Surrogatbarn=Kärleksbarn!

För det första: Visserligen är det ett trauma för det nyfödda barnet att skiljas från sin mamma, men i surrogatfallet finns vanligen den riktiga mamman och pappan på plats redan på BB och då är det nog inte helt klart att det behöver bli några framtida men. Som adoptivförälder har jag läst en hel del om anknytning och separationstrauman och jag har inte sett att en så tidig separation nödvändigtvis skulle leda till problem för barnet. Barnet får ju redan från början föräldrar ("anknytningspersoner") och lär sig från dag ett att han/hon är älskad, att det alltid finns någon där som hjälper till att tolka omvärlden och de egna känslorna och som kan tillfredsställa grundläggande behov såsom mat, tröst etc.

För det andra: En surrogatmor är inte förälder till barnet. Det var aldrig meningen att hon skulle leva med barnet och alltså har hon inte heller valt bort det. Ett barn tillkommet med hjälp av surrogatmor är snarare motsatsen till bortvald. Han/hon är så önskad och efterlängtad som ett barn kan bli.

För det tredje: Prostitution innebär ju i allra högsta grad en hälsorisk (hört talas om HIV? Våldtäkter? Illegala aborter vid ofrivillig graviditet?). Kvinnor som är surrogatmödrar får sannolikt all hälsovård de behöver och med en väl övervakad graviditet och förlossning på ett modernt sjukhus så är hälsorisken trots allt väldigt liten. Och dessutom är ju, som redan påtalats i tråden, långtifrån alla surrogatmödrar fattiga i den meningen att de väljer mellan surrogatmödraskap eller svält.

För det fjärde: Förr förekom det väl lite då och då att ett lesbiskt par gick samman med ett bögpar för att få barn. Idag är det rätt sällsynt. Lesbiska par kan vanligen få hjälp med insemination och väljer förstås hellre det än att tvingas dela sitt barn med ett annat par. Skulle du själv gärna skaffa ett barn tillsammans med grannfamiljen? Återstår då bögarna. Så länge det är nästintill omöjligt för ett samkönat par att adoptera är surrogatmor deras enda chans.

För det femte: Nej, det är ingen rättighet att få barn, men det betyder ju inte att man behöver göra det så svårt som möjligt för dem som längtar!

Du har både rätt och fel. I vissa kommuner är man flexibel och ser till annat än bara ålder. Då kan det gå bra. I andra kommuner är man benhård. Då finns de prejudicerande domarna (alltså inte bara rekommendationer). Dessa säger att om en eller båda som vill adoptera har hunnit fylla 43 innan ansökan inkommer så skall den avslås om inte något av följande undantag förligger:
1. Det är frågan om syskon till ett barn som redan finns i familjen.
2. Det handlar om ett par där den ena är "något" äldre än 42 (43? 44? 45? Ingen vet) och den andra är yngre.
3. Det handlar om ett "känt" barn, ett barn som familjen redan har en relation till, tex ett släktingbarn, ett sommarbarn eller en styvbarnsadoption.
Ett barnlöst par på 43 och 44 har därmed inte en chans om de får avslag i kommunen. Visst kan de överklaga till länsrätten, men det hjälper inte. Däremot kan de mycket väl ha turen att bo i en kommun där de får ett medgivande redan från början.

ÅÅå, vad roligt att hitta dig här
Jag har funderat hur det gick för er. Men nu ser jag ju. Jag ska gå in på rean sida och läsa vidare.
Eftersom i ett tidigt skede i vår adoptionsprocess så strulade det offantligt mycket å var på G att lägga ner det hela och satsa på surrogat ändå,,men nu löste det sig helt och lade surrogat på is.

Lika trevligt varje gång att läsa sånna här tångsynta inlägg som existerade på 1700-talet.

Men hur menar du nu?
Så bara för att surrogat-mamman ångrar sig efter en förlossning så ska hon automatiskt få barnet anser du?.
ÄVEN om det inte är hennes ägg eller spermier?, hon har ju inget genetiskt med barnet att göra.

Jag skulle aldrig velat behålla nått barn som inte var mig genetiskt kan jag säga.

Precis!

Just nu talas det om surrogatmödraskap på radio, p4 Extra.

håller med

:) Vet du att Malinca betyder liten bebis på ryska! Det sade dom ofta när vi var där, när dom tittade på vår son och himlade med ögonen och gullade. Ewa-leena

TS: Lycka till, det är självklart att ni ska få vårdnaden om ert barn!

Jag förlorade livmodern i samband med att jag födde mitt första barn med akut kejsarsnitt. Livmodern drog inte ihop sig och de tvingades operera bort livmodern för att jag inte skulle förblöda.
Eftersom jag och min man vill ha tre barn och det är ju uppenbarligen inga fel på våra ägg o spermier (jag blev gravid på första försöket) är det för oss en självklarhet att försöka få fler biologiska barn med hjälp av en surrogatmamma.

Antingen blir det min egen mamma, någon av mina två systrar, eller en surrogatmamma utomlands, troligen i USA.

Innan jag drabbades av det här var jag helt emot surrogatmammor, kunde inte förstå hur man kan lämna ifrån sig ett barn som man burit i 9 månader.

Men nu är det min enda möjlighet att få fler barn och jag skulle själv med lätthet bära ett barn åt en syster eller en nära vän som drabbats av min förlust (om jag hade haft min livmoder kvar vill säga).
Det är väldigt lätt att ha åsikter om något som man själv inte är drabbad av.

1 på 5000 kvinnor föds utan livmoder. Många kvinnor tvingas operera bort livmodern pga myom eller cancer innan de hunnit få barn. Flertalet har fungerande äggstockar och kan alltså få bilogiska barn med hjälp av surrogatmamma.

Självklart ska det bli lagligt i Sverige snarast!

Haha, nej det hade jag ingen anning om. Kul