. Jag tror du kommer känna en lättnad när du träffat andra som har samma erfarenheter och kommit en bit på väg.

Ring. Gå dit. Inte en gång utan flera gånger. lyssna, sålla, knyt kontakter. alla kommer inte att vara människor som du kan känna band med, några kanske avskräcker. Men du kommer att hitta de som kan hjälpa dig också. Ta den hjälpen.

Jag känner igen mig i mycket av det du skriver, men min man han drack så fort han kom hemifrån, när han va ute med kompisarna, jobbfester, eller om det var så att han var ensam hemma och jag var ute så passa han på hemma. Det var samma visa, jag bad han sluta. Det funka ett tag sen var vi tillbaka på ruta ett.

Tillslut så gav jag han ett ultimatum, spriten eller mig. Det fanns ingenting däremellan eftersom jag visste att det inte skulle funka. Det var inte det att han drack ofta utan för mycket när det väl begav sig. Och han valde mig. Han gick till en beroendeklinik och jag började gå på alanon.

Jag tror tyvärr att du måste göra nånting drastiskt. För det kommer bara göra det värre för dig själv och dina barn om du inte agerar. Stannar du kvar och han inte vill inse att det går ut över erat samliv kommer du aldrig må riktigt bra igen. Du får göra det för dig och dina barn.

Styrkekramar till dig, jag vet att du har en tuff tid framför dig hur det än blir, men det kommer att lösa sig på ett sätt eller ett annat.

Råder dig att kontakta AA , de är bra på att ge råd till anhöriga. Tror anhöriggruppen heter al-anon.

Jag kollade Alanons hemsida igår kväll. Tårarna bara rann när jag insåg att det här faktiskt gäller mig/oss. Det var så mycket jag känner igen.
Jag kommer behöva samla massor av kraft och mod för att gå dit, men för mina barns skull (och min egen) ska ta klara det.

Jag gav honom ett ultimatum förra sommaren. Då slutade han dricka så länge barnen var vakna, det var så långt jag orkade sträcka mig. Det är omöjligt att argumentera med honom, han tycker att han är normal. Men vi ett tillfälle för 4 år sedan erkände han att han får ett sug efter att gå in och handla varje gång han går förbi Systemet.

Han har slutat snusa och börjat träna (vilket jag aldrig trodde honom om), så jag hoppas han kommer till en punkt när han inser att han måste sluta med alkoholen också. Jag tycker det är konstigt när han sätter sig på verandan med ett glas vin när han kommer hem från träningen. Passar liksom inte ihop.

I hans släkt har de en ärftlig form av cancer som merparten av de manliga släktingarna har dött i. Riskfaktorer för den cancern (förutom ärftligheten) är tobak och alkohol. Jag har ju sett att suget efter alkohol går som en röd tråd genom deras släkt, så det är ju inte bara cancern som är ärftlig. Borde ju vara ett skäl att hålla sig borta från alkohol. Han menar att det är ödesbestämt att han kommer dö innan han blir pensionär.