Varför bara ett barn?

Som tur är har jag bra vänner som aldrig skulle ifrågasätta mig

Jag kommer aldrig skaffa fler barn om ingen offrar sig och vill va surrogat mamma gratis

Vi har bara ett barn, en son på snart 3år.
För två årsedan var vi väldigt sugna på ett syskon, men det fick vänta. Nu skiftar det, vi vill väl ha en till men det är så bekvämt och smidigt att bara ha ett barn, den krävande bebisperioden är förbi osv. Sen har vi så mycket andra projekt med nyköpa huset, renoveringar och nytt arbete för makens del. Så vi börjar vänja oss vid tanken att vi kanske bara kommer att ha ett barn.

Jag var 27 år när jag fick min dotter. Är ensamstående mamma så fler barn är inte på tapeten just nu. Har svårt att tänka mig att bli gravid igen, men skulle vara öppen för det om jag hittar rätt partner. Men svårt att säga nu eftersom jag inte riktigt är där än.

Haha klockren ^^

Jag vill inte ha fler ban än det barnet jag har, hon e ju såklart helt fulländat.
Jag är dock ensamstående, så barn kan och vill jag inte göra fler.
Trivs så bra med att lämna bort min dotter varannan helg till hennes pappa så får jag en helg helt för mig själv. Ego? Ja visst och det står jag för. Jag är inte bara mamma jag är människa oxå ^^

Det räcker med ett barn..jag är 39 år och helt slut :=)

*skrattar* Ja nog tusan är det mycket med ett barn :D

Två av mina systrar blev gravida utan planering med deras andra barn, vilket resulterade i att det bara skiljer 1 år och ca 3-4 månader mellan barnen.. Fan va dem hade det jobbigt. Idag säger dem att gud va skönt att det är över och förstår inte varför jag kanske bara vill ha ett. Men jag minns nog alla sömnlösa och gråtnätter dem hade innan barnen började bli självständiga typ vi 3 års ålder, men då var ju dem yngsta fortfarande bara 2 år...

Jag tror ockås att de är lite äldre än snittet och redan levt så änge utan barn. Min bästa kompis har fått sin första, hon är 34, han lite äldre, och de vill verkligen bara ha ett barn, har hela tiden sagt det, och de tycker att det är väldigt jobbigt som nyblivna föräldrar.

Fast man är ju inte konstig för att man vill ha ett annat antal än just 2.... folk är olika helt enkelt och vill olika saker. Vi har 3 barn och det tar ju tid, blir en annan typ av semestrar, dyrt, stressigt osv. Så jag kan förstå att man kan vilja ha bara en. Då kan man i stort sett leva som man levde förut. Fast själv skulle det inte räckt med bara en

Huruvida man lider av att vara ensam eller ej är ju olika från individ till individ. Jag fick vänta 8 år på ett syskon och minns än idag hur mycket jag saknade syskon.... kanske därför jag skaffat 3....

Medan en kompis till mig, hon har aldrig saknat syskon vad hon kan minnas.

Jag har alltid saknat syskon. Jag är idag 56 år och saknar fortfarande syskon. Min mans syskon bor i andra ändan av Sverige. Våra barn har aldrig varit på ett julkalas t.ex. Min dementa mamma är enbart mitt ansvar. Jag har ingen som minns tilsamman med mig, minns barndomshem mm.

Då jag var barn kunde kompisar nog fylla syskonluckan men idag som "halvgammal" kan inga kompisar i världen minnas med mig. Man saknar syskon utifrån olika perspektiv i olika åldrar.

Däremot,att skaffa fler barn bara för att leva upp till någon slags konvenans är dumt. Man ska skaffa barn för att man vill ha barn.

Men angående att din mamma är ditt ansvar utan hjälp av saknade syskon betyder inte att om man har syskon så är det skillnad.

Min mamma har 4 syskon men hon får ta hand om deras mamma själv. De andra kommer bara med undanflykter för att slippa. Så bara för att man har syskon är det ingen garanti att man hjälps åt.

Men jag är ledsen över att du känner dig ensam