Vi i Spanien. Nr 8

LunaLlena, angående din fråga om VAB... det enda som finns är att du har rätt att vara hemma i två dagar om läkare ordinerat ditt barn reposo domiciliario, och så har förstås pappan samma rätt till två dagar som mamman- alltså har ni fyra dagar till godo. Med resten, så är det väl så att man tager vad man haver, om inte företaget är snällt nog att ha lite överseende... asuntos propios, semester, övertid, byta turno, vad det nu kan vara. För oss innebar detta ett evigt pysslande, och kostade mig indirekt jobbet i slutändan... Mormorslöshet betalar sig dyrt i det här landet.

Rekommederar förresten El Estatuto de los Trabajadores som kvällsläsning för samtliga! Den är dessutom skriven så att man förstår, bara man kan någorlunda spanska, inte som svensk byråkratiska och lagtext som ingen människa orkar plöja igenom.

Pust vad jag är glad att jag är una ama de casa! Slippa tänka på allt sånt jox!
Inte ens har min make höga krav på mej så jag behöver inte vara en slav som skall servera allt på silverfat och behöver inte ens stryka hans skjortor!
Fast det borde jag göra, jag bara haaaaaaaatar att stryka med vårt strykjärn.
Det är nog bland de topp sämsta, eller så suger jag bara på strykning rent generellt. Haha.

Nej, jag har det bra! Tom lite bortskämd tror jag så nu när dotterns skola flyter på lite mer from nästa vecka skall jag ta tag i mitt gamla "schema" igen.
Varit lite bekväm under sommarvärmen faktiskt.

Dottern har klarat sej fint hittills iaf, fast idag kunde hon inte hålla sej men ville inte till toaletten - så hon kissade... =/
Jag sa till fröken att hon verkade kissenödig när vi kom fram och hon tog då med henne till toaletterna sen men min dotter som är lite blyg ville inte.
Sen kom det i klassrummet och min dotter, helt koollugn började tydligen ta av sej byxor och trosor och allt och gick runt där desnudita. Haha!
Hon brukar vara naken hemma, så jag förstår ju att det inte var ngt konstigt för henne men nu måste hon ju lära sej att man inte kan gå näck över allt.
Men ja, får väl ta det som ett trygghetstecken att hon vågade visa sin snippa mitt i klassen så där. Ehm...

På vägen hem fick vi med oss en liten filur. Sía, en hittekatt.
Skall se om vi kan finna honom ett fint hem.
Har hört av mej till ett kattcenter här i Madrid och hoppas dom hör av sej och antingen kanske kan ta sej an honom eller hänvisa oss till ngt annat center.
Det gör mej heller inget om han bor här tills en permanentfamilj är funnen, men tyvärr kan vi inte ha honom kvar.
Vi reser för mkt samt att jag är lite för pedant för att vilja ha katthår på kläder, möbler eller i min olivolja.
Och sen annat vardagspyssel etc. Känner mej helt enkelt inte riktigt redo för att binda upp mej i så många år igen... Så vi får se. Samtidigt är det ju supersvårt att inte fästa sej!! Min dotter kommer redan få krossat hjärta när det blir dags att ta farväl. Hon älskar den lille parveln redan.

Till helgen, om ej tidigare, blir det iaf vet-besök för avmaskning och avparasitering.
Vaccination etc får vi se hur vi gör med då.

Bilder finns i galleriet för den nyfikne. =)

Granada: det låter precis som min yngsta dotter, nu 18 månader. Ingen av de andra fyra barnen har varit så--"aktiva".. som hon är. Hon är både högt och lågt samtidigt.. Hemma vet man ju precis vad man har vart och hur man ska bete sig men här är ingen direkt barnanpassat. Redan andra dagen här på Teneriffa hittade hon en stor dunk Ariel på lilla toan (där vi knappt varit innan) och bäljade i sig en hel del. För det fanns ju givetvis inget lock!!! Min man fick ta henne i vagnen och springa ut på stan. vi hade ingen anning om var det fanns någon läkare och vi talar ingen spanska. Förvånandsvärt få spanjorer talr engelska häromkring också. Trodde det skulle gå bättre med engelska eftersom det är så mycket turister här. Till slut (efter att ha blivit visad till en tandläkare och en plastikkirurg-klinik) kom han till ett privatsjukhus där de fick gå före alla andra. Är tydligen VÄLDIGT allvarligt att dricka Ariel för det skummar i magsäcken och skummet tar sig ner till lungorna och skapar en kemisk lunginflammation. Det blev lung-rtg och en hel dag på sjukhuset på observation. Nu gick det hela bra men det var inte kul Vad utlämnad man är i ett främmande land
Annars väcker vi rätt så stor uppståndelse här med alla våra barn. Många pekar och frågar

