Aga?

Eh, och...så för att det ska vara ok att inte daska sina barn ska de vara vaksamma och inte våga säga pip innan de fått godkännande av föräldrarna? annars är man mjäk eller vad??Mitt barn frågar inte om tillstånd innan hon gör saker, däremot slutar hon så fort hon får ett nej! Inte så svårt faktiskt och jag VILL inte ha ett barn som inte vågar ta för sig utan att först få godkänt, jag vill ha ett självsäkert barn som VÅGAR ta för sig av livet!

Jag skulle vilja säga att jag inte med mitt inlägg menade att få mitt barn till något slags Perfekt Barn som alltid frågar eller är osäker och vaksam.Han är en ganska normal snart 2åring, men ändå nååågot mer försiktig än en del andra barn. Han vågar åtminstone visa en j-la massa humör oftare och oftare. :)Och han gör också massor av saker utan att fråga. ;)

Men du... Du kan ju inte uttala dig om dem heller - du känner dem ju inte!Tysta, försiktiga, lydiga och blyga barn är per automatik inte väluppfostrade, precis som att vilda, framfusiga och pratglada barn per automatik inte är ouppfostrade. Barn är barn, barn är olika, och det beror mycket på personlighet.

Ja, stackars gäst!! *S*Som sagt, jag vet ju inget om ditt umgänge, men de jag umgås med har absolut inga som helst problem att barn finns runt om!! Så är det för mig...och som tur är lär ju du aldrig vara på besök så ;) Men, för att ge ett bättre svar på din fråga....jo, det är klart att jag skulle kunna säga till barnen att de får hitta på ngt på egen hand, om det är så att de är rastlösa runt oss. MEN, jag gör det INTE för att det sitter ngn otålig gäst vid mitt fikabord!!

Det jag ville komma till med mitt exempel på min son var ju jämförelsen mellan honom och hans nästan jämnåriga kusin. Det var ju liksom det som var grejen; att två barn kan vara väldigt OLIKA utan att det nödvändigtvis beror på att ena föräldraparet är jättebra på att fostra och det andra paret är värdelösa. Dock ställer olika personligheter lite olika krav på föräldrar. Ett barn som vårt behöver lite mer "peppning" i vissa lägen, få uppmuntran till att t ex vara lite "morskare". . För vi vill ju alla få självsäkra, självständiga barn som är helt egna tänkande människor. Som klarar sig bra i livet och samtidigt kan ta hänsyn till andra människors behov, vara sociala och vettiga. Mest av allt vill vi väl att de ska bli LYCKLIGA och då tror jag både aga och extrem curling ger rätt usla förutsättningar för den saken.

Fast bara för att min unge vågar ta för sig av livet betyder det inte per automatik att hon är störig! Det är ju det som är bristen i ditt resonemang!

Det var inte så jag menade, inser att det blev lite fel i inlägget. Det jag ville ha sagt bara var att jag inte vill ha en unge som inte vågar göra nått utan att fråga, och detta skrev jag just för att majess lyfte fram den egenskapen som nått ytterligt önskvärt. Hur du uppfostrat ditt barn har jag faktiskt inte läst mer än att du skrivit att du fått ett väluppfostrat barn utan aga och det räcker för mig! Sen är barn olika och vissa är mer försiktiga av naturen, men jag vill inte tvinga mitt barn till en sådan sits!

Precis!Men sen verkar somliga inte fatta att det är skillnad på att bromsa ett barn som blir för framfusigt och att slå på det....

Nej, då jag tolkade nog mer inlägget som en generell beskrivning, lite tillspetsad för att beskriva "motsatsen" till andra barn.Det känns litegrann som att du missuppfattat mig snarare än andra. Mitt barn är ingen liten timid varelse som inte hörs och syns. Han är dock inte LIKA framfusig som en del andra jämnåriga, speciellt inte i sällskap med andra barn. Han är dock väldigt snäll som personlighet, har inte funnits något "nypa", "bita" eller dylikt i honom (ännu...). (Härhemma är han kungen och vi hans tjänare.. han vill nog helst ha det så i alla fall. Ibland styr han oss mer än han borde få ... och ibland är vi bättre på föräldraskapet. Som människor fungerar.)

Sen beror det ju på vilken ålder barnet/en har! Lillan på 1,5 finns det ju inte en chans i helvetet att säga till att gå o leka själv...