Han dricker för mycket

Jag kan inte sova. Är så trött på att han dricker för mycket, för ofta. Alkolhol, alltså.
Vi har varit tillsammans länge, har två små barn. Han har alltid varit alldeles för förtjust i att dricka.
Redan förra sommaren gav jag honom ett ultimatum - familjen eller alkoholen. Han sa att han valde familjen och det blev bättre.
Men nu är det sommar igen och då är det ju så mysigt att sitta på verandan och dricka rosé... Helst redan från 5-6 på eftermiddagen, fast jag sagt att han absolut inte får dricka så länge barnen är vakna.
Eller så är allt "bara skit" å då löser vi det med en flaska sprit...

Är så trött på att sura, böna, gnata å tjata. Varför fattar han inte? Han tycker det är ok att gå på systemet 1-2 ggr i veckan. Det tycker inte jag. Jag vill inte att våra barn ska växa upp med en pappa som är berusad flera ggr i veckan.
Han klarar inte att bara ta ett glas vin till maten, om han börjar dricka vill han ha mer å mer.

Jag älskar honom, men HATAR vad alkoholen gör med oss och honom.

Fick en sådan obehaglig impuls nu i kväll när han sov djup bredvid mig. Ville lägga en kudde över hans ansikte, då skulle liksom allt vara över. Men jag gjorde det inte och kommer självklart inte göra det.

Förlåt om det blev virrigt. Jag är trött, grinar å vet inte vad jag ska ta mig till.

Hur ska jag få honom att förstå att hans förhållande till alkohol inte är normalt?

Anonym (liza)

Äldre 7 Jun 09:36

#41

Att dricka ca 2 ggr per vecka är inte mycket tycker jag, inte så bra de gånger barnen är vakna, men det är tydligen ovanligt?!

Men förmodligen har ni olika syn på alkohol och därav blir det problem.

Anonym (orkar inte mer) Trådstartaren

Äldre 7 Jun 10:30

#42

Ja, vi har olika syn. Jag tycker inte det är ok att bli full två gånger i veckan. Minst en flaska vi varje gång, eller sprit.
Han säger själv att när han dricker får han energi, blir glad och livet leker. Det är farligt, anser jag, att det krävs alkohol för att livet ska vara värt att leva.
Dessutom kommer han att dricka när barnen är vakna om inte jag sätter stopp för det. Och jag tänker inte längre ta ansvar för honom. Om man INTE har alkoholproblem kan man lätt vänta tills barnen gått å lagt sig och nöja sig med ett eller två glas. Det klarar inte han.

Det handlar eg om så mycket mer än hur ofta han dricker. Det handlar om hela hans attityd när det gäller alkohol. Varje gång vi är på fest eller är bjudna på middag är han den som blir full snabbast och den som blir fullast.
Han struntar i att äta om det finns alkohol hemma. Äter istället sent på kvällen när "fyllesuget" sätter in.
Om han ska stryka kläder vill han dricka en flaska rödvin samtidigt. Ta ett bad är lika med att dricka whiskey i badet, osv.
Han har minnesluckor dagen efter.

Jag har sagt till honom att om han vore ensam skulle det vara upp till honom att supa bort sitt liv. Men nu har han en familj att ta hänsyn till.

Jag var inne på din linje i början, att det väl inte var så farligt, alla måste väl kunna koppla av med ett glas vi när arbetsdagen varit lång, osv.
Men nu tänker jag inte leva i förnekelse längre. Jag har grubblat, läst, "pratat" med er här på FL och nu vet jag hur det är. Han har ett alkoholberoende och behöver söka hjälp!

Anonym (liza) skrev 2009-06-07 09:36:01 följande:

Att dricka ca 2 ggr per vecka är inte mycket tycker jag, inte så bra de gånger barnen är vakna, men det är tydligen ovanligt?! Men förmodligen har ni olika syn på alkohol och därav blir det problem.

Anonym (liza)

Äldre 7 Jun 10:47

#43

Anonym (orkar inte mer) skrev 2009-06-07 10:30:32 följande:

