Ni som har ett barn!
Varför? Kan eller vill ni inte få fler?
Om ni inte VILL -varför? Vad är fördelarna med endast ett barn? Vad är NACKDELARNA?
Slutligen: Hur gamla var ni när ni skaffade ert barn? Min fördom säger att enbarnsföräldrar(utan planer på fler) är lite äldre än genomsnittet.
Har bara läst TS.
För vår del så vill vi bara ha ett barn. För att:
-Vi trivs bra i vår lilla familj som vi är nu, 3 stycken.
-Vi föräldrar vill ha tid för varandra och göra saker som VI tycker är roligt och inte bara passa barn hela tiden.
-Varje barn behöver sin tid, energi och engagemang från oss föräldrar och vi är inte villiga att lägga ner den tid det skulle ta att ha fler barn än ett. Det är otroligt härligt och underbart på alla sätt och vis att umgås med vår dotter men jag skulle inte vilja gå igenom bebistiden och alla faser och sånt med ytterligare ett barn.
-Jag vill inte vara gravid igen. Jag trivs med att min kropp är min och ingen annans.
Jag fick min dotter när jag var 26. hade en ganska dålig graviditet, illamående, foglossningar och svamp. Förlossningen var hemsk och jag skulle, två år senare, inte kunna tänka mig att gå igenom det igen.
Jag har ett stort behov av ensam tid och känner att det inte hade varit rättivist mot barnen att jag skaffade ett barn till. Sen är det ju lite svårt när jag varkens vill gå igenom graviditet eller förlossing igen...
Jag har bara ett barn, han är 6 månader nu. Jag är 18, fyller 19 i år.
Innan jag blev gravid, men också under graviditeten, tänkte jag att jag skulle ha max två barn, men att jag "förstås skulle skaffa ett till barn lite senare".
När sonen föddes ändrade jag uppfattning.
Han är det absolut bästa som hänt mig. Han får mig att le, skratta och gråta av glädje varje dag. Jag vill ge honom ALLT och mer därtill. Därför är jag nu väldigt skeptisk till ett barn till. Vi har funderat på om det bästa vore att skaffa ett barn till hyfsat snart så att sonen får ett syskon att leka med osv. Men nej, det är inget som lockar mig/oss. Att sterilisera mig trots att jag bara är 18 lockar mer. 
Jag vill helt enkelt bara ha min underbara son. 
Skulle vi inte kunna få fler barn i och med min sjukdom och vi måste göra IVF och det klarar inte min kropp i dagsläget och vi trivs ändå med vår dotter. Och vi är en familj vi tre och trivs med det.
Jag ser mig själv som mamma till ETT barn och har ingen som helst längtan efter fler. Det bara är så enkelt. Jag känner mig helt klar och färdig med barnskaffandet och bara njuter av min son, det räcker liksom för mig.
Jag känner mig helt klar och färdig med barnskaffandet och bara njuter av min son, det räcker liksom för mig.
Har en son på 2,5. Vill gärna ha ett syskon till honom, men eftersom jag var 38, 5 när han föddes o nu försökt bli gravid i snart 20 mån, är det inte så troligt att vi lycksa med syskon.
Vi har bestämt oss att ha ett barn, sen jag varit sjuk under vintern och vi trivs jättebra med vår 5,5 åriga dotter och nu när vi bestämt oss att stanna vid ett barn, så känns det bättre för alla och hon vet att hon inte får ett syskon och kommentaren var, alla kan inte få syskon. Mycket bra sagt av en femåring. Kanske nåt en del som alltid frågar om syskon borde anamma och den senaste gången frågan om syskon kom upp var när min chef frågade rätt ut, när kommer nästa barn då da ? Nu skall jag byta jobb och slipper henne, men tycker inte man frågar så. Sa, inte nu i alla fall. Mer ingående vill jag inte vara. De behöver inte få veta varför och de frågade heller inte mer angående detta. Men det är verkligen så viktigt detta med syskon.
Alla kan väl få göra som man vill och omgivningen får acceptera det. Det är inte nåt vi skall få frågor om var och varanann dag och vi behöver inte svara varför heller
Så vi har ett barn, för att jag är sjuk och vi orkar inte göra en provrörsbefruktning med det som krävs eftersom jag innan haft två missfall och så, vi har bestämt oss att stanna vid ett barn och är nöjda med det. Bra att denna tråd finns.
Är 25 år, har son på 5 år. Älskar livet som enbarnsmamma på tok för mycket för att vilja ha fler barn och detsamma gäller min man. Vi har ett fritt, roligt, stimulerande liv som vi värnar om och vi har en son som är allt vi kan önska oss - väluppfostrad, harmonisk, social och glad. Vi har sluppit vaknätter, svåra sjukdomar, allergier, bråk och kunnat njuta av ett barn som sovit hela nätter i princip från start, som älskar att umgås med andra barn men som också kan roa sig själv i timmar. Vi har haft turen och lyckan att få vara föräldrarna som tittar undrande på andra småbarnsfamiljer när de beskriver trotskaos, sömnbrist, VAB-bråk, stökiga rum och matvägran. Vi är bortskämda helt enkelt!
Jag har ett stort behov av egentid och jag tränar varje dag, vilket jag vill ha möjlighet att göra. Varken jag eller maken vill börja om på nytt med smakportioner, blöjor, barnvagn och BVC. Jag kan naturligtvis inte garantera att jag inte blir bebissugen innan min 40-årsdag, men som det känns efter fem år är jag så otroligt nöjd med att vara mamma till ett barn. Att vara enbarnsförälder är helt enkelt min grej! Vi lever fortfarande med ett ben i vardera värld kan man säga och vi stormtrivs.
