• bondi

    HUR kan det vara ok att skola in 1-åringar på dagis!?

    Jag vet att det diskuterats förut och jag vet att många inte har ngt val. Men hur kan upplägget vara så att dessa 1-åringar ska skolas in på dagis!? Jag KAN inte förstå det!!! Tar verkligen illa vid mig å deras vägnar.
    Pratet om att "de trivs" elr "det går så bra" osv är ju bara nonsens. Barnet FÖRSTÅR ju ingenting i den åldern. Studerar man hur en 1-årings hjärna fungerar så känns såna kommentarer väldigt överflödiga. 

    "Bebisar som precis lärt sig gå" är ju vad dessa små charmtroll är. Hur bra kan det vara för dessa små knoddar att lämna sin trygga borg, mamma elr pappa, o vistas i stökiga miljöer med ingen som helst trygghet kvar!? Jag lider när jag går förbi o ser dessa små barn som tillbringar, i många fall stor del av sin tid där de absolut inte borde vara. Tycker det är så skevt det bara kan bli.

    Jag har själv 3 barn varav 2 av dom är 2.5 är. Jag tycker att DOM är för små för dagis. Ser jag på min lilltjej som är 15 mån ser jag en bebis på stapplande ben. Tanken på att sätta henne på dagis ger mig rysningar.

    Jag vet att jag kommer få en massa påhopp om att, som jag inledesvis nämnde, många inte har ngt val. Jag VET att många inte har ngt val. Jag lider med de som inte har det, verkligen. Jag spottar inte på dessa människor.

    MEN

    Det finns många som har ett val. Hur tänker dessa människor? Är så intresserad av att veta hur man öht KAN släppa sina känslor o skola ett så litet barn o lämna ansvaret åt ngn annan, det bästa ansvaret man har?

    Ha en fin kväll

  • Svar på tråden HUR kan det vara ok att skola in 1-åringar på dagis!?
  • gutegirl
    Åsalie skrev 2009-05-30 19:57:32 följande:
    fast,,,flåt men hur kan ni missa att TS riktar ju sin fråga till dom som HAR ETT VAL (?)
    Fast det har ju alla. Det finns inget som hindrar att man gör karriär som försörjd hemmafru om man vill, ingen tvingas jobba egentligen. 
    TS har helt fel!! www.gutegirl.blogspot.com
  • FruPriftis

    Jag vikarierade på en småbarnsavdelning i ett halvår.
    Alla småttingar mellan 1 - 2½ år där hade SÅ kul. De lekte med varandra, de lärde ord av varandra, de lär sig att vara sociala och lyssna på vuxna.
    De kände ju alla pedagoger, och mig med. Efter bara ett par veckor fick jag stora mysiga kramar när barnen kom på morgonen och de var lika glada när de kom som när de gick. Min brorsson är 1½ och började på dagis nu i vår, han är en lugnare pojk för han får ut all sin energi med sina kompisar på förskolan och pedagogerna är ofta väldigt duktiga på att aktivera barnen på ett utvecklande sätt.

    De är bara för föräldrarnas egen skulle man har barn hemma längre än till 1 ½ skulle jag vilja påstå, handlar ju inte om att du är en mer känslovarm mamma liksom. Den enda ungen som grät mycket var en 2 -åring som var så van med mamma o pappa att hon hade jättesvårt att bli inskolad.
    Min man började på dagis i Kanada när han var 5 månader, hans familj är väldigt känslosam och varm och han med.

    Du, ts, låter lite mjäkig om jag ska va ärlig... Det som däremot INTE är ok är när 1 åringarna får vara på dagis mellan 7 - 18 som vissa fick ibland. DE barnen tyckte jag synd om.

  • bondi
    o GUTEGIRL o skrev 2009-05-30 20:05:11 följande:
    Fast det har ju alla. Det finns inget som hindrar att man gör karriär som försörjd hemmafru om man vill, ingen tvingas jobba egentligen. 
    Det finns ensamstående föräldrar som är helt beroende av sig själva. Så där har du ju helt fel.

