Ni som har ett barn!
Varför? Kan eller vill ni inte få fler?
Om ni inte VILL -varför? Vad är fördelarna med endast ett barn? Vad är NACKDELARNA?
Slutligen: Hur gamla var ni när ni skaffade ert barn? Min fördom säger att enbarnsföräldrar(utan planer på fler) är lite äldre än genomsnittet.
Jag har också bara ett barn. Jag blev gravid när jag var 19 och födde min son när jag var 20. Jag gick på universitetet när jag upptäckte att jag vår gravid, och fortsatte och avslutade min kurs. Nu vill jag ha en karriär, och har massor med framtidsplaner som jag vill kunna uppfylla. Jag är väldigt ambitiös, och känner att mammaledighet och ett litet barn till skulle vara ett enormt hinder. Sen är vår son ganska jobbig ibland och det har tärt på vår relation. Jag hatade att vara gravid, och förlossningen var väl inte mycket bättre. Kan dock säga att om jag skulle bli gravid ändå, så skulle jag nog behålla, och hålla tummarna för att h*n inte skulle vara riktigt lika trotsig som sonen 
Jag har ett barn och kommer aldrig skaffa fler. Barn är jobbiga. Jag vill ha lugn och ro, jasg orkar inte med fler.
Jag har varit sjuk och är inte bra än och min man har varit sjuk , så vi orkar inte skaffa fler, vi måste göra provrörsbefruktning då. Men för att man har ett barn, så skall man inte behöva förklara varför, då kan vi börja fråga folk varför de skaffar två barn, bara för man har ett syskon är det inte nån garanti att syskonen får en bra relation.
Har bara ett barn och kommer nog inte få flera eftersom vi har svårigheter med det.
Men är samtidgt glad och nöjd med min dotter :)
Däremot är jag trött på alla frågor om varför bara ett barn..
Vet inte om ni får frågan lika ofta men minst ett par gånger i månaden är det nån som frågar varför vi inte skaffa fler barn.
Min älskade unge är ett IVF-barn och det tog oss 5 år(!) att bli gravida. Jag orkar inte göra den resan igen. Jag var 28 och precis klar med mina universitetsstudier när vi började.
Jag är väldigt nöjd med att vara en-barnsmamma. Varje ålder har sin charm. När hon blir stor nog att ha egen hemmanyckel kommer "syskonet" bli en hund 
har en liten dotter som är en månad. Har även en son som föddes 16 veckor för tidigt för drygt ett år sen som tyvärr dog strax efter förlossningen.
Jag ser mig själv som tvåbarnsmamma, även om jag bara har ett barn här på jorden o nu kanske det är alldeles för tätt inpå förlossningen med dottern, men jag är nästan säker på att jag inte vill ha fler barn. Jag kommer för alltid o ha jobbiga graviditeter då jag har försvagad livmoderhals o behöver därför extra kontroller o band insatt runt tappen för o förhindra tidiga födslar igen. en graviditet innebär nio månaders sängläge. Dessutom innebär en graviditet för mig mkt oro pga det vi varit med om tidigare. O smärtan jag upplevde av förlossningen med dottern vet jag inte hur jag ska kunna glömma.
sen har jag nog en ganska romantiserad bild på ensambarn. Jag har själv alldeles för många syskon o det är inte nu förrän i vuxen ålder som vi har börjat o få glädje av varandra, så bara för att man har syskon är ju inte det en garanti för att man inte ska vara ensam. Jag vill verkligen ge min dotter så mycket kärlek och tid jag bara kan, men även jag är stort behov av egentid, så jag ser inte hur jag ska få tid till fler barn, men som sagt, man vet ju aldrig.
det som dock gör mig förbannad är att min omgivning pratar om syskon och de började redan innan hon var född och jag tycker det är jobbigt, för det är som om det läggs en osynlig press på mig att jag måste vilja ha fler barn, kan jag inte bara få njuta av att jag äntligen fått ett levande barn?
Jag var 26 år när jag fick min son. Hade en mycket krånglig graviditet med en ovanlig komplikation som gjorde att det fanns stor risk för förtidsbörd ifrån v 23. Efter sjukhusvistelse i sängläge i 10 v föddes han. Jag vill aldrig mer gå igenom en sådan graviditet och återuppleva den skräcken.
Jag älskar min son över allt annat men då jag har ADHD och drag av Asberger känner jag att det ofta är på gränsen till för mycket med ett barn. Därför vill ha inte riskera att inte orka med två barn. Min sons pappa är inte med så mycket i bilden.
Alla verkar tycka att man ska ha "någon att leka med".
Jag har tre äldre systrar. De är 2 år äldre, 11 år äldre och 14 år äldre. Jag och min 2 år äldre syster har aldrig varit direkt lika, och har inte direkt lekt med varandra sådär som alla här tror att man måste göra för att man är nära syskon. Men idag, när jag är 20, är det underbart att ha många syskon. Det handlar inte bara om att man ska leka med varann, det handlar om att det är härligt att ha en stor familj och känna gemenskap. Tycker jag i alla fall.
Bara läst TS.
Vi har en dotter. Fick henne när jag var 19.
Fördelarna med ett barn är många. Jag kan lägga all min tid och energi och uppmärksamhet på henne. Har mer pengar att lägga på henne. Vi får mer kvalitetstid med varandra.
Nackdelar. Kommer jag någon gång ångra att jag bara har ett barn. ?.
Vi har frågat vår dotter många gånger om hon vill ha någon att leka med, ett syskon, en till bebis. Men hon säger absolut NEJ. Så just nu vill inte hon ens ha ett syskon, så det glädjer ju bara mig för då slipper jag få skuldkänslor över att hon kanske skulle vilja ha :P..
:).. Men just nu är hon mitt allt och jag skulle inte kunna se mig dela den kärleken som jag har till henne. Jag vill att bhon har min kärlek helt för sig själv. Hon är min underbara prinsessa , så varför skulle jag vilja ge den till ett till barn. Tror inte jag skulle kunna älska det lika mkt som jag älskar min dotter. Så det är bara orättvist mot det barnet.