såg något SJUKT: vuxna med blöjor! Kan någon förstå?

Måste ju vara någon slags kontroll/dominans beteende...men inte lät det speciellt upphetsande. Nja, jag skulle nog också tycka att det var "sjukt"...som tur var har min sambo inte sådana böjelser. Lika barn leka bäst ;)

NokGroda: egentligen inte sexuellt nej men de sammankopplar d ju med deras sexuella fantasier.. o de blir kåta av sånt här...
jag skulle tycka att obehagligt att en sån här "blöjavuxen" tittar på mina barn eller ngt.. ifall de skulle tycka att d e upphetsande då...

drömmare3: det är ett psykologiskt problem som tar sig sexuella uttryck, eller vad man ska kalla det. usch och fy ja. men det finns säkert de som hanterar det och fungerar i samhället utan att någon vet..

Ja, vad ska jag säga...

Jag har en man som efter tio års förhållande berättade att han hade de här behoven. Jag blev chockad först, tyckte det var jättejobbigt, undrade mycket över varför han inte visat mig det förtroende förut och hade hemska fantasier om det handlade om "en dragning till barn mer än till blöjan". Men så var det ju inte alls och det visste jag ju egentligen.

Min man vill bli kontrollerad och "tvingas att släppa kontrollen", för honom är blöjan (och flickbebiskläder) viktiga som symboler för den där kontrollförlusten. Vi leker så ibland när inte ungarna är hemma och jag tycker att det känns helt ok nu för tiden, men visst har jag "famlat" många gånger. Jag vill ju inte göra honom illa, inte "förödmjuka honom på riktigt". Men det har jag förstått nu att jag inte gör.

98% av tiden är han en vanlig, mycket ansvarstagande vuxen, som inte har några "bebistendenser". Sen finns den här andra delen av honom också. Det kan jag leva med.

Min man vill varken kissa eller bajsa på sig, det handlar inte om det för honom. En gång "tvingade jag honom" att kissa i blöjan när vi var ute men då såg jag på honom att han blev kränkt på riktigt, så det gör jag inte om. Däremot kan jag ju "smeka honom blöt" och skoja om att han inte kan hålla tätt.

Jag respekterar att andra inte förstår eller blir upphetsade av det här, men jag tycker ni är lita snara att döma. Har i verkligen inga egna "annorlunda" sexfantasier? Det har jag i alla fall. Jag skulle också vilja bli lite kärleksfullt dominerad emellanåt. I vårt förhållande har jag inte den rollen, men jag tror att vi ska kunna hitta dit också så småningom.

Sabina

hmm.. va ska man säga?
ni ser d inte som besvär längre? ni vill inte söka hjälp? Eller jag menar.. du har accepterat d redan totalt så du inte tänker på sånt?
Hmm.. hur var hans barndom? behöver ju ej svara men..

Jag har accepterat och känner inget behov av att söka hjälp.

Min mans barndom? Inte helt okomplicerad. En mamma och en pappa som alltid bråkade och mest om hur de skulle förhålla sig till honom. En ville ha en liten bebis länge och den andre en stor pojke fort. När han var bra för den ene så var han dålig för den andra och det gjorde nog en del med hans självkänsla. Kärlek blev förknippat med skam och förödmjukelse.

Han har gått i terapi för att reda ut en del av det där och jag tror inte han kan komma längre än att acceptera att det är så. Han har gjort upp med sina föräldrar också.

En sak jag undrar över.....går dom bara runt och småmyser i blöjan eller kissar o bajsar dom i den?
Vad tror ni.....

Det är väl ganska harmlöst vill jag påstå. Skadar väl ingen...? Skulle definitivt inte skilja mig för något dylikt.

och sannolikt är det lika stor skillnad på vad de gör i och med blöjan som vad du gör i ditt s*xliv eller hur? Jag skulle inte vilja ha in detta i mitt sovrum, blir för mkt "barn" över det nu när vi har blöjbarn, men ok, kan det "lösa" några trauman så, varför inte..?

Tycker inte det är så farligt/konstigt...

Inte värre än du tänder på när din kille håller fast dig lite extra hårt i handlederna kanske....
Och med du menar jag vem som helst i denna värld... för vi tänder nog alla på olika saker.

Även att jag inte skulle tända på det här med blöja så väljer jag mina ord väl innan jag skriver här.
Att tända på t ex blöjor är inget man själv väljer, det bara blir så.
Och säger tillräckligt många människor att man är "sjuk i huvudet" som någon här skrev ja då döljer man det ännu mer istället för att vara rak och ärlig mot sig själv.

Som sagt... vi tänder alla på olika saker.