Inlägg från: majess |Visa alla inlägg
  • majess

    Aga?

    Maggis skrev 2009-10-03 21:21:47 följande:
    Låter som något jag klämmer ur mig. Nu SLUTAR ni!!! är också en favorit. Men nej, inget fördömande. Det vågar jag också lova.
    här sitter ni o gör er roliga över just de uttrycken ni anser att ni skäms för....och dessutom så lägger ni på ett litet men inget fördömmande....sicket massivt hyckleri!!!!
  • majess
    Veladis skrev 2009-10-03 21:23:34 följande:
    Oj den glömde jag!
  • majess
    Maggis skrev 2009-10-03 21:35:21 följande:
    Du anser att det är hyckleri? När jag precis skrivit att det slinker ut grodor vid tillfällen och att jag alltid säger förlåt när det händer? Jag jobbar ju på det och är fullt medveten om mina fel och brister. Det känns som om du överhuvudtaget inte läser innantill det man skriver utan vrider på det lite som det passar dig. Hur det nu än är så tycker du det är bra att smälla barn, bara det inte är dina egna. Det gör inte jag. Så vem hycklar?
    det är väl inte att hyckla? jag sitter ju inte ena stunden o säger att det inte är fel att daska en hand.....du sitter ju o säger ena sekunden att det här händer mig med o det skäms jag över för att i nästa radda upp nya uttryck du "skäms" över o sedan lägga smileys bakom....oh vad du skäms för dessa tillkortakommanden va?....
  • majess
    Plutteli skrev 2009-10-03 21:47:41 följande:
    Herregud har ni börjat med amnings tjafset igen? Du vet väll att den NATURLIGA amningslängden för människan är 3-5 år?
    says who? o är du trött på det så varför engagera dig.....?
  • majess
    Veladis skrev 2009-10-03 21:48:53 följande:
    Det var du som skrev att vi låtsades vara perfekta föräldrar, det var du som skrev att vi säkert också kunde brista ibland. Och då bekräftade vi det med en defintion på hur vi ibland kan brista i vårt föräldrarskap, som vi strävar efter sk vara perfekt, naturligtvis. men, som du sa själv, man är bara människa. Det är inte hyckleri att erkänna sina brister. Sen kan man brista på olika sätt också, som är mer eller mindre OK. Att daska eller försöma barnet är inte OK! Att vara frustrerad och ryta i åt sina barn är inte heller trevligt, men sedan beror det på vad man ryter...
    ja bara man inte ryter på "fel" sätt så kan man tydligen skoja om det lite hur som helst.........
  • majess

    tur veladis att du iaf är sååå perfekt att du bara brister lite.......i din strävan efter ett perfektföräldraskap....då kan man ju kosta på sig att vara lite lattjo med sina tillkortakommanden för de är ju så små..........

