• Desertchick

    USA tråden.

    Vi som hänger här är lika olika som landet vi bor i, eller bott i, och det funkar utmärkt. Nya trådmedlemmar är jättevälkomna, även om ni inte bor i USA. läs gärna om oss i presentationstrådarna som finns så att ni får er en uppfattning om vilka det är som hänger här.

    Föregående trådar:

    www.familjeliv.se/Forum-11-239/m41370736.html

    www.familjeliv.se/Forum-11-239/m38416561.html

    För människor som är intresserade av att flytta till USA, men inte vet hur man går tillväga, kolla in den här tråden. Vi har inte några definitiva svar pa någonting så förlita er inte på vad vi säger. Men det kan ju i alla fall vara en början till era drömmar:

    www.familjeliv.se/Forum-11-239/m34504074.html

    PRESENTATIONS TRÅDAR

    Nr. 1

    www.familjeliv.se/Forum-11-239/m28583842.html

    Nr. 2

    www.familjeliv.se/Forum-11-239/m31651078.html

    Nr. 3

    www.familjeliv.se/Forum-5-175/m38416715.html

    Nr. 4

    www.familjeliv.se/Forum-5-154/m41372386.html

    PRESENTATIONS TRÅD Nr. 5
    www.familjeliv.se/Forum-11-239/m45736163.html

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2009-07-28 04:14
    Föregående tråd: www.familjeliv.se/Forum-11-239/m43556310.html

  • Svar på tråden USA tråden.
  • evaoregon
    Wagram skrev 2009-10-13 21:16:28 följande:
    Amerikansk sjukvard ar ju kand for att vara bland den dyraste i varlden. Dels beror det pa att de ofta har det allra senaste i medicinsk teknologi (inklusive i fall dar det kanske egentligen hade rackt med nagot lite mindre "fancy") dels skjuter kostnaderna i hojden eftersom de maste betala lakarna tillrackligt for att de skall kunna betala sina astronomiska forsakringspremier ifall de skulle bli stamda for malpractice. Jag tror att jag namnt har tidigare att i snitt ar det narkoslakarna som tjanar mest i USA (vilket kanske ar lite forvanande) just for att deras forsakringspremier ar relativt laga. Det ar val lattare att gora allvarliga fel nar man opererar an nar man tar rontgenbilder, kan jag tanka mig...
    Jo, så är det ju tyvärr. Dessutom kostar det komplicerade systemet med sjukförsäkringar massor. Tänk bara på alla som jobbar på försäkringsbolagen och som ska avlönas. Givetvis kostar det en massa. Det blir mycket billigare med statlig sjukvård som i Sverige då man slipper betala för all byråkrati.
  • Mealla

    EvaOregon,

    vi har Cigna, men jag det ar planen det beror pa, vi har nat som kallas Open Access Plus, och vi behover inga referrals oht, vi kan se den lakare vi vill, inga co-payment men vi maste betala $100 vid emergency visits, som vid Ingrids catscan, men det ar ok. Vi har tur att mannens arbetsgivare har ett formanligt avtal.

  • evaoregon
    Mealla skrev 2009-10-13 22:35:37 följande:
    EvaOregon, vi har Cigna, men jag det ar planen det beror pa, vi har nat som kallas Open Access Plus, och vi behover inga referrals oht, vi kan se den lakare vi vill, inga co-payment men vi maste betala $100 vid emergency visits, som vid Ingrids catscan, men det ar ok. Vi har tur att mannens arbetsgivare har ett formanligt avtal.
    Det låter som en väldigt bra plan! Vi har Blue cross och får betala $ 25 vid läkarbesök, $ 100 för akutbesök och ganska stora summor per dag om man blir inlagd (som efter en förlossning). Vi får även betala en viss del för prover och annat. Vi har haft Blue Cross länge, men jag har märkt att vår del av kostnaderna ökar hela tiden, t ex co-pay.
  • RQL

    Jag har också bra försäkring. Bara $150 ska det kosta mig att föda. Då ingår upp till 48 timmar på sjukhus om det är vaginalt och upp till 96 timmar om det blir kejsarsnitt. Jag har ringt och dubbelkollat. Det lät för bra för att vara sant, men tydligen så ska det täcka allt, varenda liten grej som kan uppstå. (Synd bara att jag inte får lägga till familjenedlemmar!)

    För min prenatal-care har jag bara betalat co-pay $15 vid första besöket, allt annat fram tills förlossning täcks helt av försäkringen.
    Jag har dock co-pay vid vanliga läkarbesök ($15) och ER ($75)

  • Mealla

    Nar tycker ni man inte kan "tvinga" sina barn, dvs, vid vilken alder ar det upp till dem att ta sina egna beslut och sta for konsekvenserna av de besluten?

    Jag fragar for jag har en van i Sverige med en bonusdotter som just hoppat av sista aret i gymnasiet, och nu sover bort dagarna hemma hos min van som ar foraldraledig men en till baby pa gang. Det ar jattesvart att ge rad eftersom det kanns som en hel evighet innan jag sjalv kommer vara dar, men jag borjade tanka att (jag tagit for givet att mina barn kommer ha en universitetsutbildning) jag nog kommer gora allt for att mina barn ska fixa det. Men kan man och bor man se till att det hander, eller ar det upp till barnet att ta det beslutet?

