• Anonym (orkar inte mer)

    Han dricker för mycket

    Jag kan inte sova. Är så trött på att han dricker för mycket, för ofta. Alkolhol, alltså.
    Vi har varit tillsammans länge, har två små barn. Han har alltid varit alldeles för förtjust i att dricka.
    Redan förra sommaren gav jag honom ett ultimatum - familjen eller alkoholen. Han sa att han valde familjen och det blev bättre.
    Men nu är det sommar igen och då är det ju så mysigt att sitta på verandan och dricka rosé... Helst redan från 5-6 på eftermiddagen, fast jag sagt att han absolut inte får dricka så länge barnen är vakna.
    Eller så är allt "bara skit" å då löser vi det med en flaska sprit...

    Är så trött på att sura, böna, gnata å tjata. Varför fattar han inte? Han tycker det är ok att gå på systemet 1-2 ggr i veckan. Det tycker inte jag. Jag vill inte att våra barn ska växa upp med en pappa som är berusad flera ggr i veckan.
    Han klarar inte att bara ta ett glas vin till maten, om han börjar dricka vill han ha mer å mer.

    Jag älskar honom, men HATAR vad alkoholen gör med oss och honom.

    Fick en sådan obehaglig impuls nu i kväll när han sov djup bredvid mig. Ville lägga en kudde över hans ansikte, då skulle liksom allt vara över. Men jag gjorde det inte och kommer självklart inte göra det.

    Förlåt om det blev virrigt. Jag är trött, grinar å vet inte vad jag ska ta mig till.

    Hur ska jag få honom att förstå att hans förhållande till alkohol inte är normalt?

  • Svar på tråden Han dricker för mycket
  • Anonym (ojoj)

    Anonym (Anhörig) skrev 2009-07-17 11:39:51 följande:


    Japp, inget lätt beslut och när jag befann mig där du är nu kunde vi inte tala med varandra utan att börja gräla bittert... Jag tycker inte att du är egoistisk då du sitter och skriver till andra, du koncentrerar dig på att överleva och förhoppningsvis skall du hitta tillräckligt mycket styrka för att även börja leva. Jag går regelbundet på Al-Anon i en grupp med människor som jag känner varmt för. Alla dessa har gått genom samma h-e som jag och de förstår mig till 100%, precis som jag förstår dem. Har jag en bra dag, så hjälper detta de som har en sämre dag och vice versa. Kort sagt, jag hade inte klarat detta själv utan min grupp. För mig är det en enorm förmån och en källa till styrka att ha denna grupp och jag mår fantastikt bra nu jämfört med förr. Men som sagt processen tar tid, jag klarar det inte själv och det är smärtfyllt men har som sagt hittat livsglädje och framtidstro.
    jag får väl ta tag i detta med al-anon då, försöka få hjälp därifrån, har varit på deras sida, men de har så sällan möten tycker jag, det kanske bara är under sommarn så.
  • Anonym (Anhörig)

    Kommer ihåg hur tungt jag tyckte det var att gå dit, det var som om man kapitulerade.
    Men det blir bättre!
    Ge det tid, gå på 10 möten, gå på olika möten om det finns i närheten. Det är ganska förvirrande i början men när det börjar falla på plats så har du börjat din resa mot tillfrisknande.

    Jag gör det för att må bra, och då även bli en bättre förälder.
    Mina barn har under många år betraktat mig som en surgurka och nej-sägare vilket jag också har varit.
    Nu när jag mår bra så är jag positiv och vi hittar på saker. Vi ska inte tala om stämningen vid middagsbordet! Brukade alltid vara en sur grundstämning, nu är den oftast glad och lekfull (samt retfull eftersom de är tre syskon).
    Lycka till, du förtjänar att må skitbra!

  • Anonym (ojoj)

    Anonym (Anhörig) skrev 2009-07-17 12:03:31 följande:


    Kommer ihåg hur tungt jag tyckte det var att gå dit, det var som om man kapitulerade. Men det blir bättre! Ge det tid, gå på 10 möten, gå på olika möten om det finns i närheten. Det är ganska förvirrande i början men när det börjar falla på plats så har du börjat din resa mot tillfrisknande. Jag gör det för att må bra, och då även bli en bättre förälder. Mina barn har under många år betraktat mig som en surgurka och nej-sägare vilket jag också har varit. Nu när jag mår bra så är jag positiv och vi hittar på saker. Vi ska inte tala om stämningen vid middagsbordet! Brukade alltid vara en sur grundstämning, nu är den oftast glad och lekfull (samt retfull eftersom de är tre syskon). Lycka till, du förtjänar att må skitbra!
    Tack för din uppmuntran.
    Den här dagen kunde verkligen ha varit bättre känns det som. Som läget är just nu, sitter min man och super för sig själv i en park, och jag sitter såklart här med barnen, ingen avlastning på sikt. Är så trött min och barnens situation. Känner igen mig i din beskrivning om att man är ständigt sur och irriterad, stackars barn
  • Anonym (Anhörig)

    Låter som det är på väg utför...
    Det är bra även om det kanske inte känns så (men kan vara en tröst att veta)
    En beroende måste ner i "skiten" för att hitta viljan att sluta. Det är där man som medberoende ofta gör fel genom att lindra effekterna av deras gärningar.
    Jag fanns bredvid, bäddade ner eller lyfte upp henne i sängen när hon var plakat. Hjälpte henne att gå när hon var för full för att kunna gå själv. (naturligtvis skällde jag på henne hela tiden men det skall man inte heller göra). De skall ta hela konsekvensen av sitt drickande, betala inte hans räkningar om han missköter detta. Du skall inte ens skämmas för honom, det får han klara själv (jo, så är det)!

