Han dricker för mycket

Hej, vara bara tvungen att skriva några rader när jag såg sitt inlägg! Jag har växt upp med bara min pappa som är alkolist. Som alla säger så drar man säg till män som är lik sin pappa "tyvärr" oftast. Alkolisten har följt med familjen i många generationer men jag bestämde mig för att det skulle vara stopp här!!

Träffa min man när jag var ung och skulle då rädda honom från hans missbruk (marijana).
Skulle man vara tillsamans med mig så fick man absolut inte hålla på med något sånt.
Han sluta och sa upp kontakten med de dåliga sällskapet. Jag vart kort där efter gravid. Det var inga problem för mig att se om han gått bakom ryggen och gjort något, eftersom min mammma också var en drogmissbrukare.
De hände några gånger att han gick bakom ryggen på mig och jag vart helt förstörd. Men eftersomn jag gick in i ett fårhållande med en gammal missbrukare så kändes det som man fick skyla sig själv!

En regel du ska veta, när dom som dricker säger att dom tagit tex 2 öl = 6 öl!

Min man har gått igenom hela registret vad det gäller missbruk efter det. Vakna på natten och insåg att han spela bort flera tusen på internet.
JA ALLT som kunde vara ett beroende föll han för.

Ja kom ju alltid på honom, vart lika ledsen varje gång. Nästa gång blir det bättre!

Vi har haft våra tuffa tider, men jag bestämde mig för när jag titta på mina barn att dom ska ALDRG få vara med om det liv jag har växt upp med!!!!!

Du har en lång tid framför dig efter som han ännu inte förstår att han har ett problem.

Nu är det bara för dig att välja om du orkar.
Ger dig många starka kramar och önskar dig lycka till!!!

Vill också säga att min man är helt utan att dricka nu, min mamma helt drogfri (världens bästa mormor) men min pappa dricker fortfarande.

Man lever bara ett liv kom ihåg det! Inte kul att sitta när man är 80 år och tänka att man KUNDE ha haft det bättre om man inte.....

men om man känner att man skiter fullständigt i vad som händer med honom, att man BARA känner HAT, HAT, HAT mot honom, vad gör jag då?
Jag mår fysiskt illa när jag ser honom, oavsett om han har druckit eller inte. Han säger ofta till mig, kan du inte klia mig på ryggen, jag ryser av bara tanken på att göra det, blir illamående.

FY FAN va jag HATAR honom!!!!!!
Han gör mig och barnen SÅ ILLA!

Jag drar hela lastet här hemma, han gör ingenting när han kommer hem efter jobbet, äter och lägger sig i soffan för att sova.
Han kan vara borta över ett dygn, inte höra av sig, svarar inte på mobilen, fullkomligt STRUNTAR i vad detta gör för mig och HANS barn.

Jaja, han är alkoholist, det förklarar allt, eller hur?

Jag skiter i att han är alkoholist, han ska ta sitt ansvar när det kommer till barnen, PUNKT!

Har de närmaste dagarna funderat på att ta kontakt med socialen för jag orkar inte mer, vad tycker ni?

Snälla Ojoj, gå därifrån. Varför stannar du? För barnen? De mår inte bra av att se sin pappa dricka och att vara i en miljö av frustration och ... hat.. Både de och du kommer att må enormt mycket bättre om du lämnar. Du måste inte stanna.
Kära vän, gå. Du har ett liv som väntar på dig...

Anonym (stop) skrev 2009-07-04 10:14:12 följande:

Anonym (stop) skrev 2009-07-04 10:14:12 följande:

Anonym (stop) skrev 2009-07-04 10:14:12 följande:
[citat]
Snälla Ojoj, gå därifrån. Varför stannar du? För barnen? De mår inte bra av att se sin pappa dricka och att vara i en miljö av frustration och ... hat.. Både de och du kommer att må enormt mycket bättre om du lämnar. Du måste inte stanna. Kära vän, gå. Du har ett liv som väntar på dig...
[/citat

men barnen då?
vad händer med de?
han kommer såklart att begära att få ha de varannan vecka, jag klarar inte av att inte veta vad som händer med de DÅ, tänk om han dricker när han har barnen, den minsta av de är bara strax under året

Du måste tala med någon som kan hjälpa dig. Kontakta familjerätten i din kommun och be om samtal. Är det så illa med hans missbruk kan de inte godkänna att han ska ha halvtid med barnen. Som jag förstått det är det närmast en regel att så små barn stannar hos sin mamma vid separation.
Det är en svår situation men det låter inte som ett alternativ att stanna.

Med fakta och kunskap blir man både tryggare och har lättare att fatta ett riktigt beslut.
Ta reda på dina rättigheter och hur du kan gå vidare. Läs på försäkringskassans sida om familjerätt och separation. Tala med någon som kan ämnet. Kontakta Alanon (anhörig grupp till alkoholister) de har mycket kunskap och vet problematiken! Där finns många som gått igenom det du nu står inför.

Gör det för dig och för dina barn. Kunskap är inget hot. Dina beslut är alltid dina.

Stor kram och lycka till!!!

Berg-å-dal-vana...

Jag har lagt alkoholproblemet åt sidan temporärt. Han har problem med hälsan. Blod i avföringen och kraftig B12 brist.
Vi är båda livrädda att det är cancer. Det finns en ärftlig typ av cancer på hans sida som tagit kål på de flesta karlar före pensionen.
Nu är skräcken att det är hans tur.
Jag har gråtit å gråtit. Han var deppig å kall först, men nu när han druckit några gånger senaste veckan är han solsken igen. Och vips så mår jag mycket bättre, när jag får hans kärlek och omtanke.

Vi ska på semester i 3 veckor sedan ska han påbörja behandling med sprutor för B12 bristen och så ska han in på både gastroskopi och koloskopi för att kolla efter orsaken till blödningarna.

Jag orkar inte pressa honom om hans drickande just nu. Kanske är han död om ett år.

Han håller iaf överenskommelsen och dricker inte så länge barnen är vakna och än så länge påverkar det inte vår vardag (villkor nr 2).
Totalt denna vecka har det blivit två flaskor vin, en liten flaska Explorer och en liten flaska wiskey. Och några öl 3,5 (typ 3-4 st).

Han håller inte på och smygdricker, det har inte gått så långt än.

Kommer alltså inte kunna läsa eller skriva här på ca 3 veckor.

Tack för allt stöd.

Kram.