Syrra, oj vad hon växer

Leya var 87 sist vi mätte henne (själv på golvet mot en tumstock

).
Åh vad jag är förbannad!!!! Jag och Leya gick ut och gick en kort (lång med Leyas mått mätt) promenad med hennes dockvagn. när vi kom tillbaka på vår gata började det droppa lite, sen började det mer och mer och till slut kom det jättestora droppar, jag tog Leya under armen och sprang hem. Där hemma står Leyas vagn fortfarande ute, slänger av Leya på bron och springer in med vagnen. Då regnar det rejält. Kollar tvätten men Nä, sambon har inte tagit in den. Jag knackar på huvudet (för han är ju ute) och springer och börjar ta ner den. Då skäller jag och frågar varför han inte kan tänka själv nån gång och ta in tvätten när det regnar så där. Då svarar han: -varför ska alltid mina saker komma sist?? Då blev jag så fly förbannad för det är alltid hans saker som går först. Så nu har vi haft ett rejält gräl för jag är rejält irriterad på att han helt och hållet har slutat tänka!! Så nu är jag förbannad på mig själv att jag skrek och gormade när Leya hörde. När sambon försvann så konstaterade Leya, -nu är du arg mamma. Till historien hör att han egentligen skulle ha klippt gräset när jag och Leya var ute och gick men den var trasig så "hans saker" var att laga den (det som gick före att ta in tvätt och vagn när det spöregnar).
Så, nu har jag skrivit av mig lite iallafall....