• Muneca

    Vi som sörjer Michael Jackson

    Denna tråd tillägnas till alla som sörjer Michael Jackson.
    En sann legend och musikaliskt geni...

    denna dag går till historien.

    -----------------------------------------------

    Till er som inte har något positivt att säga om Michael Jackson ber jag att skapa en egen tråd eller inte säga något alls, denna tråd är enbart för de som sörjer hans bortgång.

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2009-07-07 12:07
    Spekulationer/uttalanden om kring anklagelserna runt Michael Jackson hör inte hemma i denna tråd, här sörjer vi och minns allt det som var BRA.

    Inlägg som inte följer trådens topic anmäls.

  • Svar på tråden Vi som sörjer Michael Jackson
  • Brooke
    BooBoo skrev 2009-07-23 19:41:27 följande:
    Mina är inte heller kristna. O likt förbannat är jag döpt Min far säger att dör man så dör man. Man försvinner. Finns ingen himmel.. Men jag har då aldrig lyssnat på hans dravel Men jag är inte heller kristen så... Men jag tror.. Hmm.. hehe...
    Är likadan är inte heller kristen, men jag tror på andar och dylikt...
  • KikiBoo
    Bevabus skrev 2009-07-23 19:43:09 följande:
    Jag tror inte på himlen eller nåt sånt och är inte kristen heller. Men det behöver ju inte vara något hemskt med att dö för det
    Nä absolut inte
    puvi.blogg.se -Vilhelm o51o14 & Puma o7o73o-
  • Längtan efter dig
    Brooke skrev 2009-07-23 16:26:56 följande:
    Jag måste berätta!!Igår läste jag en tidning på jobbet när jag åt frukost. och då stod det om Prince Michael || "Blanket", han har frågat han Mark Lester, vart hans pappa är han har sagt."Vart har pappa åkt? är han på semester" Så där har vi svaret, lille älskade Blanket förstår inte att pappa är död =( Det är såå sorgligt. Usch höll på att fälla en tår när jag läste det =( (detta stod i tidningen)
    Aaww, men lille vän
    Så sorgligt.
  • Längtan efter dig
    BooBoo skrev 2009-07-23 18:59:21 följande:
    Jag visste oxo när jag var väldigt ung vad död var. Ändå var jag på min första begravning 2001, tror jag det var.Jag var så frågvis som liten. Fick svar på tal. Min far var o är som han är. Inge hysch hysch!!Som liten trodde jag man kom till himlen. Eller att man föds på nytt. Man försvinner inte De tror jag fortfarande..
    Jag är helt övertygad om att man inte försvinner. Fullständigt!
    Har alltid tänkt så sedan jag var liten.

    Energi kan aldrig förstöras, bara omvandlas. Människor består ju av en hel del energi... samt att jag själv haft en nära-döden upplevelse och är väldigt intresserad och fascinerad av det andliga/mediala.
  • Längtan efter dig
    AllieF skrev 2009-07-23 18:14:57 följande:
    Härligt att andra börjar öppna sig. Hoppas det kan leda till en förändring. www.aftonbladet.se/nojesbladet/klick/article5...
    Hoppas jag med. Tyvärr är det synd att det måste hända något sånt här först...
    Det kommer vara som det alltid är; det blir en förändring ett tag, och sedan har folk glömt igen. Men hoppas ändå att folk lär sig och kommer ihåg och att läkare som skriver ut läkemedel till höger och vänster blir åtalade och dömda.

    Han var nog kanske inte helt beredd att jobba med sitt missbruk. Jag är medberoende till min mamma, plastpappa och nu även lillasyster som alla är alkoholister... Man får ett liknande beteende själv, trots att jag inte missbrukar alkohol eller någon annan substans. Jag missbrukade på mitt sätt istället, genom att bete mig väldigt destruktivt och inte låta någon komma mig inpå livet eftersom jag bar på så mycket skam, självhat, ömkan, besvikenhet, frustration, sorgsenhet och mycket mer.

    Det jag har lärt mig är att man måste jobba hårt med sig själv. Och det krävs för det första insikt, sedan vilja. Man lär sig så mycket om sig själv. Alla dåliga sidor kommer fram. Den allra jobbigaste delen för mig, var det att inse hur lik jag faktiskt var min mamma, trots att jag aldrig, aldrig vill bli som henne. Man känner enormt mycket skam och dåligt samvete. Det är den allra jobbigaste delen, rent helvetiskt och man vill inte existera för det är så smärtsamt. När man kommit en bit in i arbetet med sig själv så börjar man även kunna se sina goda egenskaper och man får mer vilja att fortsätta.