Ja, vi har olika syn. Jag tycker inte det är ok att bli full två gånger i veckan. Minst en flaska vi varje gång, eller sprit.Han säger själv att när han dricker får han energi, blir glad och livet leker. Det är farligt, anser jag, att det krävs alkohol för att livet ska vara värt att leva.Dessutom kommer han att dricka när barnen är vakna om inte jag sätter stopp för det. Och jag tänker inte längre ta ansvar för honom. Om man INTE har alkoholproblem kan man lätt vänta tills barnen gått å lagt sig och nöja sig med ett eller två glas. Det klarar inte han.Det handlar eg om så mycket mer än hur ofta han dricker. Det handlar om hela hans attityd när det gäller alkohol. Varje gång vi är på fest eller är bjudna på middag är han den som blir full snabbast och den som blir fullast. Han struntar i att äta om det finns alkohol hemma. Äter istället sent på kvällen när "fyllesuget" sätter in.Om han ska stryka kläder vill han dricka en flaska rödvin samtidigt. Ta ett bad är lika med att dricka whiskey i badet, osv. Han har minnesluckor dagen efter. Jag har sagt till honom att om han vore ensam skulle det vara upp till honom att supa bort sitt liv. Men nu har han en familj att ta hänsyn till.Jag var inne på din linje i början, att det väl inte var så farligt, alla måste väl kunna koppla av med ett glas vi när arbetsdagen varit lång, osv. Men nu tänker jag inte leva i förnekelse längre. Jag har grubblat, läst, "pratat" med er här på FL och nu vet jag hur det är. Han har ett alkoholberoende och behöver söka hjälp!Anonym (liza) skrev 2009-06-07 09:36:01 följande:

Har du provat att säga såhär till honom:

Om han inte kommer till insikt nu så kommer det förmodligen gå så långt att han ALDRIG mer kan dricka alkohol.
De allra flesta med alkoholproblem vill inte sluta dricka helt, men de vill lära sig hantera alkoholen. Det kan man - OM man tar tag i problemen i tid. När det gäller din sambo är det NU som gäller.

Jag har haft samma problem som din sambo förut. När jag skulle storstäda, tvätta eller liknande köpte jag alltid hem alkohol först, för det gick så mkt lättare att städa då och blev så mkt roligare. Dessutom blev inte ångesten lika stor när alkoholen gick ur kroppen, för då kunde jag tänka "men jag har ju städat så fint så det är värt det".

Jag har även 2 väninnor som har haft alkoholproblem men är helt friska idag.

Det du beskriver i detta inlägg är exakt sån som jag var - då! (bortsett från att bli fullast på fester, det blev jag aldrig, skötte mig när andra var med)

Anonym (stop)

Äldre 7 Jun 11:06

#44

Följer dig och tänker på dig!
Stor kram!

Anonym (orkar inte mer) Trådstartaren

Äldre 7 Jun 13:15

#45

Vi har redan provat en massa olika sätt att "hantera" alkoholen. det funkar inte. Vi hamnar alltid tillbaka där vi är nu.
Jag vill att han slutar helt. Jag har förstått att han inte kan lova att aldrig mer dricka, men han kan ta en dag i sänder och varje dag ge sig själv ett löfte om att vara nykter, just den dagen.

Anonym (liza) skrev 2009-06-07 10:47:38 följande:

Anonym (orkar inte mer) skrev 2009-06-07 10:30:32 följande: Har du provat att säga såhär till honom: Om han inte kommer till insikt nu så kommer det förmodligen gå så långt att han ALDRIG mer kan dricka alkohol. De allra flesta med alkoholproblem vill inte sluta dricka helt, men de vill lära sig hantera alkoholen. Det kan man - OM man tar tag i problemen i tid. När det gäller din sambo är det NU som gäller. Jag har haft samma problem som din sambo förut. När jag skulle storstäda, tvätta eller liknande köpte jag alltid hem alkohol först, för det gick så mkt lättare att städa då och blev så mkt roligare. Dessutom blev inte ångesten lika stor när alkoholen gick ur kroppen, för då kunde jag tänka "men jag har ju städat så fint så det är värt det". Jag har även 2 väninnor som har haft alkoholproblem men är helt friska idag. Det du beskriver i detta inlägg är exakt sån som jag var - då! (bortsett från att bli fullast på fester, det blev jag aldrig, skötte mig när andra var med)

Anonym (orkar inte mer) Trådstartaren

Äldre 7 Jun 13:16

#46

Tack! Jag känner det och det hjälper verkligen.

Anonym (stop) skrev 2009-06-07 11:06:12 följande:

Följer dig och tänker på dig! Stor kram!

Anonym

Äldre 7 Jun 15:12

#47

Vad glad jag blev när jag hittade denna tråden! Jag har länge ansett att min man har problem med alkoholen men inte han. Det handlar inte om att han dricker varje dag eller blir snorfull varje gång. Men när han väl dricker så slutar det (oftast) med att han blir lite full, jättefull eller så pass att han måste få hjälp till sängen.

Precis som din man/sambo så dricker han även lite då och då när det passar som t.ex ett par grillöl, renoveringsöl, semesteröl, fotbollsöl, sitta-vid-stranden-öl, ta-en-öl-med-grannen-öl, trött-efter-jobbet-ledig-nästa-dag-öl, festöl och kalasöl, till maten om vi äter ute-öl, plocka-svamp-öl, fredagsöl, för-att-det-bjuds-öl, eller bara för-att-det-är-så-gott-öl!

Så fort vi bjuder hem/är bortbjudna så får jag ont i magen för jag vet hur det slutar. Vi grillar och de dricker öl och efter maten kommer whiskyn eller groggen fram och sen sitter vi där, MED barnen, tills midnatt eller tidigare beroende på hur tidigt de började dricka.

