Jag kommer nog fortsätta berätta vad som händer, men känner att jag nog lämnat ut oss/L för mycket. Måste bli bättre på det. Som det är nu tänker ni väl att han är ett rötägg och undrar varför jag ens funderar på att stanna kvar?
. Det hade jag gjort iallafall. Men det blir ju så, ventilerar ju det jobbiga.
goshheidi: håller med, man ångrar inte barn, men abort. Det ekonomiska löser sig och tiden också.
Jag hoppas han ska ta sig ur det här.
Det vi behöver nu är egentligen bara ny bil och babyskydd och lite kläder (eftersom jag sålt det minsta). Resten har vi. Vill iofs köpa en ny bärsjal också, gav ju bort min tricot-slen. Men den kan jag sälja sen och babyskyddet också ju.
Vagn, säng och diverse annat har vi ju redan. Dom första månaderna blir ju också bara blöjor ökad kostnad (jag räknar kallt med att kunna amma den här gången också. Och bara för att så ska jag nog amma lite längre så att det kan gå från amning till mat. Håller ju också ner kostnaderna lite.)
Är dock lite irriterad- på mig själv. Jag behövde en kod för att fixa datorkonto på högskolan jag ska studera på och fick den skickad till Ls mobil eftersom jag då tappat min. Sa dock inget till L och han raderade det smset... Kunde ju liksom inte nå honom och kom på det när han åkte till jobbet. Jag kunde ju faktiskt ha väntat en dag till så jag hann säga det till honom INNAN jag gjorde det. Får hoppas dom skickar koden på post också, annars får jag be om en ny.