Min man är så trög!

Och för att tillägga, jag tycker inte utbildning behöver betyda intellekt, du verkar ju bara vilja ha statusen och titeln, inte det som medföljer utbildningen (förmågan att analysera t.ex.). Min love har bara gymnasieutbildning men är ändå väldigt skärpt och intelligent, så han ger mig ändå stimulans och lär mig mycket!

Det handlar om att vara smart på olika sätt. Jag kunde reta mig till vansinne på mitt ex när han inte hängde med mina vänner och trodde länge på allvar att jag var smartare än honom.

Tills han fick fram sina traktorböcker och reparationshandböcker och redogjorde i detalj för elsystemet på vår bil : ) samt berättade att han kunde plocka ner min bil till småbitar och sätta ihop den igen : )

Då insåg jag att det var ju hans område. Sen kallade jag aldrig mer honom för dum iaf.

Det låter som om TS är kär i bilden av sig och sin man som framgångsrika karriärister.

Nu blev det inte så, bilden gick i kras.

Så frågan är om bilden är viktigare än det som är här och nu ?

Självklart får du TS önska dig stilimulerande konversationer och tankeutbyten - men i mina öron låter det som att du kanske är mer intresserad av hur ni framstår inför andra än att verkligen lära känna och komma nära en annan människa - dvs din man.

Så du har blivit besviken på att livet inte blev vad du såg framför dig - det är bara du som kan sätta upp dina egna mål och vilka drömmar du strävar mot.

Du är fri att söka det du vill ha av livet. Kom bara ihåg att din man har samma rätt och att den ena drömmen inte är sämre än den andra.

Kanske är det också så att din man ser andra saker som behöver skötas och klaras av, proioriteringar i erat gemensamma liv som har med vardagen och boendet att göra.

Mitt ex tyckte iatt såna saker som att passa barn (!), städa och klippa gräs var sånt som man INTE gjorde - man hyrde nån som gjorde det helt enkelt. Samma med tapetsering och en sån enkel sak som att byta däck.

Så jag stod där med två barn och ett hus som behövde renoveras klart eftersom byggfirman skitit i det berömda skåpet och inte ens isolerat golven, vilket bara var en sak av många de missat.

Sambon roade sig kungligt på egen hand och tyckte inte att nån av vi andra hade med hennes liv att göra - det har nu gått 5 år och det är ännu inte färdigt.

Men trots separation och dyra dyra skulder, krediter och ett ekonomiskt elände och ännu sämre på det känslomässiga planet så har i alla fall barnens mamma fattat att det är vardagens omsorg över barnen som är viktigare än det intryck man ger inför andra.

Hon hade till slut inget val - barnen valde bort henne då hon inte intresserade sig för dem.

Men självklart är det vars och en frihet och skyldighet att söka sig det liv man själv vill ha.

Kände lite som du för några år sedan vilket slutade med att jag flyttade från min dåvarande sambo efter 5 år tillsammans. Han utvecklades helt enkelt inte och till slut tappade jag respekten. Sporrade bla honom till att plugga vilket inte förändrade något, snarare tvärt om. Tror dock inte att det BARA 'hänger' på om någon har en utbildning eller ej.

Det skulle kunna vara min sambo som skrev det där. Iofs har inte jag hoppat av min utbildning utan är föräldraledig nu. Min sambo tjatar på mig och tycker att jag borde läsa intellektuella saker. Det känns bittert eftersom det är det enda jag gjort nu i sex års tid. Just nu vill jag bara ta det lugnt och vältra mig i dåliga tv-serier eftersom jag aldrig gjort det tidigare. Han kan gärna få tycka att jag är tråkig. Jag vet att jag snart kommer få abstinens efter mer vettig göra, men det hjälper inte att han tjatar.

Jag tycker personligen att han är tråkig som kommer hem sex om kvällarna för att sedan sitta och skriva artiklar och förbereda föreläsningar.

Förlåt TS, detta var inte till någon större hjälp för dig, men det var skönt att få gnälla lite.

Gud, sluta kräva sådant av din man!
Du har väl andra att prata om sådant med! Du kanske borde umgås mer med vänner och dylikt.
Partners har man faktiskt av en anledning.
Sluta pressa honom!

Jättesynd om du gör slut med honom pga av att han inte vill diskutera det exakt du vill.

Det finns en sån stereotyp att man ska göra allt med sin partner. Det behövs inte!!

Jag förstår dig TS! Men jag hade nog inte gjort det innan jag hade akademisk examen
Världen öppnas upp på ett annat sätt och nya behov att diskutera uppkommer.
Min man är inte heller intresserad av att diskutera saker, typ politik eller samhällsproblem. Det tar ofta stopp vid att han rycker på axlarna och lägger in en prilla eller att diskussionen dör för att han inte kan fortsätta.
Det är inte alls så att han bara dög under studietiden pga ekonomin, utan snarare att vi fått mer tid att prata igen då barnen blivit äldre. Då märks det hur olika vi utvecklats. Jag försöker prata med honom om fotboll och sånt han är intresserad av men han vill bara titta i tysthet. Jag antar att det är vad han vill ha och behöver, precis som att andra vill ha livliga debatter om andra saker.
Så krasst är det, att utbildning breddar och ger nya perspektiv.

Allmänbildning har väl inget med akademiska studier att göra heller.

Jobbigt det där men du har ju ändock ett val, accpetera honom som han är och hans ointresse för att lära eller lämna och gå vidare.

Jag anses nog som en extremt dum person i TS ögon, och min karl skulle hon nog se ner på så otroligt. Han lever nämligen på att snickra. Han går dagligen runt i blåställ (vilket i mina ögon är något så sexigt att jag nästan går av).
Men skenet kan väl bedra, min karl är nämligen utbildad byggingenjör, och har pluggat på högskola.
Fast han valde att gå tillbaka till att vara en korkad vanlig knegare, och det är iaf jag glad för. Då fick jag tillbaka min söta, charmiga, roliga och (förvånansvärt) smarta karl igen.

Ts, det är inget fel med att få olika intressen, men man är en totalt obildad person om man går runt och kallar andra för korkade och dumma, bara för att man inte har samma intressen. Har du tappat känslor, lämna honom istället.