Jag står inte ut med min man längre. Vi har helt växt ifrån varandra. Jag har hög utbildning (doktorsgrad) ett välbetalt och utvecklande arbete där jag gör karriär. Jag är bildad och intelligent.
Han hoppade av sin utbildning, har ett vanligt jobb och är inte intresserad av annat än vardagliga saker som fotboll och husrenoveringar. Jag vill diskutera filosofi och politik. Men får bara puckade svar.
Jag vet inte vad jag ska göra? Någon som varit i samma situation?
Man ska nog inte göra misstaget att likställa högskolepoäng med allmänbildning.
Själv jobbar jag inom vården med endast en kort utbildning i bagaget. Mitt val av jobb gjorde jag eftersom efterfrågan inom denna kategori är väldigt hög. Jag ville bo kvar och jag ville ha arbete så därför fixade jag det.
Min närmsta vän är väldigt välutbildad och jobbar nu som barnpsykolog.
Saken är den att jag är betydligt smartare än henne trots skillnaden i utbildningsgrad.
Jag är en bokmal som slukar minst tre böcker i veckan, följer med i svenska och utländska nyheter, är insatt och engagerad när det gäller politik och samhällsstruktur. Hänger även med i vad som händer inom kultur/nöjesvärlden.
Min vän som är psykolog är totalt "lost" inom det mesta när det gäller allmänbildning. Hon bryr sej inte om politik och vet väl med nöd och näppe vad USA´s president heter 
.
Känner ett starkt behov av att poängtera att utbildning och allmänbildning inte alltid går hand i hand.
Finns säkert många blåbyxor med skarpare intellekt än läkare, allt handlar om val här i livet och alla vill faktiskt inte bli akademiker (även fast dom är smarta nog).
Jag kan berätta för dig, TS, att bara för att man intresserar sig för saker som filosofi och liknande så betyuder inte det att man är smart. Jag har själv läst både psykologi, pedagogiskt ledarskap, filosofi och många andra ämnen, men ändå står jag mig slätt mot min sambo när det gäller att vara intresserad av många saker. Inse att han är intresserad av lite mer "vanliga" saker och jobba på ett sätt att acceptera det, ni verkar ju ha varit ett par ett tag och då tror jag knappast att det är en surprise att han gillar det han gillar..
Försök som någon annan skrev innan, att leva ut dina diskussionsbehov med vänner och bekanta eller på internet eller liknande, istället för att tvinga på honom detta, eftersom det ändå inte ger er något..
Funkar inte det så är det väl inte mer att göra än att antingen kväva behovet hos dig själv eller att gå skilda vägar.. Trist, javisst, men å andra sidan inte alldeles ovanligt, man kan se det positiva; hellre att man "växer ifrån" varandra och skiljs åt som vänner än att någon sårar och skadar den andra i ett förhållande och sedan avslutar det hela med att skiljas åt som ovänner..
Jag tror att vi är alldeles för rädda för att ta tag i situationer.
Förresten, ett annat förslag kan väl vara att påbörja en aktivitet tillsammans, så ni har NÅGOT att prata om ? Något ni aldrig testat förr och kan börja på samma nivå med.. Det kan vara en värdefull erfarenhet. Men ni gör som ni vill, såklart.
Lycka till oavsett hur ni löser det!
Anonym (karriärskvinna) skrev 2009-09-15 14:48:58 följande:
Korsord, frågesport mm är bra hjärngympa. Trivial Pursuit kan ni tex. spela och är ett rolig sätt att bli allmänbildad. Politik o filosofi är tunga ämnen att få i knät bara så där. Du kan försöka intressera dig i fotboll lite mer och tex se på fotboll på TV tillsammans. Och han kan engagera sig i ditt intresse lite mera. Försök kompromisa båda två så att ni gör saker mer tillsammans och spontant.
Stackars TS, har fått en medelsvensson på halsen.
Förstår att ENBART det bästa är gott nog åt dig oh du intelligenta karriärskvinna.
Husrenoveringar, fotboll... tssss... vilka patetiska intressen när man kan diskutera evolutionsteorier och de politska systemen i Kongo Kinshasa...
What a turn off.....
Har inte läst mer än ts.
Jag var i samma sits med min pojkvän. Jag är högutbildad, har haft toppbetyg genom grundskolan och gymnasiet, är intelligent (jag vet att jag låter ego nu) och gillar att diskutera "djupare" saker ibland.
Min pojkvän har dyslexi, klarade sig inte bra alls i skolan, har läst ikapp gymnasiet "på äldre dagar" men framförallt känns han så ointelligent. Han ger så puckade svar och kommentarer när jag vill prata om något. Han är obildad och försöker ge sig in i diskussioner om t.ex. hur universum är uppbyggt fastän han inte vet något och jag läst 10-talet kurser på universitet om det. Jag blev så irriterad så fort jag ville ha en djupare diskussion och han bara gav ett ytligt svar. Så nu är han inte min pojkvän längre, jag gjorde slut med honom i februari. Jag vet att det låter jättetaskigt men jag tyckte att jag var för bra för honom.
Locket på skrev 2009-09-16 12:10:23 följande: