Afasi skrev 2013-05-02 16:03:13 följande:
Inför mitt sommarvikariat skrev jag här med lite frågor. Nu kan jag berätta att sommaren gick strålande och jag trivdes enormt mycket med att jobba med dementa! Jag kände mig äntligen hemma och personalen sa i slutet på sommaren att dom nog aldrig har haft en sån bra sommar då alla gjort allt dom ska och saker bara flyter på. Inför varje sommar har dom lite ont i magen och undrar hur det ska gå men nu hade dom känt sig lugna. Jag fick mycket beröm för min insats vilket kändes fantastiskt! Det enda som det "tjatades" om var att jag inte hade eller ens försökte ta delegering, jag kände mig inte redo för det och valde därför att vänta. Som alldeles ny kändes en medicindelegering som ett enormt ansvar.
Nu har jag gått lite på timmar, började på allvar i mars då sonen började förskolan. I sommar ska jag ha sommarvik på samma avdelning som förra året, känns fantastiskt! Visst är det segt vissa dagar att jobba som uska, ibland är man en ängel och ibland är man värdelös får man höra. Mig gör det inget, jag känner äntligen att jag har hittat rätt och ska nu börja på timmar på även äldreboende, superspännande!
I år satsar jag på medicindelegering. Det enorma ansvaret känns fortfarande stort och nervöst men jag känner mig mer redo att hantera det!
Jag trivs med den fantastiska personalen, dom otroligt spännande brukarna, lönen kan jag inte gnälla på heller. Jag är gärna både lågutbildad och låginkomsttagare så länge jag klarar mig och trivs med det jag gör!
Jag tycker du gör helt rätt! Man ska verkligen känna sig säker på det här med medicinen innan man börjar med den. För mig var jag rätt osäker sådär i början på det här med insulin, många hade det, och jag kände verkligen mig grymt osäker..... men man kom in i det också till slut :)