Aga?

Ja de vet vad de gör, men de har också en ORSAK till det de gör. Barn som mobbarn mår INTE bra av en eller annan orsak, att då mötas av hat och avsky från vuxna runt om kommer bara få dem att må sämre och högst troligt mobba ännu mer!

Klart att det är synd om de som utsätts för trakasserier, våld, hot mm (och sen kan den som vill dra paralleller till den här tråden... ) Självklart är det "mest" synd om dem, om man nu ska mäta och jämföra. Men om man ska angripa fenomenet mobbing, som du nu brinner för, måste man förstå rötterna, förstå vilka faktorer som leder fram till att en individ eller grupp börjar trycka ner andra. Annars skrapar man bara på ytan. Förstår du? För det handlar om att förstå, inte "tycka synd om". Jag är ansvarig för likabehandlingsfrågor på mitt arbete, och där ingår att stävja mobbning, kränkningar, etc. Och det handlar inte ytterst om kamratstödjare och att "straffa" mobbare. Det handlar om att förstå och stoppa innan det händer. Och har man en sådan barnsyn som du påvisar är man snarare en orsak till mobbning än en hjälp. Mobbning handlar yttest om maktspel, självkänsla och relationer. Inte om "elaka" barn.

En välputsad yta betyder ingen ting, det kan finnas saker under ytan som ingen annan ser! Att utgå ifrån att en person med vad som ser ut som bra föräldrar och många vänner är lycklig är ett farligt misstag att göra!

Det beror på hur du definerar "snäll". Definerar du det på samam sätt som du definerar "lydig" och väluppfostrad" lurar du nog bara dig själv.Och hur menar du egentligen? Att förr var mobbare trasiga själar från taskiga förhållanden, men nu är de bara elaka helt enkelt? Eller?Du tror inte att det helt enkelt är så att olika faktorer leder till mobbning? Och att de katalyserars hos vissa personer av olika anledningar? Och att det är genom att förstå anledningarna, oavsett om det är t ex trasig hemmiljö, maktstrukturer i klassen, dålig självkänsla, bokstavsdiagnos eller varför inte för högra krav från omgivningen som får barn att ta ut sina känslor på andra? Förstår du inte att det är att göra det alldeles för enkelt för sig att bara kategorisera mobbare som "elaka", utan att ta sig in till de underliggande orsakerna och stävja där som man verkligen kan stoppa mobbning. Annars skrapar man bara på ytan...

Det beror på hur du definerar "snäll". Definerar du det på samam sätt som du definerar "lydig" och väluppfostrad" lurar du nog bara dig själv.Och hur menar du egentligen? Att förr var mobbare trasiga själar från taskiga förhållanden, men nu är de bara elaka helt enkelt? Eller?Du tror inte att det helt enkelt är så att olika faktorer leder till mobbning? Och att de katalyserars hos vissa personer av olika anledningar? Och att det är genom att förstå anledningarna, oavsett om det är t ex trasig hemmiljö, maktstrukturer i klassen, dålig självkänsla, bokstavsdiagnos eller varför inte för högra krav från omgivningen som får barn att ta ut sina känslor på andra? Förstår du inte att det är att göra det alldeles för enkelt för sig att bara kategorisera mobbare som "elaka", utan att ta sig in till de underliggande orsakerna och stävja där som man verkligen kan stoppa mobbning. Annars skrapar man bara på ytan...

