Jag står inte ut med min man längre. Vi har helt växt ifrån varandra. Jag har hög utbildning (doktorsgrad) ett välbetalt och utvecklande arbete där jag gör karriär. Jag är bildad och intelligent.
Han hoppade av sin utbildning, har ett vanligt jobb och är inte intresserad av annat än vardagliga saker som fotboll och husrenoveringar. Jag vill diskutera filosofi och politik. Men får bara puckade svar.
Jag vet inte vad jag ska göra? Någon som varit i samma situation?
Jag förstår verkligen vad du menar, ts. Jag var sambo med en kille för ett antal år sedan. Jag är inte högutbildad, och säkert inte särskilt intelligent heller, men killen var bara intresserad av hockey och ingenting annat. Jag gillade ju att diskutera saker, hänga med i nyheterna, försöka gå framåt i livet, men jag märkte att livet med honom stod stilla på samma plats hela tiden. Han gick aldrig framåt. Så vi växte isär och jag flyttade.
Kan bara tillägga att jag också har "vanliga" intressen som sport o liknande så det var inte nåt problem att diskutera, däremot kände jag att jag aldrig kunde prata med honom om t.ex. laget jag tränar och hur spelarna där reagerar på olika händelser, liksom diskutera varför de gör som de gör och hur man ska lösa det.
Jag måste också tillägga att detta problem är sällsynt då det oftast är tvärtom, att det är mannen som har hjärnan och kvinnan som babblar på om massa ytliga dumheter.
ts, vet du jag tror ni har vuxit ifrån varandra men det beror nog på intressen och inte bara utbildning. Jag har doktorerat, min man har "bara" gymnasieutbildning, fast han har ett krävande programmeringsjobb och är chef. Vi snackar mycket om naturvetenskap och teknik då vi gillar det, barnuppfostran m.m. är också intressant. Sport, politik och filosofi är totalt hjärndödande för mig & min man! Strunta i hans utbildning och se till honom, passar ni inte ihop som de människor ni är idag så passar ni inte ihop. Har ni barn får ni försöka jämka livet och prova hitta tillbaka till varandra.
Anonym (karriärskvinna) skrev 2009-09-15 14:48:58 följande:
TS, jag vet precis vad du talar om. Det handlar egentligen inte om graden av utbildning (som vissa av de som svarat på tråden verkar tro), utan om kompatibilitet.
Man kan vara intelligent/nyfiken/diskussionsintresserad utan att ha en högskoleutbildning, och vice versa, en person med doktorsgrad behöver inte automatiskt vara intelligent och nyanserad.
Jag var tillsammans med en kille under universitetstiden, och han var klart underlägsen vad gäller intelligens och nyfikenhet på omvärlden. Han var dock världens goaste och mysigaste, vi hade så fantastiskt kul ihop och vi älskade varandra väldigt mycket. Till slut växte vi dock isär, delvis för att jag umgicks med andra killar som kunde ge mig mycket mer intellektuell stimulans.
Nu är jag lyckligt gift med en man som är ljusår mer intelligent och allmänbildad än vad jag är (tycker jag, han håller inte med). Våra diskussioner är alltid extremt givande och varje dag lär vi oss bägge nya saker. Han är nyfiken av naturen och är det något vi inte förstår oss på så ger vi oss inte förrän vi bägge läst in oss på det. Jag har haft en enorm tur som hittat någon som hela tiden ställer frågor och är nyfiken.
Det är inte snobberi att se dessa skillnader mellan personer. Det är heller inte automatiskt attraktivt eller positivt att ha en doktorsgrad (vilket vi har bägge två). Samma sak gäller intelligens - jag har mött många extremt intelligenta män, som dock saknade ödmjukhet inför sin egen okunskap (man kan ju verkligen inte veta allt om allt).
Det är oftast bättre att ha en livskamrat som är på ens egen nivå, vilken den än må vara.
Nämen så bra att ni kan komplettera varandra då, barna behöver ju både och, en som står stadigt i vardagsnära saker och en som visar att vingarna håller
(avundsjuk)
Håll din man tätt intill, det finns inte många som honom.
Fortsätt att flyga och förstå dina drömmar.
Om jag får säga det så tycker jag att det edu som verkar " puckad" TS....Snacka om att vara ytlig!!
Precis det är inte alls samma sak. Min mamma är pluggat till datatekniker läst upp till Matte E på komvux för skojsskull osv. Men efter hon var klar med allt detta utbildade hon sig till undersköterska då det var detta hon ville vara. Så hon jobbar natt 75% på ett boende. Men sitter med 2 årig datateknikers utbildning.
Men nu ångrar hon att hon läste detta då det bara är onödiga studielån idag.:P