Senast var vi hans födelsedagskalas för hans familj. Vi grillade och hade mysigt, sen kom spriter fram och då hade han redan hunnit med en del öl innan, klockan kan inte ha varit mer än 5? När jag sen skjutsade hans mamma till bussen, tog ca 40 min, så passade de på att supa rejält. Han, hans pappa, pappans sambo och hans bror var fulla när jag kom tillbaka. De satt alltså med barnen Kl. var nu kvart i åtta och då bestämde sig hans pappa med sambo att gå hem. Jag bad mitt stora barn att gå och lägga sig, så att han slapp se skiten.
Började att plocka in tallrikarna när jag får se från köksfönstret att han sitter och häller i sig whiskyn direkt ur flaskan!! Jävla karl! ${#lang_emotions_yell}$ Sen kallar han mig ett annat tjejnamn, säger att han har har en flickvän och påstår att jag är "så jävla fet" (Jag är gravid...) Detta minns han såklart inte dagen efter praktiskt nog. Han minns inte heller att han pissade på golvet framför toan, på toan, bakom toan och även på toaletten på övervåningen. Samt att han spottade snus och saliv ett antal gånger både ute på altanen och i matrummet.

Vad ska jag göra????

Anonym (S.D)

Äldre 7 Jun 15:35

#48

Min pappa var alkoholist, jag ville aldrig ta hem någon kompis. I tidig tonår slutade jag umgås med kompisar en period, höll mig jämt hemma på mitt rum.
Jag skämdes och var jämt orolig att någon skulle märka att min pappa drack. Hade huvudvärk och ont i magen varje helg.

Mina mamma skiljde sig när hon insåg att familjen mådde sämre med en pappa i familjen. Inte en dag för tidigt kan jag säga.

Idag är pappa fri från sin alkoholism, han tar inte en droppe till. Men det beror väldigt mycket på att han är död. Han söp ihjäl sig bokstavligen. Fick skrumplever som utvecklades till cancer som endast uppkommer vid långvarigt intag av alkohol.
Jag kunde verkligen inte bry mig mindre om honom.

Är detta ett möjligt senario du vill ha till dina små så lev vidare tillsammans med dina barns pappa.

Anonym (stop)

Äldre 7 Jun 17:43

#49

Anonym:

JAg har skrivit tidigare, tror att du behöver göra samma sak som ts nämligen att söka kunskap och stöd på olika sätt se mina inlägg tidigare? En annan sak som är väldigt viktig att göra när det blir så här "grisigt" är att INTE städa upp efter honom. Först när han själv bakfull och jävlig blir tvungen att se och städa upp efter sig börjar poletten trilla ner. Hjälp honom inte i säng, låt honom sova på golvet osv. Detta gör det också tydligare för sig själv hur det faktiskt ligger till. Så länge du är där och snyggar till kanterna så hjälper du till att upptäthålla mönstren... JAg vet hur jävla svårt det är men jag vet också att det här är viktigt.

S.D
Din historia skär genom märg och ben. Jag tackar gud för att jag inte hade barn med de män som jag var tillsammans med...
Tror ditt inlägg är extremt viktigt för de som sitter i denna fälla att höra...

Jag tänker på er som kämpar med detta.
Sök hjälp och stöd, kunskap och uppbåda mod att tala med andra anhöriga till alkoholister. Det hjälper er.

Anonym (orkar inte mer) Trådstartaren

Äldre 7 Jun 17:54

#50

Jag tänker inte låta mina barn växa upp med en alkoholiserad pappa. Om han inte tar hjälp för att sluta, så får han flytta.
Hade vi inte haft barn är det mycket möjligt att jag inte vågat se sanningen i vitögat, men för deras skull måste jag ta mig igenom skiten.
Förhoppningsvis väljer han familjen istället för alkoholen.

Anonym (S.D) skrev 2009-06-07 15:35:50 följande:

Min pappa var alkoholist, jag ville aldrig ta hem någon kompis. I tidig tonår slutade jag umgås med kompisar en period, höll mig jämt hemma på mitt rum. Jag skämdes och var jämt orolig att någon skulle märka att min pappa drack. Hade huvudvärk och ont i magen varje helg. Mina mamma skiljde sig när hon insåg att familjen mådde sämre med en pappa i familjen. Inte en dag för tidigt kan jag säga. Idag är pappa fri från sin alkoholism, han tar inte en droppe till. Men det beror väldigt mycket på att han är död. Han söp ihjäl sig bokstavligen. Fick skrumplever som utvecklades till cancer som endast uppkommer vid långvarigt intag av alkohol. Jag kunde verkligen inte bry mig mindre om honom. Är detta ett möjligt senario du vill ha till dina små så lev vidare tillsammans med dina barns pappa.

Han dricker för mycket

INNEHÅLL