Men om man inte arbetar med strategier för att stävja all mobbning skrapar man ju bara på ytan? Om man verkligen ska gå till botten med ett mobbningproblem måste man ju offra tid och resurser. Självklart direkta åtgärder för att hjälpa här och nu också, men defintivt avsätta resurser för att gå till botten med problemet. Ett typiskt exempel på hur man "skrapar på ytan" är när man hel enkelt bara flyttar på det mobbade barnet. Maktstrukturerna eller vilka problemen nu är som utlöste mobbningen finns ju då fortfarande kvar och hittar nya kanaler... Förstår du?Man måste jobba grundligt och gå till botten med mobbning för att få varaktiga resultat! Sen struntar jag i hur många rektorer du känner, högutbildade eller ej, som ev skulle säga motsatsen (vilket jag iofs inte tycker din exempelrektor verkar göra - det är nog bara du som förvränger alt. missförstår).  För tycker man att mobbning är ett ytligt problem som enbart består av elaka barn - då har man problem.Att mobbade har åsikten att mobbarna mår ännu sämre som snuttefilt kan säkert stämma i en del fall. Menofta ligger det en sanning i det också. Det är inte ofta en person som systematiskt ägnar sig åt att trycka ner andra och ställa till elände mår bra. Men sen kan man må dåligt på olika sätt, i olika grader och av olika anledningar, som inte går att jämföra. men att helt enkelt sätta en "elak" -stämpel på vissa utan att fundra vidare - det tror jag är att bita sig själv i ar-let ren utsagt. Man kommer ingen vart med det. Det löser ingenting och är direkt felaktigt. Ingen föds elak och illvillig bara sådär, det är något jag defintivt tror på och står för.Sen vill jag gärna veta hur du vill applicera aga mot mobbning. Det skulle vara intressant.

Först vill du lära barnen att om du är starkare än dem och du tycker att de gör fel då slår du dem eller håller hårt i armen så att det gör ont, de blir rädda och skäms och allt vad nu var du ville åstadkomma.När de sedan tillämpar dessa kunskaper och gör likadant mot andra barn som är svagare och inte gör som de tycker att de skall göra så blir de plötsligt monster som skall prylas.Du får väl vara lite konsekvent - om du lär dem göra på ett visst sätt genom att föregå med ditt exempel så får du väl också ta konsekvenserna och acceptera att de faktiskt lär sig något. Barn är mycket bra på att lära sig av vuxna förebilder.

...och där slog du just i den sista spiken till din egen kista...Det är alltså helt OK att möta våld med våld, förnedring mede förnedring, för att våld och förnedring inte är OK??? Logik? Grattis, du har "försökt" stoppa en mobbare och förmodligen skapat ett monster. Du verkar inte "brinna för arbet mot mobbning", du verkar brinna av hat, och det är skrämmande, mycket skrämmande. Mobbning är fruktansvärt, men legitimerar inte vuxnas svek mot barn. Och det är de olika faktorerna och strukturerna sedda i sitt sammanhang som måste angripas för att komma tillrätta med mobbning - inte enskilda individer. Förstår man inte det ska mn inte jobba med sådana här frågor. Då förvärrar man bara läget, det hjälper ingen!

Jag vet inte allt om mobbning, men jag vet tillräckligt mycket, och har tillräckligt mycket sunt förnuft för att inse att ditt synsätt på mobbare och din inställning till aga både går aningen stick i stäv med varandra och är helt åt fanders. Båda påvisar dock en barn- och människosyn som ter sig skrämmande. Om du verkligen brinner för mobbning borde du vara påläst och införstådd i den senaste forskningen för att göra verklig nytta. Du borde vända ditt hat till kreativitet, din ilske-energi till kunskap Jag har en bok framför mig som heter "Utstött - en bok om mobbning" (Christina Thors (red) lärarförbundets förlag 2007), den borde du verkligen läsa om detta är vad du brinenr för på riktigt. Det är en sammanställning av de senaste rönen angående mobbning. I kapitlet "Mobbning i skolan - fakta och åtgärder" av professor Dan Olweus kan man bl a läsa på sid 66 att en av de viktigaste bidragande orsakerna till en typisk mobbares aggresiva beteende är att barnet har blivit utsatt för maktorienterade uppfostringsmetoder, t ex aga eller våldsamma känsloutbrott. Det ligger lite i vad du själv skrev, "snälla barn vet inte vad makt är". Nä, just det, mn vänd på det. Mobbare som använder sig av maktövergrepp har ofttast själva varit utsatta för det.... Aga stävjar inte mobbning, det skapar mobbare.

Ser du inte likheten mellan situationerna?