Varför bara ett barn?

Till alla er som talar er varma om hur fantastiskt det är med ett barn, att ni inte orkar kan eller ens VILL älska ett till barn ?? Jag vill bara säga att jag lovar o svär att man har kärlek till 5 barn!!!! Jag har två barn o även jag har sovit hela nätter sen de varit två månader. Vi har mkt egentid då en inte kräver mer än två gällande just tiden. Vi har sluppit trots o vabbråk,våra barn har inte varit trotsiga o vi slåss nästan om vabbdagarna!! Konstigt att ni radar upp massa fördelar man kan ha som förälder o sen tror på fullaste allvar att det har att göra med att ni har ett barn ???

Det är ju fantastiskt med ett barn.

Själv skulle jag inte vilja starta om med en bebis helt enkelt. Den tanken får mig att rysa.

Klart att 5 barn kan vara lika underbart som 1. Men inte för alla :)

Vad kul att ni har 5 barn och trivs bra med det! :) I vår familj har vi ett barn och det passar oss bäst just nu och kommer kanske alltid göra. Om vi blir sugna igen så skaffar vi nog ETT syskon om 5 - 10 år. Jag vill resa och kunna hitta på spontana saker med min familj. Skulle bli svårt att ta en sista minuten med fem barn t.ex. Sen handlar det om ekonomi, jag vill plugga och ändå kunna unna min familj saker, fler barn är dyrare helt enkelt. 

Däremot tvivlar jag inte på att jag kan älska fler barn, jag älskar ju mina syskonbarn! Inte lika mycket som min son men fortfarande jättemycket. Orka skulle jag nog också göra, men jag skulle nog inte trivas med livet.  

Såg att du hade två barn nu, skyller på att jag har en bebis som inte sover på nätterna ;). 

Jag har inte sovit en hel natt på 7 år, förstår verkligen de som bara vill ha ett barn. Det är lite lyxigt!

Är själv ensambarn och det är nog den ultimata uppväxten för mig. Tid och pengar att resa. Har alltid haft massor med kompisar, ibland följde de med på resor och till landet. Föräldrar som kunde ställa upp och titta på alla tävlingar man var på.

Själv slits man med dåligt samvete, stressandes mellan barnens alla aktiviteter. Utlandssemester gör vi varje år och fjällvecka, men 17 vad dyrt det är med många barn.

Vi har nog vabbat i snitt 50 dagar per år nu i 6 år..

Jag älskar alla mina barn och skulle ändå kunna tänka mig en till, men förstår verkligen att man "bara" vill ha ett barn

Tack för påminnelsen om bara ett barn ;) Nej men jag tror att man skaffar så många barn man vill ha, och så gör man det bästa utav saken och älskar alla barn ändå. Men ingen ska behöva känna sig sämre om de väljer ett barn eller fem barn. För övrigt har jag en vän som har nio barn, och hon verkar trivas med det :) Men jag skulle nog inte trivas ens med två barn, för jag är ingen bebismänniska har jag märkt.

Hmmm! svår fråga....vi tycker att det är så himla skönt att kunna göra precis vad vi vill som tex... resa utomlands utan att behöva tänka på ekonomin så mycket.
 Min dotter är 8 år och klarar sig mycket själv min man är ensambarn och hade det kanon när han var lite.

Det kanske gäller inte alla men jag ser på mina vänner som har 2 eller 3 barn kan aldrig göra något mera än vara på en lekplast och gunga sina barn.
Alla är nog olika men för mig det inget liv att vara på lekplats 4 gånger i veckan.....   

Håller med er 100%.....kul att man hittar sådana som ni....

Tack för påminnelsen om det där med kärleken, det hade jag helt missat.
Tror du på allvar att det är det som är grejen?
Att du har sovit hela nätter med dina barn, skulle det övertyga mig?
Eller att du och din man har massor av egentid?
Ni slåss om vabdagarna också, härligt.

Jag är uppvuxen i en skara på fyra. Innan vi fick barn var det 100% självklart att vi skulle ha fler. Men den kännedom om mig själv som föräldraskapet har bidragit med är jag glad för, eftersom det har fått mig att inse hur jag är och vad som fungerar för mig.

För vår del handlar det om att vi ska må bra som vuxna också. Vi ska ha tid för barnet och för varann. Vi ska känna att vi gör ett bra jobb. Hellre ger jag 100% till ett barn än känner mig ständigt otillräcklig med två eller fler.

Jag tycker snarast att det är ansvarstagande att INTE skaffa fler barn när man känner som vi självvalda enbarnsföräldrar gör. Varför måste standard vara att ha minst två?

Jag har en helt underbar unge. Jag funderar ofta på hur ytterligare en blandning av mig och min man skulle se ut. Och jag är övertygad om att min etta skulle bli ett jättefint storasyskon. Men jag måste också må bra.

Man ångrar inte sina barn säger de som vet. Och det tror jag inte att jag skulle göra om jag fick ett till. Däremot kan jag mycket väl tänka mig att jag kan sitta där sen och ångra hela situationen. Inse att "f-n, jag visste att det skulle bli så här".  Innan jag känner i hela min själ och hela min kropp att jag vill gå igenom hela den här processen igen så blir det inga fler barn. Hittills har jag inte känt så. Jag kanske gör det om en vecka eller om två år. Eller aldrig. Men min fina unge lider inte av att vara själv. Han har kusiner, vänner, dagiskompisar och en stor släkt i övrigt som finns för honom och som han är en naturlig del av.