Jag står inte ut med min man längre. Vi har helt växt ifrån varandra. Jag har hög utbildning (doktorsgrad) ett välbetalt och utvecklande arbete där jag gör karriär. Jag är bildad och intelligent.
Han hoppade av sin utbildning, har ett vanligt jobb och är inte intresserad av annat än vardagliga saker som fotboll och husrenoveringar. Jag vill diskutera filosofi och politik. Men får bara puckade svar.
Jag vet inte vad jag ska göra? Någon som varit i samma situation?
Finns det nåt tråkigare än politik?
Jag kan säga dig att det finns inget sexigare än en händig man. Var glad att han gillar att renovera för många kostymnissar har tummen mitt i handen och kan typ ingenting praktiskt. Om han är så korkad så kanske ni bör gå separata vägar så du får tag på en opraktisk kostymnisse istället som gillar att prata politik. Du har inte funderat på att han tycker du är väldigt tråkig att prata med?
gud va illa d låter när du skriver att du trodde ni skulle bli ett vackert bildat par.
så om man inte är högutbildad är man ful?
låter som att du skämms över din man för att han inte har samma ambitioner som du?
Jag förstår precis! Du har en lång utbildning bakom dig och jag utgår från att du i din tjänst enbart träffar akademiker. Med en sån bakgrund öppnar sig en helt ny värld och jag förstår till fullo din önskan att kunna diskutera mer med din partner. Det är jätteroligt att få ett utbyte av perspektiv och åsikter av den man tillbringar mycket av sin tid med. Jag tycker att du ska fundera på vad du vill ha ut av din relation, är det verkligen honom du älskar så får du försöka hitta andra människor omkring dig att diskutera dessa ämnen med. I annat fall kanske ni helt enklet har vuxit ifrån varandra. Ni träffades när ni båda studerade och hade liknande mål, men detta kanske har förändrats nu när han valt att gå en annan väg. Försök reda ut vad det är Du behöver för att vara lycklig och om han finns med i den bilden. Lycka till!
Jag blir beklämd när jag läser det vissa skriver här. Varför är det tabu att som akademiker uppleva att man inte är på samma våglängd som en arbetare? Vari ligger det hemska i att man beroende på utbildningsbakgrund ofta utvecklar olika intressen? Att man inte upplever sig vara på samma våglängd som någon annan är långt ifrån det samma som att tycka att någon annan är mindre värd.
Jag kan ta mig själv som exempel här, jag har känt och känner många trevliga arbetare och ickeakademiker vars stora intressen är matlagning, vädret, fotboll, poker, kläder, smink och liknande av vardaglig art. Jag uppskattar dem som människor och förhoppningsvis uppskattar de mig också men vi är inte på samma våglängd. Jag blir mest förvirrad och sitter och känner mig dum när de pratar om sina intressen även om jag svarar efter bästa förmåga. Likadant tror jag att de känner när jag börjar prata om saker som intresserar mig som politik, historia och böcker. Vi försöker hitta gemensamma ämnen så att alla ska ha trevligt och det fungerar bra men jag är ändå väldigt tacksam att jag är gift med en kille som i likhet med mig själv är akademiker helt enkelt därför att vi har ett helt annat utbyte av varandra.
Det betyder mycket att kunna diskutera det man är mest intresserad av med sin partner, det är utvecklande på ett personligt plan och för förhållandet. Oavsett om man är akademiker med intresse för tex. politik eller om man är arbetare/icke-akademiker med intresse för tex fotboll. Sedan kan det givetvis fungera att man har helt motsatta intressen och kompletterar varandrar men det kräver att man dels känner respekt för varandras olikheter och att båda kan dela sitt stora intresse med andra, tex vänner eller kollegor.
TS: Att du känner att du och din man inte är på samma våglängd är i sin ordning men det är inte i sin ordning att du kallar honom trög. Du verkar ha mist respekten för honom och att känna respekt för partnern är en grundsten i relationen. Antingen får du jobba med att börja respektera honom igen och ni tillsammans hitta gemensamma ämnen som ni båda gillar att prata och acceptera att ni är olika eller så får ni gå skilda vägar. Väljer ni det senare får ni båda möjligheten att träffa någon som delar era intressen mer.
Vilket beslut du/ni sedan fattar är upp till dig/er men hur ni än gör är det dags för er att sätta er ner och prata om situationen.