Att säga "duktig"

Fast jag fattar inte varför inte alla önskar att deras barn ska växa upp utan duktighetskomplex och med en god självkänsla? Varför reagerar folk negativt på konkreta råd, välförankrade i barnpsykologin, om hur man på bästa sätt berömmer ett barn istället för att ta till sig?

Var nyss till affären med mina gossar. Innan talade jag om för dem att "jag vill att ni går lugnt med mig nu". Det hela förlöpte utan allför många incidenter. På väg ut från affären säger äldste sonen: mamma visst var vi duktiga nu?



Mitt svar blev: jag tycker att ni hörde efter mig bra.

Men jag sitter och funderar lite här nu.. vi präglas och formas på alla sätt och vis.. JAG vill höra att jag är duktig på vissa saker, och det har inget med min självkänsla att göra. Jag vet att mitt värde som människa, och min lycka som individ är densamma utan beröm.. men det är kul att ngn gång få höra att jag är duktig! Roligt! Lika kul som det är att få höra att jag är snygg... vilket jag vet inte heller har ngn stor betydelse för mitt välbefinnande. Men det känns uppmuntrande!

Och, om min dotter är jättesnäll och lånar ut saker, delar med sig osv till en kompis, är det så himla fel att säga att hon är snäll och duktig då? Jag förstår att det blir skevt med det här "duktighetskomplexet" om det inte finns nyanser, om ett barn BARA får höra att det är duktigt. Men vad händer om vi väger upp med alla delar då? Om min dotter får höra att hon är duktig ibland, om min dotter även får höra att hon är modig, liten, smart, rolig, underbar, fantastisk, stark, ömtålig, trött.. (och självklart ska jag även bekräfta hennes känslor när hon är ledsen och arg) om ALLT är ok, hur kan det då bli fel?

Jag vill att mitt barn ska få höra att alla sakerna är bra, naturligadelar av en människa! Jag vill inte gå runt och säga "jag ser dig" När mitt barn vill visa att hon lärt sig cykla. Jag vill dela henne glädje.. hurra och tycka att det är STORT!! Jag tror faktiskt inte att hon får dålig självkänsla av att ha det så..

Morgonsolan:

Jag vill också ha bekräftelse. Men jag ser hellre att min chef talar om för mig att jag skrivit en välformulerad och juridiskt korrekt dom än att hen talar om för mig hur duktig jag varit.

Jo.. förstås. Eller.. just det där med juridiken vet jag ju inte . MEN jag håller med dig om.. vad du menar!

Men, skulle du uppskatta om dina kollegor sa att det var härlig att ha dig på jobbet för att du är en så fantastisk person?

Men gud så korkat. Varför ska inte få säga till dottern att hon är duktig??
Låter ju knäppt som f*n..

Det finns de som inte håller med, bland annat de tusentals, oftast kvinnor, som fastnat i fällan att enbart eftersträva beröm och att värdera sitt jag efter det beröm de får. Boktips: Diagnos: duktig.

Men ordet duktig har väl ändå inte riktigt med saken att göra anser jag.

Det är HUR man talar MED sitt barn i diverse situationer.

Så exempelvist skulle man kunna säga duktig med ironi, ilska osv eller så kan man säga ordet med värme.
Ett speciellt ord för något som är en positiv sak kan aldrig vara fel. Felet ligger i hur man pratar i övrigt.

Självklart Men då bekräftar de ju min personlighet för att jag är jag, inte för att jag behagar dem eller för att jag presterar. Jag säger ofta till mina barn att "jag älskar dig för att du är du".