    Han är vuxen, det är dags att han tar tag i sitt liv, det är inte din uppgift. Din uppgift är att ta hand om dig själv och dina barn så att ni mår bra. Det kommer bli bra men du måste jobba på det (har du hört den förut?... Al-Anon)
    Önskar dig all styrka!

  • Anonym (ojoj)

    Anonym (Anhörig) skrev 2009-07-17 21:26:06 följande:


    Låter som det är på väg utför... Det är bra även om det kanske inte känns så (men kan vara en tröst att veta) En beroende måste ner i "skiten" för att hitta viljan att sluta. Det är där man som medberoende ofta gör fel genom att lindra effekterna av deras gärningar. Jag fanns bredvid, bäddade ner eller lyfte upp henne i sängen när hon var plakat. Hjälpte henne att gå när hon var för full för att kunna gå själv. (naturligtvis skällde jag på henne hela tiden men det skall man inte heller göra). De skall ta hela konsekvensen av sitt drickande, betala inte hans räkningar om han missköter detta. Du skall inte ens skämmas för honom, det får han klara själv (jo, så är det)! Han är vuxen, det är dags att han tar tag i sitt liv, det är inte din uppgift. Din uppgift är att ta hand om dig själv och dina barn så att ni mår bra. Det kommer bli bra men du måste jobba på det (har du hört den förut?... Al-Anon) Önskar dig all styrka!
    Japp, på väg utför med HÖG fart är det. I natt kom han inte ens hem, har ingen aning om var människan är. Till saken hör att han går på antabus, anti-depressiva tabletter OCH sömntabletter samtidigt + att han har lugnande tabletter i skåpet som han än inte börjat ta. Fattar inte vad det är för jävla IDIOT läkare som skriver ut ALLT detta till en alkoholist, som de vet att han är.

    Hade varit skönt att skriva till dig utan att behöva lämna ut sitt liv här på tråden, han är nämligen själv medlem på fl, men det går väl inte eftersom du också är anonym
  • Anonym (Anhörig)

    Det får du gärna göra men jag vet inte hur man utbyter denna info.

  • Anonym (ojoj)

    Anonym (Anhörig) skrev 2009-07-18 09:42:02 följande:


    Det får du gärna göra men jag vet inte hur man utbyter denna info.
    Ja, det går väl inte, jag vill inte visa vem jag är till alla, och det vill väl inte du heller
  • Anonym (Anhörig)

    Det finns sätt men jag vet inte hur...

    Men, jag kan visa dig vägen, en väg åtminstone (Al-anon) men du måste gå den själv.

    Du skrev tidigare att det var så sällan de hade möten? Min grupp träffas 1 gång i veckan men det finns andra grupper i närliggande samhällen så om jag hade velat så kan jag nog gå varje dag. (bor i SV Sverige)
    Det gör iofs inte så mycket nytta att gå varje dag eftersom man behöver tid att smälta och ta till sig det som sker på mötena. Och det tar tid.

  • Anonym (ojoj)

    Anonym (Anhörig) skrev 2009-07-18 10:22:03 följande:


    Det finns sätt men jag vet inte hur... Men, jag kan visa dig vägen, en väg åtminstone (Al-anon) men du måste gå den själv. Du skrev tidigare att det var så sällan de hade möten? Min grupp träffas 1 gång i veckan men det finns andra grupper i närliggande samhällen så om jag hade velat så kan jag nog gå varje dag. (bor i SV Sverige) Det gör iofs inte så mycket nytta att gå varje dag eftersom man behöver tid att smälta och ta till sig det som sker på mötena. Och det tar tid.
    ja, fast jag har väldigt svårt att komma ifrån, eftersom gubben jobbar mycket och jag har ingen barnvakt och ingen körkort

    Jaså, det finns sätt att kunna byta alias utan att avslöja isg här, hmm..hur är bara frågan?

    Bor du i Sydvästra Sverige, förstod jag dig rätt, jag med isåfall
  • Anonym (Anhörig)

    vi får kolla hur man gör

  • Anonym (Anhörig)

    Till Ojoj,
    Jag kommer ihåg hur jag låg och läste boken.
    Sträckläste den först (mådde inte bättre) Läste om den i saktare takt och utförde de övningar som finns där.
    För mig kom en "befrielse" i sjätte kapitlet, bara sköljde över mig och jag kände hur knutarna i magen började lösa upp sig. Blev helt lugn!
    Visserligen går måendet upp och ner men sedan dess har det varit på rätt håll mestadels.

    Innebär en massa skrivande.
    Det är fantastiskt nyttigt, du ser dina tankar, måste formulera dina känslor och helt plötsligt så "ser man" vad det är man tänker och känner.
    Det börjar bli en struktur och man kan börja ta tag i det hela.
    Jag skrev i en inbunden anteckningsbok, skaffade en reservoarpenna för hutlöst mycket pengar och "kräktes ut" alla mina känslor.
    Där fanns mycket som jag efterhand såg var orättvist men också sådant som jag kände att detta är rätt!

    Skriver man in i en dator så är det för stor risk att man redigerar i efterhand eftersom man skäms.
    Men! Du skriver bara för dig själv, ingen annan skall läsa det!

Svar på tråden Han dricker för mycket