Att säga "duktig"

Fast det kan ju ligga en värdering även i det ordet. Motsatsen till bra är ju dålig.

Men varför skulle inte ordet "bra" ge samma omedvetna press som ordet "duktig"?

Kan ni ge ett exempel på en "rätt" mening med ordet "bra" i?

Kanske dumma frågor, men jag har inte funderat på det här tidigare.

Justess och Pallas, det var såna exempel jag var ute efter!

Ibland kan det ,enligt mig, vara på sin plats med beröm. Sonen har svårigheter att hålla fokus och koncentration. Om vi då suttit en längre stunfd tillsammans och kämpat med någon uppgift så kan jag självklart ge uttryck för att han har presterat bra.

Tex.
- Jag vet hur svårt det är för dig att sitta så här länge, så nu tycker jag att du har gjort det väldigt bra.

Att säga "du är/var duktig" är nog i stort sett alltid olämpligt, eftersom man berömmer en egenskap hos barnet. Jämför istället med att säga; "Det var duktigt gjort", något som uppmuntrar handlingen men inte skapar ett duktighetskomplex eller definierar barnet. Samma med "vad smart/stark/snäll du är". Testa istället "det var snällt gjort", eller "tänk att du lärt dig lösa den matteuppgiften". Säger m an till barnet att det är duktigt/snällt/ilntelligent osv när de gör något så kommer det indirekt at förstå att det okså skulle kunna vara "oduktigt, ointelligent och dumt".

Men, ska jag tillägga, jag faller i "duktig"-fällan titt som tätt trots att jag försöker att undvika det. Det sitter liksom i ryggraden. Har man som jag fått hör hur duktig man är och hur fint man ritar under hela sin uppväxt är det ju lätt att man själv bekräftar på det sättet.

(Men så lider jag av duktighetssyndrom också...)

Väl talat!

Fast själva grejen med beröm är ju att visa att man sätter värde på en handling. När mina barn bidrar till familjen genom att hjälpa till så visar jag min uppskattning genom att säga ord som bra och  tack. Om det å andra sidan rör sig om något de tex ritat eller gjort så får de tack, åh vad glad jag blir, fina färger osv.

PÅ samma sätt som jag kan säga bra om handling kan jag säga att något var dåligt, men jag skulle aldrig säga att barnen som person var bra/duktiga eller dåliga/dumma.

*Är själv uppvuxen som den duktiga hjäpredan, på gott och ont*

Jag tror det ligger mer i hur man uppmärksammar barnen inte vilka ord man använder, om jag uppmärksammar något som barnen gör innan de påkallar uppmärksamheten så är det bättre än att de ska eftersöka respons på något de har gjort.

Deras uppförande är mer betingat "duktighet" än deras prestationer. Att överföra berömmet på saken de har gjort kan också framtvinga tankar om at tde ändå måste prestera nåt fint för att få uppmärksamhet.

Att mitt i leken säga till mina killar att jag tycker de är duktiga, jag älskar dem och att jag tycker om det de gör kommer som en mer ärlig uppmuntran än att ge den när de frågar efter den... tycker jag iaf.

Alla har behov av att känna sig duktiga emellanåt, det tycker jag inte man ska förvägra barnen heller.

Jag måste bara länka till den här krönikan www.naraforaldrar.se/arkiv/2007_01_01_arkiv.htm . Den är kort så läs den!