Mm det är inte riktigt samma säkerhetstänk som hemma i Sverige. Men bara man ahr det i åtanke så kan det gå bra En sak till som hände när vi bara bott här en vecka var att det ringde frenetiskt på dörren och när jag öppnar står en upprörd kvinna och talar fort på spanska och pekar på balkongen. Det är min granne som har balkongen bredvid oss som med kroppsspråk berättar att dottern lyckats öppna balkongdörren och har knuffat ut en stol dit. Där stod hon nu och skrek Hola till alla nere på gatan..... Och detta har bara tagit max 2-4 min. Alltså, jag blir gråhårig snart... Idag klädde hon av sig alla kläder och hämtade en tub solskyddsfaktor, klämde ut halva tuben på sina ben, mage och min matta innan jag hann dit. Tur att hon inte åt den iallafall När jag diskade efter maten och bara skulle torka sonen i rumpan på toa så hade hon knuffat fram en stol till diskbänken och stod och diskade för fullt när jag kom tillbaka in -stora köksknivar! Ja, jag kan fortsätta men det behöver jag inte. Du vet nog precis vad jag talar om

Iiik... låter som ni har värre barn än min Gabriel trots allt!
Han bara slår sej, jämt, på hans stackars huvud!
Senast idag ramlade han ner från soffan två ggr. Ena ggn över ryggstödet och landade på huvudet så han kräktes. Andra ggn ner från dynorna rätt på ansiktet så han fick näsblod och fläskläpp... *suck*
Jag sa att han fick sy i pannan för en tid sen va?
Hans huvud får smällar, dagligen! Ofta av hårdare slag...
Men har iaf inte lyckats pilla i sej gifter eller eller så, än (?)...
Brukar säga till min man att om han fortsätter i denna takten kommer han inte uppleva sin treårsdag. Helt otroligt vad ett sånt litet huvud kan klara!

Vombell: Tack ock lov bor vi pâ bottenplan:-0 Svärföräldrarna bor pâ 7:e och jag fasar för att lämna Alonso där just för det du beskriver. Idag har det bara varit "smâ"saker som en uthälld tabascoflaska i sängen. Skulle "bara" plocka bland tvätt och i badrummet. Âh, vâra barn verkar vara tvillingsjälar.

Culete: Din Gabriel lâter lite som min Alejandro(och barnens kusin som snart blir 3 om han nâr den dagen som du säger). Han är ocksâ aktiv men inte pâ ett "destruktivt" sätt som sin bror utan mer kreativt. Till skillnad frân Alonso som aldrig gjort sig illa sâ râkar Alejandro ständigt ut för smâ olyckor. Nu är han ju bara 11 mânader men huvudet slâr han i marmolgolvet flera gânger per dag. Han är totalt orädd och ska bara "fram" som en liten bulldozer. Ska bli spännande att se vad det blir av honomnär han börjar gâ. För Alonso var det avgörande, frân ängel till liten vilde med första steget.

Min mamma har tidigare alltid sagt att man fâr de barn man förtjänar men har pâ senare âr gott över till att man fâr de man klarar av . Man fâr väl välja det man tycker känns bäst för en själv

jag har också en vilding till son (som fyller 3 imorgon!). hemma är han halvt hysterisk för det mesta, men än så länge har han enligt sin fröken uppfört sig exemplariskt i skolan. jag fasade för det, så det känns skönt.

sitter på biblioteket nu och MÅSTE plugga så nej... nu får det vara nog med dumheter