Han dricker för mycket

Hej.
Usch vad jag känner igen allt som skrivs, för vi har det likadant här hemma. Han lovar o lovar varje gång att han ska sluta, men ändå så ljuger smyger o gömmer han ölen. Han förnekar problem o får mig att må så jäkla dåligt. Jag lämnade honom förra sommaren i ca 6 veckor. Då lovade han att det aboslut inte skulle finnas någon sprit mer. Och det fanns det inte heller på hela vintern.

Fram tills vårt tredje barn föddes nu i maj, då börjar hela skiten om igen. Jag ger honom ultimatum hela tiden, men han bryr sig inte. Ska jag behöver lämna han igen o bli själv med 3 små barn denna gången.

Hur orkar man? Jag tror inte jag gör det längre iallafall. Jag hatar alkohol, den bara förstör!

Känner igen det där hatet mot alkoholen!
Älskar HONOM men hatar alkoholen.

När jag pratade med terpeuten (som själv tagit sig ur missbruksproblem) berättade han att det blir svårare att hålla emot suget när trycket ökar, ex när man bilder familj och man får ökat ansvar.
Så när en normalt funtad människa skärper till sig, kan en som har missbruksproblem snarare bli värre.

Min man började dricka mycket mer när vi fick barn. Och ännu värre när vi började arbeta heltid båda två. Då blir visst vardagens bekymmer å bördor lättare att bära. Knäppt, men det är logiskt för dem.

Det som är så tragiskt är att man inte kan vilja sluta åt den som har problem. Personen måste själv komma till insikt och ha en vilja att sluta.

Anonym (samma problem) skrev 2009-06-28 10:57:35 följande:

Ett tips för alla som lever i relationer med alkohol- eller drogproblem. Var vaksam så ni inte utvecklar ett medberoendebeteende, de innebär väldigt negativa konsekvenser både för den som är anhörig och den som har beroendeproblematiken. Kolla om ni känner igen några av dessa symtom hos er själva, i sådana fall kan det vara värt att jobba med det. Då får man må bättre och oroa sig mindre.
www.codependencyinfo.com/symptom_medberoende.php

Lycka till!
fd. medberoende

Anonym (orkar inte mer) skrev 2009-06-28 21:27:40 följande:

ska jag skriva något riktigt hemskt???

jag har det precis som ts och då även som många andra, men jag har det värre.
min sambo dricker 8 till 10 starköl halvliters varje dag. han går på systemet varje dag. och han kör bil till och från jobbet. han blir så full alltid att vi pratar inte med varann, han minns ju ändå inte det sen och han blir sur för vad som när han är full så jag är tyst. jag lever som ensamstående mamma fast jag bor ihop med honom.

nu kommer det fula, jag passar på att slå honom så fort han dricker, eller det gör han ju alltid, men när min gräns är nådd. jag är medveten om att jag behöver hjälp men samtidigt tycker jag att han kan gott ha det för det är han som drar det på sig.

Har det inte lika illa. Han håller (ännu) inte på att ljuga eller gömma.

Jag orkade inte förut. Nu har jag bestämt mig för att inte längre vara medberoende, inte ta ansvar eller sopa för honom och hans drickande.

Anonym (samma problem) skrev 2009-06-29 14:01:53 följande:

Han är alkoholist.Ställ inget ultimatum utan lämna honom och ta med barnen.
Han kommer aldrig bättra sig.tro mig, jag har varit i din situation.

Kram,

"Lea"

Javisst är han alkoholist. Men det kan bli bättre. Min förhoppning är att han i rimlig tid kommer till insikt, går med i AA och tar hjälp av 12-stegsprogrammet.

Så visst finns det hopp.

Anonym (Så här är det..) skrev 2009-06-29 23:10:27 följande:

Jaha, igår hittade jag ca 10 öl gömda i bagaget under en matta i bilen. Jag blir så trött när f-n ska människan fatta? Han skäms ju inte ens när jag hittar hans "gömställen" helt sjuk. Han sa bara -men dom köpte jag innan midsommar. Och jag skulle ju inte dricka dom eftersom jag har lovat att inte göra det. JO eller hur. Hade jag inte hittat dom så hade han druckit dom, hur dum tror han att jag är?

Han fick iallafall hälla ut dom i vasken. Jag ger upp snart alltså, nästa gång då åker han ut!

Hur går det för er andra? Erkänner dom att dom har problem? Min gör det inte.

Min chef höll på så där. Till sist sprack bubblan.
Han var full på jobbet en gång för mycket. Vi berättade för hans fru att han drack på jobbet. Det visade sig att han sagt till henne att han bara drack hemma...

Han började gå till AA och terapeut, men fick återfall efter några månader. Efter återfallet kapitulerade han och erkände att han är maktlös inför alkoholen. Nu är han nykter sedan några månader, går på AA och stöttar mig så gott han kan.

Sparka ut honom om det händer igen. Tyvärr är det nog bara den hårda vägen som gäller om han inte fattar nu.

Svar på din fråga:
min man har ju fått diagnos som "alfa-alokoholist". Han tror ändå att han kan kontrollera sitt drickande och minska det. Så nej, han vill inte riktigt erkänna, men vi kan numera prata om det utan att han blir fly förbannad på mig.

Länktips:
www.boberehab.se
för att läsa om olika typer av alkoholism.

Anonym (samma problem) skrev 2009-06-30 15:27:40 följande: