Ni som har ett barn!
Varför? Kan eller vill ni inte få fler?
Om ni inte VILL -varför? Vad är fördelarna med endast ett barn? Vad är NACKDELARNA?
Slutligen: Hur gamla var ni när ni skaffade ert barn? Min fördom säger att enbarnsföräldrar(utan planer på fler) är lite äldre än genomsnittet.
Vi har sjukdomar som gör att vi inte valt att skaffa fler barn och idag trivs vi jättebra, med ett barn och vi kan göra vad vi vill, vi reser mycket och vår dotter har det bra och vi mår bra själva. Jag känner att detta räcker och orkar inte gå igenom mer, än vad vi gjort och vi har mått dåligt och jag har varit jättesjuk nu är jag mycket bättre och har fått mitt drömjobb och vår dotter idag 6 år trivs med livet och har mycket kompisar och mina föräldrar älskar att vara barnvakter.
nu väntar jag nr två, men jag kände länge att det var tillräckligt med ett barn. jag håller fullständigt med Gladskit att det är bättre att skaffa barn i den utsträckning man mäktar med och har tid och pengar till. jag är själv uppvuxen i en trebarnsfamilj och detta har fått mig att inse att två barn är max för mig.
Jag har ett barn som är tre och jag kommer inte skaffa fler. Jag var 30 när jag fick honom. Jag känner helt enkelt att jag inte orkar, framför allt inte när jag är ensamstående med jobb, hund, sjukdom och annat skit. Vi har pratat lite om det, men pappan vill inte heller ha fler (han har två till).
Det räcker bra med ett barn, och jag skaffar inte ett till för hans skull när jag inte vill själv.
vi har bara ett barn nu som är tre månader men vet ej om de blir fel, äslakr honom så mycket och känner att jag skulle inta ha tid just nu. nu myser vi vid amning och pratra och leker på dagar och sover tillsammans på dagne och jag skulle inte kunn tänka mig ha en 1,5 eller 2 åring som springer omkring och ska ha uppmärksamhet med, måste underhålla en till när man ammar och laga mat och fixa allt till båda, känns som båda inte skulle få den tid dem förtjänar och uppmärksamhet. visst skulle de gå men jag känner att just jag vill inte de, iaf inte som de ser ut nu, kanske ändrar mig om 3 år och känner att dåå är pojken så stor att de skulle kännas okey men annars kanske de bara blir ett barn, min lilla prins. sen fick jag puppp i slutet av gravidditeten och blev igångsatt av de och efter som de är en kvinnosjukdom + graviditetsbesvär så forskas de ju knappt på sånt så man vet inte om man får tillbaka de men läst att många får tillbaka de och tidigare, hade tur och fick de bara 4 veckor innan han kom och hade besvär några veckor efter men mycket mindre.
tror inte det är helt ovanligt att man känner som du när man har en sån liten bebis!
Detta ska jag svara på sen!
nej precis som jag skrev man kan ju ha ändrat sig om 3 år men innan dess så tror jag inte jag kommer byta åsikt mannen tycker oxå att ett barn skulle räcka gott och väl men man vill gärna ha syskon men just nu så känns de ej så, kanske då om nå år då han är större och jag glömt ort hur dåligt jag mådde i sista 4 veckorna. förlossningen skulle jag kunna göra om närsomhelst och graviditeten om jag slapp puppp. mådde väldigt bra och var hur rörlig pigg som helst annars.
grattis :) lycka till och hoppas att dne lilla vill titta ut snart :)
Vill tipsa om att Amelia har en artikel om ensambarn den här månaden och ja tror en del citat är hämtade från familjeliv.