  • majess
    Maggis skrev 2009-10-03 23:15:10 följande:
    Men det är ju du som hävdar att vi är perfekta. Jag har aldrig påstått att jag är det. Således är jag som de flesta föräldrar som säger till sina barn; ibland med oändligt tålamod och ibland med inte så oändligt tålamod. Normal, alltså. Däremot så tycker jag inte att man ska slå barn och jag tycker inte att man ska kalla dem saker. Att aga barn, alltså. Men sådana subtila skillnader mellan att höja rösten ibland jämfört med att slå eller verbalt kränka ett barn förstår uppenbarligen inte alla. För då skulle det inte dras så infantila paraleller mellan en höjd röst och en smäll på handen. Eller amning, för den delen. Du tycker det är okej, tillochmed bra och nödvändigt, att slå andras "odrägliga barn". Inte dina egna för de är så fina. Man ska inte slå några barn alls, vare sig mina, dina, "snälla" eller busiga. Hävdar man det samtidigt som man påstår att man aldrig skulle göra det själv så hycklar man. Stort.
    jag hycklar inte utan tycker att om man sköter uppfostran på ett bra sätt behövs inte daskar,men då får man vara sträng o inte ha ungar hängandes i kakan............annars måste man för att få fason på dem.
  • majess
    Maggis skrev 2009-10-04 19:19:51 följande:
    Men det är ju just det. Man måste inte vara sträng. Man måste inte daska. Man kan få utmärkt "fason" på dem ändå. Med gränssättning, konsekvens och dialog (och ibland, i mitt fall,  ett och annat röstutbrott)."Hängandes i kakan". Var får du alla trista uttryck ifrån? Är ungar verkligen så jobbiga där du bor?
    vad jag menar är att man måste ju kunna fika utan att ha barn hängandes vid bordet bara för att lära dem de sociala samspelet.
    Det är väl inte aga?
    och måste det verkligen vara så att man inte kan fika hemma med en väninna utan att barnen måste vara med på ett hörn?(sedan givetvis är det ju så att man inte skall bannlysa dem,att om de kommer o vill fråga el säga nåt så givetvis lyssnar man men att det inte är att man skall ha dem med på hela diskussionen?att man svarar o sen säger ta en kaka och gå o lek el titta på tv el dyl......
    Är det så fel??
    För mig är det så att jag umgås mer än gärna med mina barn,vi har jättemysiga stunder spridda över olika tillfällen.På kvällarna tittar vi på tv ihop och vi har utflykter etc allt sådant som man gör som förälder för att man älskar sina barn.
    Jag tyckker visst att barn både ska synas och höras,MEN jag tycker inte om när föräldrar skall involvera barnen i allt!
    Om jag åker hem till ngn för att fika o jag vet att det är barn där så förstår jag att dem kommer att synas och även höras.jag kommer att ge dem av min tid,titta på deras dockor etc...MEN sedan vill jag kunna fika i lugn o ro med min vän utan att hennes ungar springer o tjatar och skall vara med hela tiden.att de kommer ngn gång hit o dit bekommer mig inte ,men de skall inte sitta med vid bordet och varje sak man säger får man en fråga från barnet ex:vad betyder det?? coh så är man tvungen att avbryta det man pratar om för att hela tiden svara på ett barns frågor......som tur är så är de flesta av mina vänner sådana att de ger barnen lite uppmärksamhet,kaka,saft och sedan säger de till sina barn om de kommer rännandes för ofta för att bara tjata,då låter det så här:nu har mamma en kompis här,nu kan väl jag få fika liten stund med henne i lugn och ro.det tycker inte jag är så fel.
  • majess
    Veladis skrev 2009-10-05 20:33:34 följande:
    Daskar du till barnen på fingrarna om de försöker ta kakor så är det defintivt aga.Annars förstår jag inte sitt inläggs relevans för diskussionen riktigt - som sagt, ingen har hävdat att man inte ska kunna säga nej eller sätta gränser för sina barn. Men att använda ngn form av våld för att göra det, är alltid fel. Och den här fixeringen vid fika och "vuxenprat" förstår jag inte. Jag har aldrig upplevt det som ett problem. Fikar man hos/med någon som har barn involverar det ju barnen på något sätt, det får man ju räkna med. Pratas det en massa vuxenprat brukar ju barnen tycka det är trist och går och leker istället.
    men om de INTE gör det då??? måste dem då vara med för att få sin "sociala" dos? eller är det ok att be dem gå o leka? detta är jag nyfiken på enbart för att det verkar vara en röd tråd ang alla motståndare till all form av aga gärna inte säger till sina barn att gå o leka...varför? kan man inte vara motståndare till aga men ändå be barnen låta en fika ifred..(by the way,fika exemplet är bara ett exempel men det funkar så bra med det att jag gärna använder det .ingen fixering.)
  • majess
    Maggis skrev 2009-10-05 20:31:11 följande:
    Såhär är det för mig; om jag har kompis hemma och fikar och mina barn är hemma så är de lika välkomna till bordet som min kompis. Vill vi vara helt ifred fikar vi någon annanstans. Nej, inte är det aga att vilja kunna prata med vuxna men det har jag inte påstått heller. Den typen av situation du beskriver; med barn som tjatar och fråga vad minsta lilla ord betyder, har jag aldrig upplevt. Här fikar ungarna med oss och vi pratar lite med dem och när fikat är slut går mina barn och leker (utan tillsägelse!!)och då kan vi prata om vad vi vill. Sak samma om jag fikar hos dem. Det har aldrig varit ett problem ens och därför har jag svårt att se ditt "katastrofscenario" framför mig.Däremot så förespråkar du aga när du säger att man visst kan daska till en och annan unge, att det finns tillfällen och ungar där det är nödvändigt. Det är inget du vare sig kan förklara bort eller slingra dig undan. Du tycker aga är bra. Det går inte att tolka det du skrivit på annat vis. Och att du tycker att en dask på handen inte räknas som aga hör inte hit. Det är som att påstå att abort är mord. Båda begreppen definieras av lagtext och inte personliga tycken.
    kanske om du hade upplevt rännande tjatiga ungar som frågar 1000 onödiga frågor utan att föräldern säger till och du tvingas svara på en massa frågor från ett barn som inte ens är ditt att ha tålamod med,då hade nog även du tyckt att en dask på handen vore lämpligt,lagtext eller ej...