Att säga "duktig"

Det jag menar är att det ger samma signaler att le och se positiv ut när barnet har åstadkommit något, som när mamma säger "duktig" Då blir ju ändå resultatet att barnet känner att mamma blir glad om jag gör si eller så...så jag förstår inte hur det påverar barnets intention med saker? Om syftet är att barnet ska göra saker för sin egen skulle istället för nån annan skulle man ju som jag se det behöva vara helt neutral när barnet gör nåt den vill visa upp.

men skulle den glädjen på nåt vis förtas för att mamma samtidigt säger att barnet är duktigt som åker karusell, klättrar upp för soffan eller ritar en teckning?

Jag gick på något som heter Emilgruppen hos oss, det var för föräldrar som har ett syskon till bebisen man har just då. Då diskuterades bla det som du säger att man inte får säga duktig, utan man ska säga vad bra du gjorde det! eller välja andra ord.
Jag vet det är jätte svårt och jag faller "ofta i fällan" ha ha att säga "duktig" ändå, känns som man själv växte upp med det...
Det ska tydligen fram mana något komplex eller att de hela tiden strävar efter att göra mer eller bättre och att det blir jobbigt för dem, får mindervärdes komplex, rätt eller fel vet inte, men som sagt jag säger ofta "fel" med...

Så det skulle alltså vara skillnad mellan BRA och DUKTIGT?? Båda är ju värderingsord??

nä, i detta fall är det nån som haft för lite att göra som har dragit några växlar som inte finns, det är jag helt övertygad om. En normalfungerande familj orsakar inte några komplex eller problem för att man använder ordet duktig. Det är andra saker som styr det. ibland får man helt enketl använda sunt förnuft.

Nana 24 skrev 2009-06-06 16:01:16 följande:

Jag tror att detta är lite att slå in öppna dörrar. För de familjer som inte förmår att förmedla denna glädje till sina barn och ge dem en känsla av ovillkorlig kärlek är i mina ögon dysfunktionella, och kommer i vilket fall som helst inte att ge sina barn en bra grund att stå på ÄVEN om de slutar att använda just ordet "duktig"

Medans de som tar till sig detta, och har för avsikt att förmedla till sina barn att de inte behöver prestera för att vara älskade eller för att tycka nåt är roligt, redan HAR den förmågan, och egentligen mycket väl kan använda ordet "duktig" utan att på nåt vis skada sina barn. Detta har med helt andra saker att göra än just vilka ord man använder är min övertygelse.

Det är helt uppenbart att det jag försöker förmedla går många förbi. Så många misstolkningar/missförstånd... Jag tror inte att jag förmår förklara så att alla förstår hur jag menar, rekommenderar därför boken "Ditt kompetenta barn" av Jesper Juul, han kan förklara.

Därmed inte sagt att jag förväntar mig att alla ska hålla med.

Jag är väl bekant med Jesper Juul och hans åsikter, och tycker att han har bra syn på många saker. Men samtidigt så köper jag inte heller ALLT rakt av. Detta måste karln ha hittat på medans han rökte nåt konstigt....det är överanalyserat...eller snarare underanalyserat...Vet det fan...men han e fel ute i alla fall.