    Michael som var nog pressad, fick mer än tillräckligt av skitsnack om sig själv spritt över hela världen, hade förmodligen inte orken att ta itu med det OCKSÅ. Det var nog språngbrädan till att han använde sig av dessa medel.

    Som Jamie Lee Curtis sa, att den fysiska smärtan kan man medicinera för att lindra, och den försvinner tillslut (hon syftade på brännskadan han fick under Pepsi-reklamen), men den emotionella och psykiska smärtan måste man arbeta med. Den kommer förmodligen finnas ändå men man måste lära sig att leva med och hantera den utan diverse droger.

    Jag kan aldrig föreställa mig vilken smärta MJ fick gå igenom. Jag rättfärdigar det absolut inte, men jag klandrar honom faktiskt inte även om jag självklart önskat att han lyssnat på sin kropp och alla som bad honom att sluta.
  • Lucille
    Längtan efter dig skrev 2009-07-23 20:22:53 följande:
    Hoppas jag med. Tyvärr är det synd att det måste hända något sånt här först...Det kommer vara som det alltid är; det blir en förändring ett tag, och sedan har folk glömt igen. Men hoppas ändå att folk lär sig och kommer ihåg och att läkare som skriver ut läkemedel till höger och vänster blir åtalade och dömda. Han var nog kanske inte helt beredd att jobba med sitt missbruk. Jag är medberoende till min mamma, plastpappa och nu även lillasyster som alla är alkoholister... Man får ett liknande beteende själv, trots att jag inte missbrukar alkohol eller någon annan substans. Jag missbrukade på mitt sätt istället, genom att bete mig väldigt destruktivt och inte låta någon komma mig inpå livet eftersom jag bar på så mycket skam, självhat, ömkan, besvikenhet, frustration, sorgsenhet och mycket mer.Det jag har lärt mig är att man måste jobba hårt med sig själv. Och det krävs för det första insikt, sedan vilja. Man lär sig så mycket om sig själv. Alla dåliga sidor kommer fram. Den allra jobbigaste delen för mig, var det att inse hur lik jag faktiskt var min mamma, trots att jag aldrig, aldrig vill bli som henne. Man känner enormt mycket skam och dåligt samvete. Det är den allra jobbigaste delen, rent helvetiskt och man vill inte existera för det är så smärtsamt. När man kommit en bit in i arbetet med sig själv så börjar man även kunna se sina goda egenskaper och man får mer vilja att fortsätta.Michael som var nog pressad, fick mer än tillräckligt av skitsnack om sig själv spritt över hela världen, hade förmodligen inte orken att ta itu med det OCKSÅ. Det var nog språngbrädan till att han använde sig av dessa medel.Som Jamie Lee Curtis sa, att den fysiska smärtan kan man medicinera för att lindra, och den försvinner tillslut (hon syftade på brännskadan han fick under Pepsi-reklamen), men den emotionella och psykiska smärtan måste man arbeta med. Den kommer förmodligen finnas ändå men man måste lära sig att leva med och hantera den utan diverse droger.Jag kan aldrig föreställa mig vilken smärta MJ fick gå igenom. Jag rättfärdigar det absolut inte, men jag klandrar honom faktiskt inte även om jag självklart önskat att han lyssnat på sin kropp och alla som bad honom att sluta.
    Starkt av dig att gå igenom allt det där.

    Det jag tycker är så tragiskt med MJ är ju att han nyligen blev ren, men sen lockades han till återfall. Frisk blir man ju aldrig, men många fixar att hålla sig ren/nykter efter mycket arbete. Dock inte när man har folk runt sig som näst intill serverar ens svaghet på ett fat. :/ Personer med beroenden brukar väll bli tillsagda att lämna sina gamla vänner (de som är beroende eller möjliggör beroendet), för att inte lockas?

    Men jag förstår känslan av lindring då jag varit på gränsen till alkoholism själv. Man vill bara slippa tänka, komma bort från verkligheten.
    ♥Knyttet BF 2/2/2010! ♥
Svar på tråden Vi som sörjer Michael Jackson