  • HeddaBigBum

    Mealla:
    Jaadu... man får väl prata om college som om det är det mest självklara i världen. Det får inte bli några "om" när ämnet kommer på tal, utan "när". Och sedan är det nog väldigt viktigt att man, genom hela barnens skolgång, visar utbildningens betydelse. Att man som förälder är väldigt involverad, gör läxorna med dem, har koll på hur det går för dem i skolan, vad som är på G i klassrummet, teman, grejer som ska tas med, är med på alla möten, osv. Hela tiden visa att skolan är en väldigt viktig del och att man måste ta det på "allvar".

    Men samtidigt tror jag man måste hitta någon balans också. Att göra sitt bästa är en sak, men det betyder inte alltid att man är bäst.

    Jag tar också lite för givet att Luke och Alexis kommer skaffa sig universitetsutbildningar! Det hoppas jag på i alla fall!

  • julmusten

    Mealla, i mina foraldrars vanskapskrets sa finns det ett gang med barn som hoppade av gymnasiet, eller i alla fall tog ett sabbatsar. Jag tror att de allra flesta av dessa barn jobbade under sin "lediga" tid, och de var inte direkt bara hemma och slappade, men jag vet inte. Vad man dock kan se nu i efterhand ar att de alla har blivit helt OK trots sitt beslut i att sluta med skolan dar helt plotsligt.

    Nar de har passerat 18 sa kan man ju som foralder inte tvinga dem att ga i skolan langre val?? Man far val se till att de vill det pa de satt som Hedda namnde, eller bara gora livet urtrakigt for dem om de inte pluggar, (om de bor hemma fortfarande vill saga). Dock sa tror jag att det ordnar sig. Jag ar ju inte direkt varldens mest produktiva manniska jobbvis, trots att jag har universitetsutbildning, medans den av min mans kompisar som verkligen inte hade lashuvud, (fick ga om tva klasser), ar den i hans gang som det gar bast for just nu.

    Det jag skulle ha svart for ar droger och alkohol eller ve och fasa, om mina barn blir sexuellt utnyttjade av sina kompisar, eller andra vuxna. Det dar vet jag inte alls hur jag skulle klara av.

  • rasajj
    Mealla skrev 2009-10-13 23:05:45 följande:
    Nar tycker ni man inte kan "tvinga" sina barn, dvs, vid vilken alder ar det upp till dem att ta sina egna beslut och sta for konsekvenserna av de besluten?Jag fragar for jag har en van i Sverige med en bonusdotter som just hoppat av sista aret i gymnasiet, och nu sover bort dagarna hemma hos min van som ar foraldraledig men en till baby pa gang. Det ar jattesvart att ge rad eftersom det kanns som en hel evighet innan jag sjalv kommer vara dar, men jag borjade tanka att (jag tagit for givet att mina barn kommer ha en universitetsutbildning) jag nog kommer gora allt for att mina barn ska fixa det. Men kan man och bor man se till att det hander, eller ar det upp till barnet att ta det beslutet?
    Mina foraldrar pratade om hogskolan som VAD och NAR, aldrig Om. Sedan var det ocksa sa att om jag studerade sa fick jag 'bo' gratis hos dem, dvs ata, sova anvanda TV osv dar. Men om jag inte hade studerat, sa hade jag fatt betala hyra och egen mat osv eller flytta hemmifran. Och jag tyckte det fungerade utmarkt!
     Jag och min syster har hogskoleutbildningar, min halvsyster valde att jobba efter gymnasiet och betalade da hyran. Idag sa funderar hon pa att soka hogskola ocksa.

    Vi gor sa med vara barn nu ocksa. Talar om college som om det ar en sjalvklarhet. Och att det ar college eller militaren som galler efter highschool. Om de inte valjer att flytta till eget da. Men da brukar det ju anda visa sig ganska snart att hogre utbildning ar praktiskt..

    Jag hade med mig appelsmulpaj till jobbet idag och bjod pa. Det var mycket uppskattat. Efterson jag inte har IKEA nara, och inte ville agna kvallen igar till att gora vanlijsas fran scratch, sa tog jag helt enkelt en ask vanilla pudding och hade i 3 cups mjolk istallet for tva, och det blev precis som vaniljsas! Perfekt!!
    Access to a waiting line is not access to health care.
  • julmusten

    saargr, men det ar ju ett jattebra tips!! Om vaniljsasen da.

    Jag tror att chansen att ens barn gar vidare till hogskoleutbildning okar om bada foraldrarna har gjort det sjalva va?

    Vi pratar i alla fall som att det kommer bli sa har, men samtidigt sa vet man ju inte. Ella far lite lattare uppgifter att gora nu fran skolan, och 9 av 10 av dem ar for jobbiga for henne, sa man undrar ju hur det star till i hjarnkontoret dar!! Dagens laxa var t.ex. att rita en ekorre efter en san dar prick till prick grej. 1-20. Och hon kan ju rakna till 20, men vet inte hur siffrorna ser ut, och iden om att hon skulle rita ett streck fran en siffra till nasta gick inte in. Vare sig pa engelska eller svenska. Jag vet inte heller om andra barn i klassen kan sant heller i och for sig, men om de har sana uppgifter som laxa sa borde det val betyda att barnen skall kunna sant dar?

  • Mealla

    Nar istallet for om later som en vettig strategi, och precis som du sager Julmusten, sa okar val sannolikheten nar bada foraldrar har unviversitetsutbildning. Sedan inser jag sjalvklart att det inte ar lika med att man kommer "lyckas" i livet, men sannolikheten for att livet i alla fall ska bli lite lattare okar val.

    Det later lite avancerat att en 3-aring ska klara en san uppgift utan hjalp, sa jag tror inte att du behover oroa dig for mycket julis, de flesta kidsen i klassen far garanterat hjalp med att fixa den.