Ni som har ett barn!
Varför? Kan eller vill ni inte få fler?
Om ni inte VILL -varför? Vad är fördelarna med endast ett barn? Vad är NACKDELARNA?
Slutligen: Hur gamla var ni när ni skaffade ert barn? Min fördom säger att enbarnsföräldrar(utan planer på fler) är lite äldre än genomsnittet.
Jag har ett barn eftersom jag inte har hittat någon som jag vill ha fler barn med. Jag fick min dotter när jag var 23 år och blev ensamstående eftersom hennes pappa var med om en olycka. Det är den andra faktorn varför jag har ett barn. Jag kommer inte ihåg graviditeten, förlossningen eller första tiden som något bra. Jag minns det knappt alls (eftersom jag mådde så dåligt). En andra graviditet skulle var väldigt stressande och jobbigt eftersom jag skulle vara rädd att det skulle hända något med den eventuellt framtida partnern. Dottern är 5, snart 6 och vill ha en lillasyster. Vi får väl se...
Fördelarna med ett barn är väl att de får mer tid och uppmärksamhet av sina föräldrar i större utsträckning. Nackdelar; Ensamt när föräldrarna går bort i framtiden. Får inte uppleva glädjen med syskon som vuxen (när man är barn är det mest jobbigt, har själv 5 syskon 
)
well, kronisk sjukdom med make som känner att det räcker med ett barn, räcker det som förklaring ? ;)
Räcker precis till fysiskt & pyskiskt till ett barn ...flera barn till vilket pris som helst : nej tack! Fått världens underbaraste; räcker för mig! Dock verkar det sticka i ögonen på andra :(
Vi har EN tjej på snart 5 år.
Vill MER än gärna ha en till men inte sambon. Han vill helst vänta några år, medans jag då absolut inte vill ha 8-10 år imellan barnen. Tycker dessa 5-6 år är tillräckligt för att dom ska få ut nått av varandra.
Så "tyvärr" blir nog våran tjej ensamt barn :) Och ojjjj så bortskämd hon kommer bli, på både gott o ont :/
Nu väntar jag visserligen nummer två, någonting helt oplanerat och något jag inte kunde ändra på. Innan det var min största anledning till att bara ha ett barn; jag var livrädd för att genomgå en till förlossning! Därför "nöjde" jag mig med min son! Jag fyllde 19 samma år han föddes
Pga missfall, cystor och längre tids sjukdom har det blivit ett barn, en underbar dotter och det kanske stannar där, trots att jag är ensambarn, men jag vet inte alls hur min kropp skall orka en graviditet, jag är skör och går idag på starka mediciner och dessutom måste vi göra IVF för att få nummer två, pga min man som opererat bort prostatan pga cellförändringar, så kan vi inte bli gravida naturlig väg och idagsläget orkar jag inte gå igenom nån sån behandling för IVF min kropp orkar precis med att jobba och få vardagen att gå ihop.
Så livet blir inte alltid som man tänkt sig.
Jag ville gärna ha ett syskon som barn och det beror på jobbig uppväxt, men nu tror jag inte att vår dotter får några syskon jag är sjuk,men på bättringsvägen men eftersom vi måste göra IVF och det med påfrestning och allt, så vet vi inte riktigt hur min kropp orkar.
Jag är jätteglad för vår underbara femåriga dotter och börjar infinna mig med att vi kanske stannar vid ett barn. Men bortkämd är hon inte och kompisar har hon flera stycken.
Då har du nog missförstått mig tahira det tycker jag inte alls och jag var verkligen inte bortkämd som ensambarn och det är inte vår dotter heller. Men kände mig ibland ensam pga mobbning i skolan och andra trista saker, men det behöver ju inte alla ensamma barn känna. Men min längtan efter två barn har väl alltid varit stor.
Men inser att nu säger nog livet och kroppen nåt annat och vår dotter har bra mycket kompisar och leker bra med andra barn och trivs med andra och är inte bortkämd, men hon tycker ibland det är trist att vara ensam.
JAg ber om ursäkt om jag uttryckt mig så väldigt missvisande och illa.
