Hej ni där.
Har en son som fyller fem om en vecka. Vi har försökt att få ett syskon i två och ett halvt år!! I ett års tid har vi försökt med IVF. Vi har gjort 4 försök. Det sista försöket gick i stöpet i morse när jag testade. Känner mig så jäkla ledsen...
Jag fick min son på naturlig väg, men efter akut kejsarsnitt och ett ljumskbråck som akutopererades, så har mina äggledare skadats. Det har blivit sammanväxningar kring dem, så inget kan komma igenom dem. Detta är utrett och klart på kliniken där vi gjort våra IVF-försök.
Vår son undrar när han ska få en bebis, som alla andra... å jäkla smärtsamt. Jag önskar honom så ett syskon.
Vet inte hur jag ska orka med detta.
Hatar när andra människor ska trösta en med att, "ja, men var glad att du i alla fall har ETT barn" Hallå, tror de inte att man är det då eller. Hur ska man kunna förklara den sorg det faktiskt är att inte kunna ge det barn man har ett syskon.
Vi är så glada åt vår son, han är hela vårt liv! Det bästa vi har! Men vi har alltid vetat att vi vill ha en större familj än så. Fy jag mår så dåligt just nu. Hur ska vi orka.
Vi blev gravida i våras, men fick missfall i vecka 10. Vi, våra puckon, hade naturligtvis berättat för vår pojk och han var så glad och så stollt! Han tog det bra, för vi förklarade det på ett bra sätt. Min man sa att: det är som när vi bygger legoflygplan efter ritning. Sätter man inte bitarna precis rätt i början, så kan man inte bygga vidare, och precis så var det med bebisen. Det blev lite fel när bebisen byggdes i magen, så den kunde inte växa vidare. -Jaha, jag förstår sa vår älskade son då.
Sen har jag hört när han berättat och förklarat detta för våra föräldrar. Jag hörde när han sa: -Du förstår, sen så kommer det en ny bebis, och om den dör kommer det en nu, och om den dör kommer det en ny... och så fortsatte han säga så ungefär 15 gånger. Snacka om att han är bra på att bearbeta det med ord. Han är bra både för mig och min man. Vi är tvungna att prata om det för vår sons skull, och det är bra. Man sopar inte sina känslor under mattan.
Han längtar och vi längtar! Han frågar oss flera gånger i veckan när bebisen kommer. Vi har precis flyttat till hus och rummet där vi inte har så mycket grejer, kallar han för bebisens rum....
Ville bara skriva av mig, känner mig så uppgiven... vet inte hur många försök vi orkar till....