BF Juni 2010!

ja hade ju "mens" hela min förra graviditet, kroppen kan göra de mest underliga saker

Själv har jag mått illa mer eller mindre hela tiden. Mest em illamående. Var bättre ett tag men nu mår jag super illa nästan varje dag och så speciellt på em. På tisdag har jag inskrivning och imorgon går jag in i vecka 11. Mina bröst ömmar bara lite nu och tröttheten börjar avta lite på kvällarna. Har lite ont i magen då och då, men det är säkert sk växtvärk.
Till veckan måste jag kolla på mammabrallor. Börjar bli lite tjat.
Har ni talat om på jobbet än?
Det är inte jag, min chef frågade mig på alla 3 intervjuerna om jag skulle skaffa barn och jag sa blankt nej, vad ska man säga? ( Har jobbar med detta sen jan).
Fattar inte att han inte har märkt nått springer och spyr stup i kvarten. Sitter i rummet brevid honom så han har koll när jag springer iväg.

spökveckor

Jag har inte berättat än på jobbet o tänkte vänta så länge som möjligt med det. Än så länge är det bara våra föräldrar som vet om det, o det var lite komiskt för vi behövde inte berätta utan de gissade det ändå på nåt vis
Min mamma frågade nån dag innan jag ens plussat om jag är gravid o då kunde jag bara svara att jag vet inte ännu.
Sedan var vi på besök hos svärföräldrarna o ett tag efter när maken pratade med sin mamma på telefon frågade hon om vi har nåt på gång. Konstigt att de kan veta så där bara...

Jag jobbar ju inte, men jag går i skolan, och jag kommer inte säga till någon i min klass förrän det verkligen syns på magen. Så har jag tur märker ingen något förrän efter jullovet, för nu går jag i stora tröjor och så utefall dom skulle se på magen, har inga tajta tröjor längre.
Det är min mamma, sambons föräldrar och syster samt våra bästa vänner som vet. Jag ska skicka en bild till pappa imorgon om vi får en på vul. Sen ska vi vänta med att berätta för mina syskon :P

Tack för ditt svar. Nu när du säger det så kommer jag ihåg att jag ju själv lugnade en annan för några veckor sen som var orolig för att alla hennes symptom försvunnit... jag sa ju själv till henne att hon säkert var inne i de sk spökveckorna. Varför är man inte lika duktig på att lugna sig själv för?

Ojoj vad som skrivs. Men än så länge hänger jag med.
Vi ska göra vul på fredag. Hade ett ma i aug så då blev jag erbjuden att få komma och se så att allt står rätt till denna gången. har inte haft några som helst symtom på två veckor nu så jag är ju självklart livrädd.

Att göra vul för att man behöver och att göra vul för att man vill är olika saker.
Jag skulle aldrig titta med vul bara för att jag är nyfiken och vill se den lilla. men oro är riktigt jobbigt så det kan jag tänka mig titta för att stilla.

Förmånga vul är inte bra, enligt läkare jag träffade när jag väntade sonen. men behövs dom så är det ingen direkt större fara. Så sa han iaf.
Sen om det beror på besparingar eller om det stämmer det vet jag inte.

Här har jag nu gått in i v 9 (8+1). Önskar att tiden gick liiite fortare för nu mår jag så jävla illa att jag blir handlingsförlamad och bara längtar till att få gå på dass och spy. Tyvärr kan jag inte alltid det och även om jag spyr så lindrar det inget. Fattar inte hur jag har kunnat bli så illamående. Jag hoppas verkligen att det blir ett slut nångång och att jag slipper må så här hela graviditeten.
Har ingen aptit heller men mår ännu mer illa när jag är hungrig, så det är verkligen ett moment 22.
Stackars gubben fick ju gå upp före mig på sin Fars dag och ta hand om dottern medan jag låg grön i sängen. Fast jag ryckte upp mig och bakade en tårta till honom som vi åt nu på em.

När det gäller UL är jag helt klart för att få göra ett tidigt UL i v 10-12. Det finns många fosterskador som kan upptäckas tidigt och genom att få ett tidigt besked så blir inte ingreppet så stort om man tvingas till abort. Nu går jag på ett privat mvc och det var där man upptäckte att vårt barn var skadat i våras. Jag var då i v 10. Hade jag gått hos ett vanligt mvc hade de inte upptäckt skadan förrän i v 19.
Det är tungt som det är att tvingas avbryta en önskad graviditet, men chocken hade nog varit betydligt större om vi fått beskedet på RUL.

Xtra: Mina symptom går också upp& ner, man blir så himla orolig men idag kom illamående tillbaka så att jag nästan ångrade att jag ville ha det. =) Dina symptom kommer säkert också tillbaks. Idag efter duschen såg jag jättetydliga blodådror på magen, likadant som jag hade med sonen men typ efter halva tiden, nu är jag bara i v11 och tror inte att det dröjer så länge innan omgivningen ser att magen börjar bli rund. Sambon ser redan putmagen men vet man så är man ju mer uppmärksam.
Lycka till!

hej tjejer! Va ni har skrivit Som vanligt
Orkar inte läsa idag, utan får ta det i morgon.
Vi har varit iväg hela helgen nästan. I fredags så var vi till svärisarna på middag (som gick ok med illamåendet) och passade på att berätta då, hadde köpt farmor och farfars bok till dem och slagit in) de blev glada men sa inte så mycket om det. Dock så blev svägerskan som var där på besök med (lite därför vi passade på denna gången) sur för att vi hadde en överskning åt dem och för att hon inte fått veta det innan middan Ja, herre gud alltså!

Igår åkte vi i väg på en liten mini Weekend med några vänner, dagen gick jätte bra (var ju orolig för att inte orka/kunna vara med) men både lunch och middag slank ner och jag badade i relaxen (vanliga poolen) Fick veta att ett av de andra paren med väntar barn så det var ju skoj och när de sa det så berättade vi med.
Idag har dock varit katastrof, vaknade på hotellet i morse och hela rummet snurrade, kom inte upp på två timmar och sen fick maken hjälpa mig klä på mig och gå ner till frukosten som jag inte kunde äta. Så vi fick hoppa dagens aktiviteter och åka hem eftersom jag fortfarande är super yr och bara kan sitta upp korta korta stunder samt mår illa :-/ Har en läkartid i mogon som tur är för vul, så får jag se vad hon säger om detta med :-/