Min man är så trög!

Japp jag kände att jag var i samma situation när jag bara var nitton år, hade då varit tillsammans med samma kille i fem år (!) vi var förlovade och bodde ihop. När jag började studera på högskola så upptäckte jag att jag behövde ett större intellektuellt utbyte än vad han kunde ge, det tog helt enkelt knäcken på vår relation.
Det var väl jag som blev för olik honom, även om jag sedan tidig ålder haft ett intresse av världspolitik, kultur och böcker och sånt... Det funkade helt enkelt inte, jag ville ha en partner som jag kunde diskutera med.

Ja, jag har ambitioner (vilket tydligen är provocerande) och saknar det hos min man. Är det konstigt?

Känsligt ämne. Jag förstår dig mer än väl. Jag lämnade min förra man för han utvecklades inte, till slut tappade jag respekten. Inte det minsta förståelse från omvärlden eftersom han var trevlig charmig snygg och en toppenpappa. Han dyrkade mig dessutom. Jag levde ensam i två år och saknade honom inte det minsta, sen träffade jag min jämlike och det är en skillnad på livskvalitet som inte går att beskriva. Allt är bättre, sexlivet utvecklingen och sådär 40000 netto i månaden plus...Aldrig mer en korkad blåbyxa, städ kan jag göra själv om det kniper liksom.

Lite sådär kände jag också för min första pojkvän. Fick en kris, gjorde slut och skaffade mig en ny pojkvän med samma ambitioner som jag själv. Dog inombords av tristess, ångrade att jag gjorde slut med första pojkvännen och gjorde till slut slut även med nummer två. Och är nu tillsammans med en person som är mer lik den första och har aldrig varit mer nöjd med mit val .

Diskutera filosofi med ngn annan tycker jag- så länge du är kär i din nuvarande partner då, annars är det väl bara att göra slut?

jag gissar att hans kneg i blabyxor funkade sa lännge du utbildade dig... och bara hadde studiemedel att leva pa....

håller med.

Ts kliv av dina höga hästar och umgås med din man, jag är säker på att även arbetarknegar har vettiga saker att säga. Att du förväxlar utbildning med hur bildad man är känns fel. Han kanske ser det som att han har andra intressen och att medan du flummar om filosofi så tänker han logiskt och strategiskt.

Skit samma, antingen skiljer ni er eller så söker du dig till andra som är som du genom kurser och liknande.

han är inte intresserad bara att acceptera precis som att du inte är intresserad av fotboll..enkelt!

Anonym (karriärskvinna) skrev 2009-09-15 14:56:21 följande:

Nej, det är inte konstigt att du saknar detta hos din man, det som är konstigt är att du vill ändra på honom (tolkar jag det som) men det kan du inte, man kan bara ändra sig själv så antingen accepterar du att de "djupa" diskussionerna får du ta utanför hemmet eller så får du leta reda på en man som passar in i din syn på hur det ska se ut.
Tror inte han heller är så himla nöjd med dig...

Anonym (karriärskvinna) skrev 2009-09-15 14:56:21 följande:

Det är absolut inte "konstigt", men jag tror att många liksom jag har svårt att förstå varför du måste kunna diskutera just dessa ämnen med din man.
Om han nu inte är intresserad eller särskilt insatt i det. Uppenbarligen ger han ju dig fel svar, då du inte blir nöjd.

Antingen tar du dig en funderare, finns det andra potentiella personer du kan diskutera just detta med? Kan du kanske söka efter personer som delar samma intresse för det här som du?
Eller, OM du anser att mannen i ditt liv bör kunna diskutera detta på samma nivå som du, kanske du ska avbryta relationen..

Jag blir dock fundersam på om det verkligen är detta som är problemet.
Just att han inte ger dig tillräckligt intelligenta svar, eller "rätt" svar.
Eller om det är din drömbild av er som orsakar denna otroliga besvikelse. Jag tycker absolut inte att man ska enbart "nöja" sig, utan jag anser att man ska eftersträva lycka i allra största mån. Men jag är tveksam till att man hittar alla sina drömattribut i en och samma människa. Det är väl därför vi har vänner, som oftast har olika egenskaper som vi uppskattar i olika sammanhang.

Fundera på det och lycka till

retar du dig på att han inte har några ambitioner alls eller att han inte har samma ambitioner som du?
det första kan jag helt förstå, jag skulle inte kunna leva med ngn utan drömmar & driv, men jag har full förståelse för att alla inte kämpar för samma mål.

accepterar & respekterar man inte varann är det dags att jobba på relationen och går det inte att förändra synsättet -släpp varandra fria.