Kärringmaffian del 13

Linn o jag hann nätt o jämt hem innan vi fick besök...Usch vad jobbigt det är när kompisar mår dåligt I morse lämnade vi samtidigt på dagis och stod o småpratade lite vid våra bilar innan vi skulle till jobbet, jag såg att det inte var som det skulle och frågade hur hon mådde - det var som att öppna ett vattenfall Efter en lång tid med slitningar har dom bestämt sig för att separera, ett jobbigt beslut så klart - allt ställs ju på ända och frågorna hopas - hur ska det gå? var ska vi bo? osv osvBåda var vi rätt stressade i morse så jag sa att Linn o jag är ensamna ikväll, titta över om du vill.... Så... ja vi pratade lite i en timmes tid medans tjejerna lekte Självklart ställer jag upp för en kompis som inte mår bra - synd bara att det var just idag eller rättare sagt just nu när jag känner stressen o paniken flämta mig i nacken och där varje minut redan är planerad...

Jag skulle lägga upp auktioner, men min kamera är helknäpp, så jag avvaktar tills Hanna kommer hem och fotar med sin kamera som är riktigt bra!!!Nu börjar det bli lite sent, vill inte ha avslut för sent på kvällen, mellan 20 och 21.30 är lagom tid!!Tänkte precis göra iordning Oscars Ecco från förra vintern och inser att han förmodligen kan ha dom! Jag mätte hans fötter och dom var 170 mm! Hans gympadojor från i höstas är 185 mm, så hans fötter har i princip stått still i växten sen i vintras!!

Det kommer säkert att gå jättebra ändå, o det var kanske nyttigt för dig också att sitta ner ett tag.

Det känns som om tiden inte kommer att räcka till och som grädde på moset så fick jag idag veta att jag ska på kurs på fredag - istället för att jobba 7-13:30 ska jag gå kurs 8:30-16:30.... dom där tre timmarna hade varit värdefulla för mig härhemma, speciellt med tanke på att Paul jobbar fram till tio på fredagkväll Men samtidigt så vill jag supegärna gå kursen så det är bara att bita ihop...

Var det inte nåt strul sist ni hade tillställning också? Eller var det bara stress? O sen gick allt bra ändå...?

Det var säkert full panik även då Men nu är detb verkligen panik... Min käre maken är en obotlig tidsoptimist och vi har inte riktigt samma "ribba" vad det gäller olika saker, dessutom har han ett litet tunnelseende och ser bara det han ska göra dvs maten men allt annat runt omkring Man städer inte huset på tio minuter, man dukar inte på fem minuter osv osv.I morgon jobbar han till kvart över fyra, på hemvägen ska han köpa grill, grillkol mm och kommer väl hem vid sex-halvsju och då ska vi till Flygfyren och handla all mat vilket säkert kommer att ta två timmar - efter det har han tänkt hinna städa både badrummen och övervåningen....Jojo....

Han grejar det. Säkert.

O yes.... hur om helst kommer det att bli trevligt hur det än blir