    Att "göra karriär som hemmafru" som du kallar det innbär att man ger ngt år extra elr fler, åt det bästa man har som inte går i repris, så önskar jag att fler gjorde det.
  • bondi
    FruPriftis skrev 2009-05-30 20:05:32 följande:
    Jag vikarierade på en småbarnsavdelning i ett halvår. Alla småttingar mellan 1 - 2½ år där hade SÅ kul. De lekte med varandra, de lärde ord av varandra, de lär sig att vara sociala och lyssna på vuxna. De kände ju alla pedagoger, och mig med. Efter bara ett par veckor fick jag stora mysiga kramar när barnen kom på morgonen och de var lika glada när de kom som när de gick. Min brorsson är 1½ och började på dagis nu i vår, han är en lugnare pojk för han får ut all sin energi med sina kompisar på förskolan och pedagogerna är ofta väldigt duktiga på att aktivera barnen på ett utvecklande sätt. De är bara för föräldrarnas egen skulle man har barn hemma längre än till 1 ½ skulle jag vilja påstå, handlar ju inte om att du är en mer känslovarm mamma liksom. Den enda ungen som grät mycket var en 2 -åring som var så van med mamma o pappa att hon hade jättesvårt att bli inskolad.Min man började på dagis i Kanada när han var 5 månader, hans familj är väldigt känslosam och varm och han med. Du, ts, låter lite mjäkig om jag ska va ärlig... Det som däremot INTE är ok är när 1 åringarna får vara på dagis mellan 7 - 18 som vissa fick ibland. DE barnen tyckte jag synd om.
    Ta o läs ditt inlägg om hur fantastiskt allt är för ett litet barn på dagis. Läs sen din sista rad om att det är synd om barnen som är där mellan 7-18.
    Varför är det synd om dom? Är det inte paradiset på jorden där?

    Du kallar mig mjäkig, o jag tar det som en komplimang i detta sammanhang. Hellre mjäkig än kall.
  • susannemalmö

    Tja, jag är ensmstånde och jobbar på ica, jag hade ändå ett val. De flesta kan ju prioitera om någorlunda och ha barnen hemma längre om de vill.

    Jag undrar fortfarande vad du menar med att man släpper sina känslor när man skolar in en ettåring.


    bondi skrev 2009-05-30 20:11:40 följande:
    Det finns ensamstående föräldrar som är helt beroende av sig själva. Så där har du ju helt fel.Att "göra karriär som hemmafru" som du kallar det innbär att man ger ngt år extra elr fler, åt det bästa man har som inte går i repris, så önskar jag att fler gjorde det.
  • Åsalie

    Förstår inte heller hur du (Gutegirl) menar när du skriver att vem som helst kan bli försörjd hemmafru om man vill.... vårdbidraget är väl det närmaste alternativet isåfall, och det är långt ifrån alla som klarar sig på 3000 kr i månaden. (dessutom inte alla kommuner som erbjuder d) Lever man ihop med en höginkomsttagare funkar det ju... men så e det ju inte för alla föräldrar....

  • Severus
    bondi skrev 2009-05-30 20:14:03 följande:
     Hellre mjäkig än kall.
    Shit, inget mellanting existerar alltså?
    Våga Vägra Östrogen
  • pönz

    Sparka på den som ligger, gör det bara.
    Jag hade gärna haft min dotter hemma mycket längre men nu är det som det är och då är det inte så jäkla kul att läsa om hur förståsigpåare tycker att det är så hemskt och fruktansvärt att lämna ettåringar på dagis. Det ger inte mig bättre samvete precis.


    Min blogg är bättre än din. pojkeniglaskulan.blogspot.com
  • Åsalie

    fast iof kan man säkert prioritera annorlunda och vara hemma längre. Så har vi gjort, men det kan man ju inte räkna med att alla kan....

  • FruPriftis
    bondi skrev 2009-05-30 20:14:03 följande:
    Ta o läs ditt inlägg om hur fantastiskt allt är för ett litet barn på dagis. Läs sen din sista rad om att det är synd om barnen som är där mellan 7-18.Varför är det synd om dom? Är det inte paradiset på jorden där? Du kallar mig mjäkig, o jag tar det som en komplimang i detta sammanhang. Hellre mjäkig än kall.
    Tycker synd om dem för att det är en LÅNG dag, precis som skolbarn inte ska behöva vara i skolan HELA dagen. Eller folk som jobbar samma tider tycker jag med synd om.
    Vad är det som är så KALLT med att ha barn på dagis? Hur vet du att dina barn har det bäst i världen liksom? Är du supermamman eller?
    Har även varit barnflicka flera år och mammor har en idé om att de är bäst för sina barn, men jag tror inte nädvändigtvis att det måste vara så JÄMT, även om jag självklart förstår att förälder och barn hör ihop.
    Men jag står fast i min teori att det mer är mamman o pappan som behöver sina barn än tvärtom.
Svar på tråden HUR kan det vara ok att skola in 1-åringar på dagis!?