Jag står inte ut med min man längre. Vi har helt växt ifrån varandra. Jag har hög utbildning (doktorsgrad) ett välbetalt och utvecklande arbete där jag gör karriär. Jag är bildad och intelligent.
Han hoppade av sin utbildning, har ett vanligt jobb och är inte intresserad av annat än vardagliga saker som fotboll och husrenoveringar. Jag vill diskutera filosofi och politik. Men får bara puckade svar.
Jag vet inte vad jag ska göra? Någon som varit i samma situation?
Anonym (...) skrev 2009-09-15 19:31:18 följande:
Jag kan helt klart förstå dig, jag behöver också stuimmulans som sträcker sig längre än att jag får förklara vad som menas med höger och vänsterblocken inom politik. (Ja, jag har faktiskt fått göra det vid tillfälle) Och jag kan verkligen förstå att du känner dig annorlunda från din man, jag har själv pluggat i några år och känner hur jag och hel amitt inre har utvecklats rätt mycket. Nu lever jag med en man med huvudet på skafft och med högre utbildning, men tanken på att leva med ett av mina ex som knappt gått ut gymnasiet är skrämmande. Redan då, trotts att jag inte gått mer i skolan än absolut nödvändigt var vi på helt olika intelektuell nivå.
Jag har inga råd att ge dig egentligen, förutom att antingen lever du med honom, med hans fel och brister eller så skiljer du dig och hittar en annan man som stimmulerar dig bättre. Du får väl göra en plus och minuslista för att ta ner det på en låg nivå.
Men jag tycker du ska sluta kalla honom trög, detta är en man du en gång (iallafall) har älskat och en man som du faktiskt lever med idag. Att kalla honom trög är verkligen förnedrande mot honom!
Det hela ar egentligen ganska enkelt. Du ar som du ar och han ar som han ar. Man kan inte forandra andra, bara bestamma om man vill och kan anpassa sig till situationen. Antingen accepterar du att han aldrig kommer att vilja sitta med dig och diskutera livets mening och forsoker hitta andra saker ni kan dela, eller sa lamnar du honom for nagon som kan ge dig det du vill och kanner att du behover. Det enda som inte ar okej ar att se ner pa honom for att han inte delar dina intressen. Detta kommer ifran nagon som ocksa har en doktorsgrad men som inte kanner nagot behov av att se ner pa andra eller kanna sig former, for det ar jag inte. Jag har bara valt en annan vag i livet.
) är inte helt möjligt eftersom det är svårare att träna stämbanden från ett rent kroppskontrollperspektiv även om jag faktiskt tror att de flesta kan träna sig till att sjunga hyfsat rent. . de lyckas vaska fram i Idol idag. Trevlig kväll!
Lajkie: Ja, det är sant att vissa här uttryckt sig nedsättande om arbetare men om tycker att det är fel att göra på det viset bör man signalera det på annat sätt än att själv sjunka till den nivån. Punkt.
Min bästa vän är högutbildad,och kan ungefär 10 olika språk flytande.
Och mycket mer.
Fö henne är det självklart att hon ska ha en man som älskar att lära sig,som har mål i livet,som siktar en aning högre.Som har drömmar som de vill göra verkliga.
Är det så konstigt?
Dock har hon inga krav på vänner alls,bara de är vänner.Rik som fattig,utbildad eller städerska,hon struntar i vilket,bara man är en bra vän.
Hon är jordnära och underbar.
Men de män hon träffar är ganka lik henne själv.Hon skulle aldrig passa med någon annan.
Så ts jag förstår faktiskt dina tankar.Ni två är helt olika...vad har ni egentligen gemensamt?
Nu är inte jag högutbildad än, men kan relatera mig till din situation i alla fall. Jag var tillsammans med en snäll men rätt så korkad kille. Hans intressen bestod bara av bilsport och tekniska prylar i princip. Jag kände som du också ett stort behov av att diskutera aktuella händelser i världen, men fick bara dumma svar. Det slutade i separation.
Vill tillägga att du kan ju försöka att få stimulation på annat håll, till exempel genom diskussionforum och vänner.
Jag har en magisterexamen i ekonomi och tar mer än gärna över din "blåbyxa". 